"Språket är nyckeln till afrikansk enighet"

Språket är kulturens viktigaste element, säger professor Kwesi Kwaa Prah. Född i Ghana är hans modersmål akan, men han talar även fanti, ashanti (båda liknande akan), chichewa, kasem, ewe, engelska, franska, lite tyska och förstår både holländska och afrikaans. Han har bott i bland annat Nederländerna, Storbritannien, Tyskland, Indonesien, Kina och flera afrikanska länder En orsak till Afrikas svårighet att stå emot utländskt inflytande bottnar i samhällens avsaknad av skrivna uttryck. Professor Kwesi Kwaa Prah menar att språkets användande är avgörande för om de afrikanska staterna ska nå verklig demokrati och självständighet.

År 1900 förutspådde en redaktör från The Aboriginal Rights Protection Society i Ghana vid den första panafrikanska kongressen att Afrika också i framtiden skulle komma att vara den svarta mannens kontinent och att Sydafrika i ett fjärran datum varken tillhörde boer eller britter utan den inhemske afrikanen.

Slutligen skedde så 1994. Hur mycket är Sydafrika till för majoriteten? Kan ett land göra verkliga framsteg om bara 10 procent med auktoritet och kreativitet talar det språk - engelska - som används i parlamentet? Går det att påstå att dina medborgerliga rättigheter efterlevs när det inte finns någon dagstidning på de språk 80 procent av befolkningen med lätthet förstår?

Vad betyder det för en vit person att acceptera att samhället hon/han lever i är ett afrikanskt samhälle?

- Även om jag sett samhället öppnas mer och utsikterna för folkgrupper att beblanda sig förbättrats kvarstår en rädsla bland vita att erkänna vad maktskiftet innebär kulturellt. På universiteten argumenterar akademiker för att framgång går via kunskaper i engelska. Vad de inte förstår är att universitet och dagstidningar på afrikanska språk är avgörande för en verklig demokratisering. Du måste inte stoppa de engelska universiteten. Nej, men demokrati kräver att alla har lika tillgång till information och möjlighet att uttrycka sig.

Det säger professor Kwesi Kwaa Prah, sociolog och socialantropolog samt studierektor för Centre for Advanced Studies of African Society (CASAS) i Kapstaden. Han har varit verksam här i sjutton år och levt i Europa, Asien och nio länder i Afrika.

 - Den som gör motstånd till lingvistisk och kulturell mångfald begränsar andras frihet, menar han. Sydafrikaner på höga positioner blir mindre måna om att förfäkta grundläggande förändringar efter att de anslutit sig till den minoritet där privilegier baseras på det engelska språket.

Ett argument du ofta hör är att afrikaner talar så många språk att de inte kan göra framsteg om de inte behärskar engelska, franska eller portugisiska. Kalla det ett rättfärdigande av en neokolonial språkpolicy. I historieböcker står att det finns kring 800 språk i Afrika. Kwesi Kwaa Prah reducerar kraftigt antalet och säger att det bland många så kallade språk inte skiljer mer än dialekter och ett fåtal ord. De afrikanska språkgrupperna kom att urskiljas då missionärer och kolonisatörer utformade olika stavelsesystem för språk med liknande fonologi.

 De flesta afrikaner är flerspråkiga. 

 - Som första, andra eller tredje språk talar 85 procent av afrikanerna sammantaget inte fler än 15-17 språk. Och kom ihåg, Afrika är lika stort som västra Europa, Nordamerika exkluderat Alaska, Kina, Indien och Nya Zeeland tillsammans.

En och samma språkgrupp, inom vilka personer ömsesidigt begriper varandra, kan innehålla 6-7 "språk" och förekomma i ett tiotal länder.

Prah kallar sig själv internationalist. Internationalism, säger han, hör ihop med hur du reagerar på lokala omständigheter. Enda sättet för människor att leva tillsammans i en värld där en nyhetstext läses tvärsöver kontinenten på minuter är att uppmuntra pluralism.

 - Som ung ville jag att allt skulle förändras under min livstid. Har du inte den känslan när du är ung är det inte bra. Men du behöver vara rationell och systematisk så att du inte blir utopisk.

I varje besökt land har han stött på människors överdrivna uppfattning om vad som liknar och skiljer dem åt; britter tar avstånd från pakistanier, indier, afrikaner, västindier, irländare och östeuropéer, nederländare från turkar och tyskar, indier från andra kast än sitt eget, kineser från mongoler och skandinaver från samer.

 - Människan gör framsteg hela tiden även om det kan ske oerhört långsamt och vi ibland går bakåt. Hävdade du för femtio år sedan att USA skulle få en svart president eller att apartheid skulle nå ett slut hade de inte trott dig. Nu har det hänt. Men det är ett mänskligt problem som måste kontrolleras hela tiden att människor under vissa omständigheter beter sig som djur.

 Den viktigaste orsaken till orättvisa, förklarar Prah, handlar om intressen.

 - Vi rationaliserar och förklarar våra intressen utan att vilja bemöta faktumet att det kan stå i motsägelse till andras intressen.

 Jag berättar att jag närvarade vid en session i The Twelve Apostles Hotel i Camps Bay där en kommission och ett urval domare intervjuade kandidater till domartjänster i Kapstaden, Durban och Johannesburg. Utfrågarna berörde landets transformering mot ett icke-diskriminerande samhälle. Inom rättsväsendet kvarstår vitt och manligt företräde. Även om mörkhyade börjat ersätta vita i pensionsålder har den underbyggande strukturen inte raserats och återkonstruerats, menar kritiker jag talat med. Jag ber Prah kommentera transformeringen.

 - Människor som erhåller makt blir mindre angelägna att förändra strukturer och mer intresserade av att smaka framgång. Sydafrikanernas viktigaste uppgift är att förhindra uppkomsten av en ny elit som förväxlar vad de tror är logiskt och förnuftigt med ett försvar för egna intressen.

 altSvårigheten att påskynda transformering och ena språkliga och kulturella grupper har att göra med 400 års kaos. Nya problem, ännu svårare att närma sig, uppstår när människor inte bemöter det förflutnas återverkningar.

 - Förlåt och glöm - det fungerar bara inte så. Varför ska kriminella, ansvariga för att ha haft ihjäl människor, tillåtas arbeta inom polisväsendet? Historieförnekande tyder på en svaghet och oförmögenhet att konfrontera och hantera nutidens problem, säger han.

 Själv tror jag att förnekandet och tillbakahållandet av språkblomstring handlar om neokoloniala intressen. Du ser inte längre despoterna på gatorna, men de finns där, bakom industri- och infrastrukturinvesteringar. 2000-talets rövande är mer sofistikerat, likväl begränsas de afrikanska ländernas möjlighet till märkbar självständighet.

 Har du sett en särskild rutt de afrikanska länderna tagit efter självständigheten?

 - Neokolonialism är dagordningen. Igen, hos många finns ett inbyggt intresse av att förhindra enighet. Det är ett stort problem att i drygt femtio länder, under femtio år, ingen gjort ordentliga framsteg. Sprängkraften mellan fattiga och rika i samhället består. Utvägen är en inifrån uppkommande demokrati. Ingen ska sitta någon annanstans och instruera dig hur du i din by organiserar ditt liv. Decentralisering handlar om att ge folk bestämmanderätt över sina egna distrikt, ge röst åt sitt språk och ge dem tillgång till finansiella medel för det egna samhällsbyggandet.

 Din uppfattning om demokrati och rättvisa uppstår inte ur intet, menar Praah. Isolering stimulerar inte till attityds- och åsiktsförändringar. Individen reagerar och ställer krav utifrån sociala villkor. I kunskapsprocessen, som måste vara pågående, lär hon/han sig hitta sprickor i systemet vilka kan bli öppningar till förändringar.

 Vad kan motsatsen - orättvisa, eller närmare bestämt, bristen på att få grundläggande rättigheter tillgodosedda, leda till?

 - Självhat. Människor, framförallt illa utbildade och ekonomiskt svaga, tenderar att vända sig mot varandra efter långvarigt förtryck och exploatering. Därför finner du xenofobi vara värst mot grannen: sydafrikaner mot zimbabwier, kenyaner mot somalier, angoleser mot kongoleser och serber mot kroater, men också mot andra folkgrupper inom landet.

 Finns särskilda typiskt afrikanska värden? Tveksamt, svarar Praah, däremot finns vissa kulturella vanor. Något som har sitt ursprung i Afrika men återfinns i andra världsdelar är Ubuntu, en filosofi baserad på att en människa blir människa genom andra människor.

 - Det betyder att du måste bry dig om och respektera dina medmänniskor. Jag misstänker att den här uppfattningen kommer från en förindustriell gemenskap. Jag är säker på att det också existerat i Europa, men begravts av individualism och kristendom. I Afrika hittar du Ubuntu i vardagen. Ska dessa värderingar fortleva är det oerhört viktigt att folk får använda sina språk och praktisera traditionella seder med samma rätt.

 Kwesi Kwaa Prahs inställning är att de karakteriserande, kulturella idéerna om solidaritet bland afrikaner blir värdefulla allteftersom samhället industrialiseras och individualiseras. Utmaningen är hur du erhåller fördelarna från detta etos så att det passar nya förutsättningar, istället för att låtsas som om omständigheterna är oföränderliga.

 - En viss risk finns att västerländskt inflytande tränger undan afrikanska värden och traditioner. Blir den risken verklighet upphör afrikaner att existera som afrikaner. Men jag tror inte det är sannolikt. Afrikanska samhällen har, trots invasioner, visat på en särskild förmåga att behålla sin kärna, avslutar Prah.

 Även om engelska dominerar i press och tv finns nationella radiostationer för varje officiellt språk och en ökande andel tv-utsändningar på lokala språk. Nyhetsprogrammen skiftar regelbundet på de nio officiella afrikanska språken och afrikaans.

 Enligt Praesa (Project for the Study of Alternative Education in South Africa) är det en myt att endast ett fåtal språk kan användas för att uppnå hög status inom högre utbildning, formell ekonomi och vetenskapliga, tekniska, politiska och filosofiska diskurser. Ekonomisk utveckling och användning av inhemska språk inom samtliga utbildningsnivåer har ett nära samband. Det har också underutveckling och en övertro på internationellt ansedda språk som för flertalet är otillgängliga. Praesa ser helst för en överskådlig framtid att landets skolor lägger vikt vid hemspråksundervisning och erbjuder fler språk som ämnen. I dag prioriteras och premieras engelska framför de flesta skolbarns modersmål.

 "En samordnad kampanj under det kommande årtiondet är nödvändig för att ändra den självdestruktiva språkattityden bland majoritetsbefolkningen. Detta kan lyckas bara om både offentliga och privata initiativ görs för att ge ekonomiskt värde liksom politisk och social status till marginaliserade, främst afrikanska, språk", skriver Praesa på sin hemsida.

 Gustav Broms
Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den

 Sydafrikanska språk
* Sydafrika har elva officiella språk som kan delas in i färre språkgrupper.
Afrikaans (Afrikaans)
English
Ndebele (isiNdebele)
Northern Sotho (Sesotho sa Leboa)
Southern Sotho (Sesotho)
Swati (siSwati)
Tsonga (Xitsonga)
Tswana (Setswana)
Venda (Tshivenḓa)
Xhosa (isiXhosa)
Zulu (isiZulu)
* Som första språk talar flest zulu (24 procent), följt av xhosa (18 procent) och afrikaans (13 procent) enligt 2001 års folkräkning. Engelska är det sjätte vanligast förekommande språket.
* Majoriteten sydafrikaner talar något eller några av de språk i de två Bantuspråksgrenarna i Sydafrika: Sotho-Tswana (Sotho, Northern Sotho, Tswana), eller Nguni (Zulu, Xhosa, Swati, Ndebele). Språken inom grenen förstås för det mesta av de flesta som växt upp med något av dess inkluderade språk.