Bland helgon, poeter och jordbävningar

Johan Werkmäster intervjuad av en italiensk privat TVFörfattaren och journalisten Johan Werkmäster besökte Abruzzo (i Italien) första gången 2003 för att skriva en researtikel. Han förälskade sig i regionen och har återvänt vid ett flertal tillfällen sedan dess. Så småningom växte tanken fram att det skulle bli en bok.

På ett personligt sätt försöker Johan Werkmäster berätta om möten med människor, historia, natur, kultur, religion, mat, vin och mycket annat. Ofta vandrar han i författares eller konstnärers fotspår. I ett kapitel skildrar han ett möte i en bergsby med en pensionerad borgmästare som i sin ungdom arbetade som servitör åt Hitler i Örnnästet. Johan Werkmäster skriver om när påven Johannes Paulus II ibland smet från Vatikanen för att inkognito susa nedför Abruzzos skidbackar och när den Heliga Birgitta eventuellt snodde en relik i en kyrka i kuststaden Ortona. Han skriver om hur regionen har drabbats av krig, jordbävningar och utvandring men också om eldsjälar som håller traditioner och folklig kultur vid liv. Manuset innehåller i dagsläget 42 kapitel som ur skilda aspekter tar sin utgångspunkt i Abruzzo men som ibland till sist hamnar i någon annan del av världen. Johan har velat följa trådar och breda ut sig på ett sätt som man sällan får tillfälle till i tidningsartiklar nuförtiden eftersom allt ska vara så kortfattat som möjligt. Några avsnitt har, i annan form, publicerats i bland annat Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten, Vagabond och, naturligtvis, Tidningen Kulturen.

Vi ställer några frågor till Johan Werkmäster.

 

 

Johan, du har skrivit många artiklar om en italiensk region: Abruzzo. Snart blir en bok av allt detta. Varför valde du Abruzzo?

 

 - Från början var det en lycklig slump. Sedan början av 1980-talet har jag skrivit massor av researtiklar, främst om Europa, i första hand om Frankrike och Spanien. Så småningom tyckte jag att det var dags för Italien, men eftersom det rörde sig om ett land som jag inte var särskilt bekant med ville jag undvika de vanligaste turistmålen som Rom, Venedig och Toscana.

Hellre då någon region som få människor i Sverige känner till.  Jag bestämde mig för Abruzzo, varför vet jag egentligen inte. Där finns förvisso sandstränder och badorter men eftersom jag är mer intresserad av kultur började jag kolla upp vilka konstnärer som hade anknytning till regionen och upptäckte att bland annat författarna Gabriele D'Annunzio och Ignazio Silone var därifrån och hade speglat Abruzzo i många av sina böcker. Vidare fick jag veta att under somrarna i slutet av 1800-talet och en bit inpå 1900-talet huserade en skandinavisk konstnärskoloni - under ledning av den danske målaren Kristian Zahrtmann i en liten abruzzisk bergsby vid namn Civita d'Antino. Med detta och en del annat i bagaget begav jag mig till Abruzzo för första gången i juni 2003 för att skriva en artikel; jag trodde inte att det skulle bli så mycket mer.

Men väl där förälskade jag mig snart i regionen. Och tack vare mötet med Antonio Bini - en frilansskribent som vet det mesta om Abruzzos kultur och historia - kom jag snart i kontakt med en mängd intressanta människor och företeelser. Jag kände att jag ville veta mer om detta

hörn av världen, där jag snabbt började få många vänner, och återvände sommaren därpå. Sedan dess har jag besökt Abruzzo vid ett flertal tillfällen vid olika tider på året. Så småningom föddes tanken att jag skulle skriva en bok om regionen, ingen guide- eller historiebok utan en personlig skildring av vandringar i konstnärers fotspår och möten med människor, religion, mat, vin och mycket annat.

Det nutida Italien ser ut har gått igenom en antropologisk regression med sin hedonism, sin relativism i politiken (populism), sitt kvinnoförakt (se Berlusconis sexskandaler),  ett Italien med sitt överraskande xenofobi  ty det glömmer den sekulära fattigdomen som tvingade miljoner italienare att söka arbete utomlands...
Är Abruzzo den mirakulösa oasen i det dekadenta Italien?

- Förmodligen inte. Men Abruzzo är Abruzzo. Man ska inte glömma bort att Italien - om än antikt är ett ungt rike, förenat så sent som vid slutet av 1800-talet. Varje region har sin särprägel. I Abruzzos största stad, kustorten Pescara, är livet kanske inte så väsensskilt (om än något mer landsortsmässigt) från det liv som levs i Rom eller Milano.

Men om man beger sig till inlandets byar och småstäder så ser det annorlunda ut. Det är en trakt som successivt avfolkades under hela 1900-talet. Här brottas man med andra problem, typiska glesbygdsproblem, brist på arbete, nedlagda skolor och affärer, att unga människor flyttar därifrån och mest gamlingar bli kvar. Att väcka liv i landsbygden är en viktig uppgift som många eldsjälar engagerar sig i på olika sätt.

 Den 6 april i år, en fruktansvärd jordbävning nästan förstörde en hel stad L'Aquila. Du har varit där många gånger, berätta om staden och sina invånare nu.

- Jag var där senast i juli. Då hade det gått tre månader sedan den förödande jordbävningen ägde rum. Fortfarande är 65 000 människor hemlösa. Det var ju inte bara regionhuvudstaden L'Aquila som drabbades utan många mindre samhällen i närheten, exempelvis Paganica och Fossa som jag besökte.

Byarna är avspärrade och öde, dels på grund av rasrisken, dels för att man vill förhindra plundring. Människor bor i tältläger på fotbollsplaner i närheten.  Visst är stämningen ganska uppgiven. Många har också förlorat sina arbeten; det var ju inte bara bostäder utan också arbetsplatser som rasade samman.

Det värsta är kanske att man inte vet när man kan återvända hem - om ens någonsin. De flesta är överens om att det akuta räddningsarbetet sköttes så bra som man kan begära, men nu återstår ett enormt återuppbyggnadsarbete.

Även kyrkor, kloster, museer, bibliotek och andra kulturellt och historiskt värdefulla byggnader har förstörts. Frågan är om det finns pengar för att rädda dem. Tidskriften D'Abruzzo, inriktad på kulturell turism, har i samarbete med en bank startat en insamling för att rädda en del av kulturarvet. Det finns naturligtvis en stor risk att trakten avfolkas ytterligare. Många försöker hitta arbete och bostad på annat håll.

Samtidigt är det viktigt att påpeka att det allra mesta av Abruzzo finns kvar intakt. Längs kusten pågår turistlivet ungefär som vanligt, men i de inre delarna har den här sommaren varit katastrofal för turismnäringen. Ingen kommer dit. Det är bara att hoppas att turisterna ska våga sig tillbaka till det underbart vackra och mäktiga Abruzzo snart igen. Annars kommer många människor att drabbas av ekonomisk nöd.

 Artister och författare talade om le Grand Tour när de besökte Italien, är det fortfarande så?

Inte för min del i alla fall. Jag koncentrerar mig än så länge enbart på Abruzzo, det finns så mycket att se och uppleva där, och en del av det har jag försökt fånga i min bok om Abruzzo. Jag trodde att jag i stort sett var klar med mitt manus i mars, men månaden därpå inträffade den svåra jordbävningen. Mycket har förändrats. Ytterligare några kapitel måste skrivas.

 Guido Zeccola, intervjuade
Johans texter i vår tidning:
om författarinnan Natalia Ginzburgs vistelse där http://www.tidningenkulturen.se/index.php/portr-mainmenu-51
/riga-portr-mainmenu-100/673-leone-natalia-och-vintern-i-abruzzo

om Joe McGinniss bok om Castel di Sangro http://www.tidningenkulturen.se/index.php/
reportage-mainmenu-37/kultur-mainmenu-136/904-joe-mcginniss-castel-di-sangro-och-de-konventionella-fmmarna  

om Il Volto Santo i Manoppello http://www.tidningenkulturen.se/index.php/
reportage-mainmenu-37/resereportage-mainmenu-137/948-tvnsiktsuttryck-fren-och-samme-frare

om Gabriele D'Annunzios Jorios dotter http://www.tidningenkulturen.se/index.
php/ess-mainmenu-57/konst-mainmenu-94/1295-jorios-dotter  

< Föregående		Nästa >