Han bekämpar koloniala kedjor med pennan

Ntone Edjebe redaktörChimurenga betyder kamp på shona. Uttrycket står för mänskliga rättigheter, politisk frihet och social rättvisa. Chimurenga är också titeln på en tidskrift lokaliserad i Kapstaden. Möt redaktören.

Ntone Edjebe kedjeröker en handfull cigaretter under två och en halv timme. Mellan blossen framställer han en annan kedja, den mellan en kongolesisk gruva och din mobiltelefon.

- Äger du en mobiltelefon och vet att den består av kobolt och att kobolt utvinns i Kongo och att människor dör på grund av utvinningen måste du bestämma dig för vad du ska göra med den vetskapen. Det är naivt att tro att folk som köper kobolt inte skapar krig i Kongo när mineralen säljs så billigt att också en vanlig kines har råd med en mobiltelefon. Självklart vill kineser ha mobiltelefoner, varför skulle de inte vilja det?

Nej, på Ntones bord ligger ingen mobiltelefon. Kunde han skulle han sätta samman sin egen dator. Men han är inte redo att låta ha ihjäl någon för materialet till delarna.

- Du blir naturligt mer medveten om din omgivning när du producerar vad du konsumerar. Jag misstänker starkt att det är därför jag blev redaktör och inte en skribent. Jag vill använda min förvärvade kunskap till att återta så mycket makt över medlen som möjligt inom mitt verksamhetsområde.

Chimurenga-kontoret ligger ett par våningar upp från Long Street, Kapstadens pulsåder. På samma adress ligger Pan African Market, där kunden finner attiraljer, skulpturer och bildkonst från kontinenten. Utifrån tränger sig elektroniska takter in, filtrerat genom dova bilmotorer, hamrande slag från byggarbetare och hesa röster.

När han började arbeta för Cape Times 1997 var han tidningens enda utlänning. Resan hade gått från familjen i Kamerun via studier i Nigeria.

I Kamerun var aldrig kolonisatörerna särskilt angelägna om att ta sig in i regnskogen. Där fanns begränsat råmaterial att exploatera och rebellgrupper höll till i den täta djungeln. Varken vägar eller räls kom att anläggas, vilket gjorde att många inhemska grupper avskildes från kontakt med den urbana världen.

Även om Ntone slagit sig ner bland miljoner människor med en rad nationaliteter, uppsugna i konsumismens flerfaldiga led från råvara till färdigpackad produkt, driver honom fortfarande övertygelsen att likriktning i det globala informationsflödet inte är vägen mot ett mer rättvist samhälle.

En entré till Chimurengaprojektet är panafrikanism. Ntone ser ideologin i sin mest sofistikerade form som ständigt öppen för omprövning. Brännpunkten ligger i en internationell kamp mot orättvisa och för solidaritet bland förtryckta bortom lingvistiska, geografiska, kulturella och sociala barriärer.

- Chimurenga är varken en sydafrikansk eller global tidskrift, det är ett redskap för att uppmärksamma att gatsoparen i Paris, taxichauffören i Brooklyn, hembiträdet i Rio De Janeiro och filmmakaren i Nigeria delar en gemensam känsla trots differentierade vardagsmiljöer.

Tidigt nittiotal beskådade Ntone på nära håll den nigerianska filmmarknaden. Liksom för regnskogens invånare i Kamerun handlar den nigerianska filmmakarnas oberoende sällan om ett medvetet val. Självständigheten blir en nödvändighet för överlevnad.

- Jag har ett fundamentalt problem med en storproducent som betalar två miljoner dollar för en film när det finns 25 000 personer som varken har pengar, kamera eller skådespelare, men historier att berätta.

Ntone Edjebe röker för mycketChimurengas medarbetare hämtar kraft från insikten att de befinner sig i en privilegierad position. De genomför projekten som om deras liv hängde på det, med den intensitet du ägnar något du inte kan ta för givet.

- Min familj arbetade hårt för att jag skulle studera utomlands. Vi levde varken i smuts eller på gatan - uppbrytandet handlade inte om materiell desperation - de hade helt enkelt förlorat tron på möjligheten att skapa sin egen framtid.

För en ung person krävs en stor mängd viljestyrka att stanna kvar i ett trasigt land och bidra till återuppbyggnaden. Väst hägrar. Lockelsen har mer att göra med reella omständigheter än ideella värderingar.

Ntone Edjebe har ännu inte funnit något essentiellt afrikanskt. Lika många inbördes olikheter vad gäller livssyn och historia finns mellan en xhosa och en zulu i Sydafrika som mellan en öst- och västberlinare.

• - Afrikaner lämnar sina hem för att få en bättre chans till arbete så att de kan återge familjen en del av vad kolonisatörerna tog ifrån dem.

Finns ändå någon övergripande skillnad mellan kontinenterna? Kanske upptäcker den resande att våldsyttringar i de europeiska länderna övervakas av staten, medan våldet i ett land som Sydafrika oftare uppstår utan att rättsväsendet närvarar.

- Här är det möjligt att se fem personer dödas på en gång. I Europa är något sådant mycket ovanligt.

Vilket ansvar har då industriländer för att unga vuxna vill lämna Afrika och leva bland människor vars maktföreträdare i det förflutna liksom i nuet drar åt den kedja som herren kontrollerar tjänaren med?

- Alla mördare borde betala vad de förstört. Det räcker inte med att låta en zimbabwier köa i två veckor till den brittiska ambassaden i hopp om att få ett visum och ett arbete i Storbritannien så att de kan skicka pengar. Förlåtelse är en abstraktion fram tills att det finns någon sorts reparation.

Till och från kommer Ntone i kontakt med europeiska organisationer som vill "hjälpa" till. Bakom hjälpen döljer sig ofta koloniala tankemönster.

- De frågar aldrig hur de kan hjälpa. Den frågan är redan avbockad innan de hör av sig. Frågan de ställer är: "Hur kan vi göra er som oss? Det stör oss att se hur ni lider. Vi ser att ni inte har vatten, låt oss ger er det. Vi ser att ni inte har utbildning, låt oss ger er det".

Ntone Edjebes redaktion utan tobakSådana förslag är en maktens biprodukt, tillägger han. Ger du en hemlös fem kronor, bjuder på en måltid eller placerar personen i ett hem har du makt nog att avgöra dennes morgondag. Er relation är på inga sätt likvärdig.

- Du sitter på ditt kontor och tänker hur mycket gott du gjort: "jag har sänt två miljoner kronor till senegaleser som vägrar göra något för sig själva." Men egentligen gör du ingenting gott, du förvärrar mottagarens utsikter att ta nå konkret integritet.

I sitt hem anstränger sig trebarnsfadern att inte anta vad barnen behöver och dem de det. Vill de ha hjälp får de be om den.

- Icke efterfrågad assistans är en bekväm fälla i vilken nya behov skapas varje dag, konstaterar han.

I den sydafrikanska ekonomin finns en inbyggd antagonism mellan fattiga och rika. Det saknas en dämpande medelklass som är kapabel att ge stöd åt de mest nödställda. Samhällshierarkin följer inte klassindelningens terminologi. Uppfattningen "vi och dem" bygger istället på hudfärg. Den vita ungdomen möter dagligen färgade tjänstefolk i deras hus, närvarande, men exkluderade från den privata sfären.

- I ett township blir motsvarande person antingen slagen eller omfamnad. Oavsett vilket uppstår en förnimmelse hos den icke-vita att "wow, en vit talar till mig, jag är människa."

Femton år har passerat sedan Sydafrika demokratiserades. Invånare skjuts eller fängslas inte längre om de protesterar. Snarare legitimeras rådande maktstrukturer i och med att demonstranterna visar att en förändring skett, om än så bara på gatan.

Nästa nivå frihet uppnås förmodligen inte förrän sydafrikaner födda och uppväxta i post-apartheideran förhåller sig kritiskt till systemet på dess egna termer. Nuvarande vuxengenerationer formulerar sin kritik i en oundviklig jämförelse med 1900-talets politik.

Det politiska ledarskapet har avmystifierats. Flera sydafrikanska ledare har kommit och gått utan att upphöjas till gud eller refereras som president efter sin mandatperiod. I andra afrikanska länder sitter ledaren kvar på tronen tills dess att liket bärs ner.

- Hittills har regeringen prioriterat att konservera utländska investerares intressen, rädda för vad som annars skulle hända. Thabo Mbekis strategi var att du måste ge något för att få något. Han trodde på förhandling framför konfrontation. ... Vad tror du skulle hända om en minister sade till husägarna i Camps Bay (ett välbärgat turistområde vid havet strax utanför centrala Kapstaden, reds. anm.) att marken där tagits på illegala grunder och att de inom kort måste byta bostad med invånare i townships? Antagligen skulle omvärlden frysa handelsavtalen, efter att FN suspenderat landet och USA och England dragit tillbaka sitt bistånd. Hårdast drabbad hade blivit den redan blottställda.

Sådana kedjereaktioner är historien redan rik på. Det är nu upp till majoritetsbefolkningen att visa om de kan rycka av sig underhuggarens ledband utan att offra varandra.

Gustav Broms
Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den