Tarnac 9

altJulien Coupat, 34 år från Bourdeaux, har sedan november 2008 kommit att bli en omdebatterad rikskändis i Frankrike. Coupat har en bakgrund som doktorand i sociologi på den prestigefyllda skolan l'EHESS i Paris. Doktorandtiden resulterar dock inte i någon doktorshatt, däremot gör sig Coupat ett namn i intellektuella vänsterkretsar som en av grundarna till den nu nedlagda men högaktuella Tiqqun, en radikal och revolutionär filosofisk tidskrift influerad av bland annat situationister och lettrism. Coupat lämnar även Paris för staden Tarnac i mellanfrankrike där han tillsammans med liktänkande driver en speceriaffär.

Intressant nog är det inte Coupats vassa penna som medför kändisskapet, utan en sju månader lång vistelse i fängelset De la Santé i centrala Paris. När Coupat så släpps den 28 maj är det massmediala pådraget stort. Men de vid huvudentrén ivrigt väntande journalisterna och kameramännen får varken intervju eller bildmaterial. Coupat smiter ut genom fängelsets sidoentré gömd utom synhåll i bakluckan på en personbil.

Vilket brott har Coupat begått?

Morgonen den 8 november 2008 informerar talespersoner för statens järnvägar (SNCF) om förseningar för 160 tåg och tusentalet passagerare. Förseningarna beror på fel i elförsörjningen till ett mindre antal snabbtåg (TGV).

En vanlig dag i en ständigt försenad tågtrafik?

Inom kort framgår att det handlar om sabotage. Elförsörjningen har brutits med armeringsjärn. SNCF försäkrar att "särskilda åtgärder" vidtas för att förhindra vidare sabotage.

I denna kontext är det väsentligt att läsa ett dekret från det franska justitieministeriet daterat i juli 2008. Dekretet handlar om framväxande "anarko-autonoma rörelser" med förgreningar in i flera europeiska länder och "som kan visa sig stödja andra terroristorganisationer [sic]." De placeras därför under antiterroriststyrkan SDATs och den nationella underrättelsetjänsten DCRI's uppsyn.

Beträffande tågsabotagen tar det tar det inte lång tid för än antiterroriststyrkan SDAT och den nationella underrättelsetjänsten DCRI pekar ut misstänkta. Morgonen den 11 november stormar så 150 poliser och antiterroristsoldater Tarnac.

Inrikesminister Michèle Alliot-Marie framstår nöjd när hon delger nyhetsbyrån AFP (11/11) att "dagens operation möjliggjordes av ett arbete, initierat av mig och delegerat till DCRI, som pågått under flertalet månader."

Resultatet av aktionen? Först och främst grips nio personer, däribland Coupat, som frihetsberövas 96 timmar för att den 15 november häktas misstänkta för "terrorbrott." De 9 sägs tillhöra den "anarko-autonoma-rörelsen" Comité invisible (Den osynliga kommittén). De misstänkta släpps vartefter, dock med begränsad rörelsefrihet. Coupat får vänta sex månader och fem överklaganden på sin frigivning. Varför?

I hans boning ska ha funnits bland annat följande belastande ting: "dokument och förteckningar över tågtrafiken" och "klättermaterial." I en artikel i Libération (21/11) påpekar den politiske filosofen Giorgio Agamben det absurda i de två fynden. "Klättermaterial" framstår nämligen vara en stege som på en bondgård får ses som ett tämligen förekommande redskap och "dokumentet" över tågtrafiken kallas i vardagligt tal för tågtidtabell.

altStegen och tågtidtabellen är inte vad som främst intresserat den juridiska apparaten. Däremot gör boken L'insurrection qui vient (ung. Revolten som kommer), publicerad på Parisförlaget La Fabrique 2007. Enligt DCRI:s rapport till inrikesministern framgår i L'insurrection att Coupat med sina "adepter" och "trupper" planerar att "provocera statens fall."

Denna politiska text lyfts inte bara fram som en synnerligen skarp och viktig samhällsanalys av ledande politiska teoretiker, den går att köpa i vilken välsorterad bokhandel som helst.

Efter att Coupat spenderat drygt fem månader Den 9 april inkallar SDAT Eric Hazan, förläggaren till l'Insurrection, till ett över 3 timmar långt förhör - som vittne. Eftersom Hazan inte bevittnat tågsabotagen kan man undra som vittne till vad? Här kopplas en politisk text som tidigare gått obemärkt förbi samman med terrorism, något som enligt Hazan's advokat, Antoine Comte, "vi inte sett sedan algerietkriget (Rue89 04/09)."

Kritiken från Coupats advokat, Irène Terrel, har från början av gripandet varit hård. Terrel påpekar tidigt att anklagelserna mot Coupat är "tomma" (JDD 02/12) för att sedan kalla affären för ett "politisktjuridiskt fiasko" (Le Monde 13/03).

Hur kan Coupat och hans kamraters gripande sättas i perspektiv? En infallsvinkel ges av kritiska samhällsröster som påpekar hur statsapparaten i detta fall med måtta undergräver den demokratiska rättstatens grundprinciper.

I en debattartikel i Le Monde argumenterar närmare 20 förläggare från ledande förlag "att frågan inte handlar om att hålla med eller inte hålla med den "osynliga kommittén". Frågan handlar helt enkelt om yttrandefrihet, som idag är allvarligt hotad i Frankrike på grund av en vilseledande uppfattning om vad kampen mot terrorism innebär (04/09)."

Enligt statsvetaren Laurent Bonelli befinner sig det franska samhället i en "expanderande kontrollogik" som vänder sig mot "marginella samhällsaktörer", "som om de vände sig mot alla samhällsgrupper aldrig skulle stödjas (Le Monde 05/02)."

Vart detta slutar är ännu oklart. Politiker från vänsterblocket kräver svar från högerregeringen. Parlamentarikern Arnaud Montebourg (Parti Socialiste) kräver till och med inrikesminister Alliot-Maries avgång. Samtidigt anklagar talespersoner från hägerkanten, som Frédéric Lefebvre (Union Mouvement Populaire), vänstern för "att använda affären till sin egen fördel (Libération 29/5)."

En utgång av Coupats frihetsberövande kan vara att den oro rörande en framväxande säkerhetspolitik och terrorlagars inskränkande av "arabers" och "muslimers" rättigheter som tidigare främst dryftats i intellektuella och politiska miljöer (de direkt berörda undantagna) kanske sprider sig när den vita medelklassens döttrar och söner målas ut som potentiella terrorister.

Om Turerna kring Tarnac 9 vittnar om en alltmer svällande och kontrollerande juridisk statsapparat finner vi en ton av ironi finner vi i en lokal bokhandel i Paris 11 arrondissement. L'insurrection är numer en frontbok och försäljningen har den senaste tiden ökat väsentligt.

Per-Erik Nilsson