En skildrare av ensamhet och kärlek

Anna Gavalda uttryckte sig drastiskt och kvickt kombinerat med humor och en och annan besk sanning. Det gillades av åhörarna.Den unga kvinnan gungar till av begeistring och häver sig gång på gång upp på tå. Kinderna blossar. Hon ler över hela ansiktet och trycker boken mot bröstet. Johanna Schmidt var en av hundratals personer som besökte Kulturhusets internationella författarscen den 27 maj. Det blev fullsatt för att lyssna på den franska succéförfattaren Anna Gavalda som besökte Stockholm för att promota sin fjärde roman i Sverige Lyckan är en sällsam fågel. En bok som redan har höjts till skyarna av vissa kritiker. Intervjun genomfördes på franska. Tolken gjorde ett styvt jobb med att följa författarens redogörelser, publiken som förstod franska kiknade ibland av munterhet.Särskilt då författaren underströk sina ord med spontana blåsljud och gapskratt.
Dialogen mellan författaren och publiken var klockren. Precis det hon vill att den ska vara.
- Det gick undan, kommenterade tolken Viveka Holm. En god talare är alltid rolig att tolka!
Senast Anna Gavalda besökte Sverige var i november 2003. Hon blev känd för den svenska publiken med novellsamlingen och megaframgången Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans, som utkom i Frankrike för tio år sedan. Även romanen Tillsammans är man mindre ensam har rönt framgångar.

Två av böckerna har filmatiserats, den sistnämnda 2007.

Det som kännetecknar hennes böcker är skildringarna av ensamheten och kärleken, två enorma kontinenter. De viktigaste grundstenarna i en människas liv, tycker hon.

- Ett sätt att komma ut ur ensamheten är genom möten, berättade Anna Gavalda. Se på Shakespeares skildringar, det är ett återkommande tema!

Den senaste boken som i dagarna har getts ut i Sverige speglar lyckan i flera spektra. Lyckan i sig är banal och "boring", anser Anna Gavalda. För att den litterära gestaltningen ska bli inressant måste motsatsen till lyckan visas.

Boken är en hyllning till godheten som den framgångsrike arkitekten, en av huvudpersonerna, finner hos en kvinna i ett hus på landet omgiven av barn och djur, bland annat ett lamadjur.

Med de fågeltunna benen iklädda mörka jeans och med det ljusa håret som en sky runt ansiktet svarade hon på frågor från journalisten och filmkritiken Jannike Åhlund. Svar som var utförliga och ibland lite vasst ironiska kantade med mycken värme.

Anna Gavalda är som ett stycke glimrande kvicksilver som ständigt skiftar färg.

En av åhörarna undrade hur hon fått idén till de finessrika dialogerna i sina böcker.

- Underskatta aldrig dina läsare, låt dem vara medskapare, blev svaret. Tystnader, öppna slut och frågor är intressantare eftersom läsaren själv får fundera över fortsättningen.

För henne är de enklare musikstyckena av till exempel Mozart som hon tagit till sig mest. Musikstycken som ger utrymme för egna tolkningar.

Anna Gavalda signerar sin bokEn anledning till impressionisternas framgångar, tror hon, är att deras konst som inte ansågs som fullbordad gav en öppning, en inbjudan till betraktaren att dra sina egna slutsatser.

Det gillar människor och den friheten tycker hon att en konstnär ska ge, kruxet är att kunna balansera detta på ett bra sätt.

Innan Anna Gavalda blev en etablerad författare kämpade hon i flera år med, trots dåligt självförtroende, att få manus utgivna men möttes ständigt av kalla handen. Förlagen trodde inte på novellsamlingar. Genren var omöjligt att sälja, fick hon veta.

Anna Gavalda skickade då sitt manus till mindre förlag, bland annat Le Dilettante som hon gillade och blev mycket förvånad då förlaget svarade efter tre dagar att, jo, det ville publicera.

- Jag trodde först det var min bokhandlare som skämtade med mig...

Medan hon förhandlade med bokförlaget fortsatte refuseringsbreven att strömma in och Anna Gavalda tänkte: Synd för dem!

Novellsamlingen kom ut och blev en enorm framgång.

En av förläggarna som nobbat henne bjöd ut henne på en galant middag och menade att den person som refuserat hennes manus, en obetydlig praktikant, nu var avskedad. Förläggaren lindade in sitt erbjudande i en liknelse, det förlag hon hade nu var som en liten kammarensemble medan han företrädde en mäktig symfoniorkester...

Eftersom Anna Gavalda var viss om att hon aldrig mer skulle träffa förläggaren beställde hon in det dyraste vinet och meddelade att hon är en stor fantast av kammarmusik...

Det franska kulturetablissemanget i Paris hyllade hennes två första böcker med nobla recensioner men då böckerna började sälja kolossalt upphörde detta. Hon hade ju blivit kommersiell.

Anna Gavalda har sålt närmare tio miljoner böcker som har översatts till ett 40-tal språk och blivit ofantligt rik på sitt författarskap.

Hon tycker att Elsa Beskows böcker är en pärla, särskilt Pelles nya kläder eftersom den boken lär ut att man som människa ska vara beredd på att anstränga sig för att få något.

Något som kontakterna med rumäner har lärt henne. Hon tycker att hon gör en politisk insats genom sina relationer med kringresande EU-resenärer som besöker henne i huset i Melun, en förort utanför Paris och som hon hjälper med praktiska ting, som dokumentationer.

- Människor tar sig över gränser på ett dramatiskt sätt och besöker mig och berättar om sina äventyrliga liv, på så vis världen kommer till mig.

Som författare tvivlar hon många gånger på sig själv och är inte nöjd med det hon skriver. Därför producerar hon få böcker. Hennes läsare är unga och det glädjer henne mycket.

Anna Gavalda har varit verksam som lärare och är det fortfarande åt barn eftersom hon vill att fler unga ska läsa böcker.

Hennes devis är att litteratur är intressantare än Facebook.

- Om jag kan få unga att upptäcka Elliot blir jag glad.

Hon går hårt åt utbildningsväsendet och berättade om sin 15-årige som under en litteraturkurs skulle svara på vilka ord som beskriver lidande efter att ha läst Primo Levis bok om överlevnaden i ett koncentrationsläger, Är detta en människa?

- Sådant ska man inte behöva svara på!

Hon är kritisk till snobberiet inom litteraturen, till analysen som söndrar det som litteraturen vill ge, en analys som letar efter dolda betydelser och tar död på läsglädjen, de starka upplevelserna.

Hennes belackare kallar hennes prosa för grund och känslosam.

Men hennes läsare, många kvinnor, älskar hennes känsliga och uppriktiga sätt att beskriva relationer och mänskliga kval på en lättillgänglig talspråksprosa utan krusiduller.

Hon beskriver det svåra och viktiga i livet som berör närmast hjärtat.

Efter intervjun på Kulturhuset var kön till boksigneringen lång. Johanna Schmidt fick sin signering till sist och några rader av författaren. Men då hon skulle fotografera författaren upptäckte hon att batterierna till kameran var slut.

Lilian Andersson, text och bild
Anna Gavalda: Med nya boken Lyckan är en sällsam fågel som ges ut i Sverige, i höst kommer en bok om syskonkärlek ut i Frankrike Böcker: Fyra stycken har getts ut i Sverige på Albert Bonniers förlag, de har sålt i ungefär en halv miljon exemplar. Ålder: Fyller 39 i december. Bor: Med sina två barn i ett hus fem mil från Paris