USA i Irak – ett politik fiasko

ImageDen avgående amerikanske presidenten George W Bush fick en sko kastad emot sig under sitt sista besök i det Irak han mars 2003 invaderade för att befria. Nu, fem år senare, har en halv miljon civila irakier mist livet, säkerheten har pendlat mellan fritt fall och ytterst allvarlig samt banat väg för en ekonomi där de mäktigaste tillhandahållit sig de bästa utgångsplasterna.

Bush log besvärat i eftermälet av den kastade skon och gloporden från gärningsmannen - en journalist. Men han var inte i närheten av den tragedi som bara dagarna före utspelade sig i den oljerika staden Kirkuk. Ett 60-tal människor dödades och omkring 120 skadades i ett självmordsattentat riktat mot kurdiska och arabiska politiker som kommit till Kirkuk för att fira en högtid. Vem som låg bakom dådet är ännu oklart.

Kirkuk är en av de regioner som i och med den irakiska regeringens marknadsliberaliseringar är mest intressanta för utländska investerare - och framför allt oljebolag. Kirkuk är därtill en etnisk smältdegel som kurder, turkmener, araber och kristna gör anspråk på, av olika anledningar och bakgrunder. Den sittande regeringen vill bibehålla Kirkuk som en del av Irak och inte låta oljeparadiset bli en integrerad del av det autonoma Kurdistan, vilket kurdiska separatister eftersträvar till grannlandet Turkiets bittra fasa om ett eget uppror bland de turkiska kurderna.

George W Bush lämnar över stafettpinnen till Barack Obama i slutet av januari. Att USA nu planerar att militärt lämna Irak 2011 utraderar emellertid inte de viktigaste frågorna som den irakiska befolkningen ställts inför i fotspåren av störtandet av Saddam Hussein: nämligen den undermåliga grund USA skapat för ett demokratiskt civilsamhälle.

Korruptionen har integrerat sig i statsapparatens samtliga led, utländska företag och försvarsmiliser agerar mer eller mindre efter egna regelverk och den "av-Baathisering" som Bush-administrationen inledde 2003 och som innebar att samtliga som tillhörde det i dag förbjudna Baath-partiet.

Det senare innebar inte enbart att miljontals blev arbetslösa över en natt (att vara medlem i Baathpartiet var i Irak en förutsättning för att få arbeta inom myndigheter), det innebar även - och det är det allvarligaste - att viktiga kunskaper, erfarenheter och idéer förpassades till samhällsperiferierna, och skapade en ny underklass.

Den femhundrasidiga rapporten om USA:s återuppbyggnad som New York Times tagit del avslöjar många fakta som tyder på att USA aldrig har varit särskilt intresserade av att ge irakierna det som utbasunerades likt ett mantra i invasionens förspel: frihet. Tydligen var det största intresset att annektera det sinande svarta guldet: oljan.

Klas Lundström