Oavgjort mellan regering och opposition i Venezuela

Lokalvalen i Venezuela innebar utnämningar för nya borgmästare och regionalstyren i Venezuelas 22 delstater. Valdeltagandet var högt, 65 procent. Den sittande presidenten Hugo Chávez såg sitt paraplyliknande socialistparti Partido Socialista Unido de Venezuela (PSUV) gå bakåt i väljarstöd samtidigt som man bibehöll stor majoritet.

PSUV segrade i 17 av delstaterna, vilket visserligen är en tillbakagång i jämförelse med föregående val, men likväl ett bevis på att stödet för den Bolivararianska revolutionen är fortsatt väldigt högt.

Oppositionen gick starkt fram i huvudstaden Caracas och i nordvästra Maracaibo. Maracaibo sitter på en av landets största oljereserver och har genom åren traditionellt styrts av den politiska och ekonomiska samhällsgräddan. De som framgångsrikt har lyckats förmedla omvärlden att landet förvandlats till ett ofritt samhälle.

Vissa liknar valet med en framgång för oppositionen, vilket det på många sätt är, men främst är utfallet en naturlig följd av Chávez-regeringens "Bolivararianska socialistprojekt" som genom sociala reformpaket jämte bibehållna handelspremisser med västvärlden försatt sig i ett politiskt status quo.  

Den rådande finansiella oron och sjunkande oljepriser gör att regeringen haft svårt att stävja den stigande inflationen och råda bot mot den utbredande brottsligheten och det försämrade nationella säkerhetsläget.

I Caracas skakar många uppgivet på huvudet och berättar att de själva och de flesta de känner skyndar sig hem så fort som möjligt innan mörkret faller.
Vad lokalvalen vittnar om är en vidgande politisk scen där fler röster tillges utrymme innanför maktens väggar.

President Chávez sa i ett uttalande under valvakan att ingen borde betvivla Venezuelas demokratiska väg mot framtiden. Det har han rätt i, få länder har utlyst fler val än Chávez har gjort under sitt årtionde som president i Venezuela.

EU har blivit allt mer kritiska till Chávez "socialism för 2000-talet", som de facto innebär gratis sjukvård, matsubventioner och fler arbetstillfällen i samhällsutkanterna för landets fattiga majoritet. Men medan Bryssel pekat med hela handen på Venezuela som ett farligt exempel på minskade demokratiska rättigheter har unionen samtidigt genomdrivit den mest radikala reformprocessen i Europas historia i och med Lissabonfördraget; och det utan medborgarnas stöd. Reformer som inkluderar unionens samtliga medborgare och centraliserar arbets-, integrations- och handelsfrågor.

Klas Lundström

< Föregående		Nästa >