Dödens närvaro - John Keats viloplats i Rom

Konstnärsmuseum har sin speciella prägel av anspelningar på autencitet, historia och unika författaröden. Så även The Keats-Shelly House i Rom. Huset är beläget vid Spanska trappan och blev en museiinstitution 1907. Till skillnad från, med svenska exempel, Strindbergs bostad eller Selma Lagerlöfs hus är denna våning koncentrerad till författarens, John Keats (1795-1821), död. Det var i denna byggnad som Keats tillbringade sin sista tid i livet.

Denna aspekt gör att museets nuvarande väggar präglas inte bara av Keats eller de engelska romantikernas skalder diktrader utan också dess kroppslighet och död. Keats dog i sviterna av tuberkulos 1821. Han kom till Rom året före i sällskap av konstnären och den gode vännen Joseph Severn (1793-1879). 

Det var Keats skotske läkare Sir James Clarke (1788-1870) som hade anordnat bostad som låg på andra våningen vid Piazza di Spagna, bredvid den berömda Scalinata (Spanska trappan) som leder upp till kyrkan Trinità dei Monti.

Ett år senare kollapsade Keats och vid en ålder av 25 år gick han bort. Under sin livstid var han, trots publiceringar, okänd. Dessa hade mottagits av stark kritik och hans berömmelse kom först efter hans död.

När huset hotades med rivning 1903 grep både engelska och amerikanska diplomater in med stöd av både kungahuset och presidenten och räddade huset. Detta projekt resulterade även till att skapa en permanent minnesplats för Keats och hans efterföljare av de engelska romantikerna. Det tog dock ytterligare några år innan The Keats-Shelley House öppnades som ett museum och bibliotek som tillägnades Keats och de brittiska skalder som vistats i Rom.

Trots att Percy Bysshe Shelley (1792-1822) finns i museets utställningar och i museets namn så besökte Shelley aldrig Keats vid Spanska trappan. Vid Keats död befann sig Shelley i norra Italien och i juni samma år skrev han Adonais (1821) tillägnad sin kollega. Själv dog Shelley året efter 1822 i ett skeppsbrott vid Toskanska kusten. 

Både Keats och Shelley är begravda vid den protestantiska kyrkogården i Rom. Museet tog tidigt ställning att inkorporera Shelley i museirummet. Genom detta vill man även visa betydelsen av Shelleys verksamhet i Italien.

Våningen har restaurerats och utställningen fördelar sig i fyra rum som samtidigt utgör ett bibliotek med undantag för Keats sovkammare, platsen där han dog. Museet är litet och när jag besöker utställningen trängs jag med två skolklasser. Men det stör inte utan man försjunker i Keats öde och får även tillfälle att lyssna till guidens berättelse om huset. Utställningen visar inte endast de brittiska skaldernas skrifter utan bildmaterialet är också väl representerat och man har bemödat sig med att förvandla utställningsrummet till tidigt 1800-tals inredning. Det är väl just detta som är ett av de speciella med konstnärshem - konstruerandet av ett fiktivt hem. När jag vandrar in gör även jag en sorts tidsresa, Rom lämnas utanför och man hamnar i 1800-talets engelska romantik.

Men man kan även fråga sig hur skapandet av ett författaröde går till? I museet finns en stark fokus på Keats och Shelleys verksamhet, det biografiska aspekterna visas upp i brev, poesi och konstverk. De olika konstärliga uttrycken visar några av romantikens förgrundsgestalter och museet visar även till sentida däribland Oscar Wilde (1854-1900), Walt Whitman (1819-1892) och Theodore Roosevelt (1858-1919).

Den historiska kontext som ges är romantikens idéer. En annan intressant utställning utifrån svensk kontext, som upptar en liten del i Salongen, är om den svenska läkaren och psykiatrikern Axel Munthe (1857-1949). Munthe levde en tid i denna våning, som fortsatte att vara ett pensionat även efter Keats död. Hos Munthe kan man även få läsa hur han tycker att utsikten över Piazza di Spagna är den mest storslagna utsikten av dem alla i Rom. Några årtionden tidigare hade Keats yttrat liknande betraktelser, om sin sista viloplats.

Det stora tomrummet är dock den historiska kontexten, och det finns även en viss problematisk hållning till konstnärsrollen. Ett annat spörsmål, inte alls ovanligt i museisammanhang som skall gestalta poeter och konstnärer, är avsaknaden av en könsaspekt och maktperspektiv.

Utställningen uppvisar en högst maskulin konstnärsroll, där avsaknaden av kvinnliga utövare förstärks i att de avbildningar som görs av Keats syster Fanny är porträtt som uppvisar en betydligt äldre kvinna. Även Keats stora kärlek Fanny Brawne visas men endast i relation till Keats verksamhet och produktion. De båda kvinnorna skrivs ganska snabbt ut ur historien om Keats och detta är beklagligt.

Det som är intressant med konstruerandet av ett konstnärshem, och i detta fall Keats dödsbädd, är hur man iordningställer rummet med böcker, fragment av brev och dikter tillsammans med reliker, där bland annat hår, ben och aska finns utställa i rummen. Dödens närvaro är påtaglig. Jag kommer att tänka på litteraturforskaren Lisbeth Larssons senaste verk om Victoria Benedictsson och dess fascination för döda kvinnor. I detta museum hyllas istället den manlige döde poeten. Dess intertexter vore spännande att granska och uppvisar också synen på könen och dess olikartade positioner.

I en av visningarna läses flitigt olika brev som följer Keats dödskamp, det blir kroppsligt och intensivt. Beskrivningarna är naturalistiska och precisa och det är enda gången som det råder en helt tystnad i rummet där vi befinner oss. Dödens närvaro gör sig tillkänna. Men går det att komma bort från den depressiva tillvaro som våningen har? Museiläraren tror det genom att återkoppla till Keats poesi som var livsbejakande och lustfylld. För visst finns det en risk i detta författarskap som så många andra författaröden som gått en tragisk död till mötes att fokusera på döden och inte under konstnärens levnadstid.

Som ett avbrott i Roms antika historia blir denna plats och utställningsrum viktig där man fokuserar på 1800-talets första årtionde som var en tid fylld av politisk oro och förändringar. I denna kontext skriver både Keats och Shelley dikter som problematiserar upplysningens idéer och dess efterverkningar har inte stannat vid Keats dödsbädd utan tvärtom - romantikens idéer fortsätter att belysa västerlandets komplicerade kulturhistoria.

Åsa Carin Bharathi Larsson

 

Museum: Keats-Shelley House
Plats: Piazza di Spagna 26, Rom, Italien
Utställning: John Keats, Percy Bysshe Shelley, Lord Byron
För vidare information se: www.keats-shelley-house.org

< Föregående		Nästa >