Socialt engagerad filmfestival i Paris

ImageDet var inte lätt att locka besökare till denna helgs internationella filmfestival i ett närmast sommarvarmt Paris. Flanörer, parisare som turister föredrog nog att njuta av de sista soldagarna och utekaféerna var överfulla. Trots det var det inte tomt inne i biografen i hjärtat av Paris intill Bastillen, där giljotinen stoltserade förr i tiden och som numera har blivit ett inneområde med omväxlande konstnärsateljéer och unga börsmäklare.

På Operans trappa sitter allehanda svartklädda ungdomar och punkare med flaskor i handen. De fick dock flytta på sig inför galamiddagen när röda mattan rullades ut för gästerna: drottning Noor av Jordanien är en av festivalens mest ihärdiga beskyddare och mecenat. En av gästerna vid mitt bord sa "denna festival är både roligare och intressantare än Cannes-festivalen!".

Intressant var den definitivt. Talarna var alla socialt engagerade. Drottningen berättade om vikten av dialog i dessa tider mellan kulturer, religioner och folk. Årets fokus var på hennes inrådan "interkulturell förståelse och dialog mellan folk". Filmerna handlade just om detta. Festivalens stöd för 2008 gick till Jeremy Gilleys stiftelse "Peace for one day" vilken strävar efter att den internationella fredsdagen, den 21 september, efterföljs.

Jeremy Gilley resumerade sitt tio års arbete idogt resande jorden runt för att predika om fred för en dag. Det har burit frukt och tusentals barn har blivit vaccinerade denna dag och matvaror har levererats till annars otillgängliga och farliga områden.

Nobels fredspristagare Wangari Maathai (Kenya) berättade om hur hennes rörelse "Green belt" - att plantera träd - hjälpt till att skapa band mellan folk och om vikten av att vi alla värnar om vår planet. Afrika kommer att drabbas väldigt hårt av klimatförändringen med bland annat utökad torka som följd.

Irländaren Sir Bob Geldof var den kanske mest inspirerade talaren denna kväll. 1985 organiserade han en internationell konsert, Live Aid, för att hjälpa de afrikanska hungriga barnen och skapade därmed en av de mest spektakulära karitativa aktionerna i världen.

Han blev nominerad till fredspriset och adlad av drottning Elizabeth. Han pratade direkt till Rama Yade (Frankrikes mänskliga rättighetsminister) som satt på första raden, när han sa: "Er president har lovat bidrag till de fattiga länderna, låt honom inte glömma det löftet!" och vidare: "96.4 procent av Frankrikes pengar stannar inom landet för fransmännens behov, visst kan fransmännen unna de fattiga länderna resten.".

Han påminde oss om att nästa krig kommer att börja på grund av fattigdom och brist på resurser. Det är således vår skyldighet att hjälpa de fattigaste länderna så gott vi kan för våra barns framtid och för att kunna leva i fred.

Mellersta Östern är naturligtvis ett av de hetaste områdena när det gäller att komma överens med sina grannar. Adel Imam, en känd egyptisk skådespelare och fredskämpe fick årets Cinéma Vérité pris. Han är mest känd i väst för sitt utmärkta skådespeleri i filmen The Yacoubian Building. Både han själv och Omar Sharif (som spelade bland annat i Lawrence of Arabia) presenterade deras senaste komedi med en underton av kritik mot såväl kristna som islamska fundamentalister: Hassan och Morkos.

Innan den såg jag en annan film om interreligiös tolerans: Imamen och Pastorn från Nigeria och hur dessa två milisledare lyckats skapa fred och en rörelse: Dialog Initiativet. Efter att ha lemlästat varandras bröder, kom de till insikt om att de måste skapa en dialog och få ett slut på stridandet. De reser nu land och rike runt med sitt fredsinitiativ.

Jag träffade också Khashyar Darvich. Han påstod sig ha några avlägsna släktingar i Sverige. Darvich presenterade sin film om Dalai Lamas möte med över 40 stora västerländska tänkare och deras reflektioner över mänsklighetens framtid. En hel del filmer handlade om "glömda" stammar i olika delar av världen och deras framtidsmöjligheter.

Förutom på biografen visades filmer även gratis i ett uppsatt tält på Place Bastille där folk minglade och utbytte idéer tills sent i den ljumna natten. Det var annorlunda och upplyftande, i dessa finanskrisernas tider, att höra talas om utarmade folkslag och världsfred i stället för enbart om bankirerna: "maffian utklädd i vita skjortkragar" kallade en man dem jag samspråkade med på festivalen.

Humor var det mest genomslagskraftiga inslaget i de filmer jag såg och det bästa vapnet mot all slags fundamentalism. Omar Sharif förklarade: "Charlie Chaplin och hans stumfilmer rörde mig till skratt och tårar; han fick mig att förstå humorns vapen.". Med ett leende kan man få mycket sagt.

Anne Edelstam

< Föregående		Nästa >