En välbehövlig provokation på ett område där provokationer behövs

En välbehövlig provokation på ett område där provokationer behövs

Om de rika länderna lättade på de restriktioner som reglerar arbetskraftens mobilitet och tillät en treprocentig ökning av arbetskraftsinvandringen skulle de fattigare länderna vinna motsvarande drygt 2000 miljarder kronor om året, enligt en studie av Lant Pritchett, "Let Their People Come: Breaking the Gridlock on International Labour Mobility", som nyligen publicerades av Centrum för global utveckling i Washington.

Den summan är dubbelt så stor som de vinster som liberaliseringen av handeln, ulandsbiståndet och skuldlättnader beräknas ge tillsammans. Och pengarna skulle direkt gynna arbetarna och deras familjer, enligt boken.

Intresset för studien är redan stort. Mary Robinson, chef för Etiskt globaliseringsinitiativ och tidigare president på Irland, har sagt att migration kommer att bli en av 2000-talets avgörande frågor och kallat boken "en välbehövlig provokation på ett område där provokationer behövs". De förslag som läggs fram i boken handlar inte om ett övergripande globalt kontrakt om fri rörlighet för arbetskraft, utan om att regeringar gör överenskommelser med varandra om vilken typ av arbete som behöver utföras och vilken typ av arbetskraft som behövs för att utföra dessa uppgifter. Överenskommelser om lagliga och tillfälliga arbetstillfällen i i-länder för arbetare från u-länder gynnar båda parter, enligt studien.

Utöver den summa som u-länderna skulle vinna skulle förslaget ge en förtjänst på 407 miljarder till i-länderna, visar studien. Pritchett menar att de förändringar boken föreslår skulle göra att arbetare från de fattiga länderna skulle tjäna bättre, och människor i de rika länderna skulle få den service de vill ha. Globaliseringen innebär just nu en rörelsefrihet för allt utom arbete. Idén om rörlig arbetskraft är ett naturligt komplement till rörelsefrihet för kapital och varor.