Samarbete i Brasilien

Samarbete i Brasilien

Som ett förspel till de alliansfria staternas möte på Kuba, som inleddes tordagen den 14 september, träffades statscheferna från Indien (Manmohan Sing), Sydafrika (Thabo Mbeki) och Brasilien i det sydamerikanska landets huvudstad, Brasilia.

Mötet är ett led i Brasiliens president Luiz Iñacio (Lula) da Silvas initiativ till ett internationellt samarbete mellan länder i den så kallade tredje världen, eller samarbete Syd-Syd, som det officiellt betecknas. Mötet var huvudsakligen av ekonomisk karaktär då bakgrunden till Lulas förslag är att utveckla handeln mellan länder som inte fullt ut tillhör de högindustriella länderna i Europa, Nordamerika och nordöstra Asien.

Konkret undertecknade man till exempel ett avtal om produktion av etanol från sockerrör för energiproduktion, som är en stor industri i såväl Indien som Brasilien, samt ett förslag till ett avtal om tullfrihet mellan handelsblocken Mercosur, Indien och den Sydafrikanska tullunionen, i syfte att underlätta handelsvägarna mellan de 11 länder som ingår i de olika organisationerna. En viktig produktkategori i sammanhanget är generiska mediciner mot malaria, tuberkulos och Aids, som alla tre länderna tillverkar, delvis i strid med amerikanska och europeiska företag som har patenten på originalmedicinerna.

Men samarbetet utsträcker sig också till det mer politiska och diplomatiska området. De tre vill återta förhandlingarna inom Världshandelsorganisationen (WTO) för att underlätta exporten av jordbruksprodukter till den rika världen, samt försöker komma överens om en gemensam position när det gäller reformerna av FN:s säkerhetsråd. Alla tre är starka kandidater till en permanent post i rådet. Men mötet var också konjunkturellt anpassat som en del av den brasilianska presidentvalkampanjen, där Lula är kandidat (och favorit) på valdagen den 1 oktober – ett stöd för hans engagemang i internationella frågor sedan han kom till makten i januari 2003, som inbegriper G20 (en slags motorganisation till G8, eller sammanslutningen av de ledande industriländerna), de första mötena mellan ledare från Arabförbundet och Latinamerika, och hans försök att föra en intern ekonomisk politik som motsäger de senaste decenniernas nyliberala kanon på kontinenten. Det gjorde honom sannolikt gott i valrörelsen att höra den indiske premiärministern, representant för en femtedel av världens befolkning, säga att ”Brasilien är kraftkällan bakom alla utvecklingsländer”.