Planekonomi – den amerikanska medicinen mot den ekonomiska krisen

ImageFinanskrisen i USA har förvandlats till en inbördes tävling bland journalister, politiker och ekonomer om vem som mest uttrycksfullt kan spå i luddiga framtidsscenarios. Men även röster ur maktkorridorerna på Wall Street uttrycker tveksamhet och skarpa invändningar mot att George W Bushs regering planerar att ett prispaket på 700 miljarder dollar i hopp om att stabilisera vad som presidenten anser vara en mycket allvarlig situation.

Vad som därtill fäller bistra höstlöv inför det stundande presidentvalet är att läget på den ekonomiska scenen egentligen är resultatet av en tillbakahållen ravin.

USA:s statsskuld är skyhög efter fem års terrorkrig i Afghanistan och Irak med stigande oljepriser och matpriser som följd. Prispaketet är i praktiken en planekonomisk akutåtgärd, en statligt regisserad och uttänkt i de nyliberala marknadskrafternas korridorer.

Om man granskar debatten märks det hur samtliga som kommer till tals är enstämmiga i försvaret av prispaketet. Trots att inga framtidsanalyser redogjorts eller vilka konsekvenser dagens höga matpriser, hisnande bolåneräntor och förlorade förtroende för makten kommer att bära med sig till kommande generationer.

Republikaner vill se en marknadslösning, men John McCain har uttalat förtroende för Bushs föreslagna prispaket, medan Barack Obama å sin sida har reserverat sig och krävt större säkerhetsgarantier. Om det är en strategi för att ytterligare visa på avstånd mellan sig själv och den sittande administrationen råder det delade meningar om.

Hur bråttom är det innan de rasande börserna påverkar de som får uttala sig i frågan - de bäst ställda? De socialt marginaliserade och vars akuta läge svävade in i den fattigare söderns USA med orkanen Katrina för tre år sedan.

I orkanens fotspår övergav mäktiga ekonomiska krafter den miljöutsatta Karibienregionen och tog förmånerna med sig. Södra USA plågas mest av höjda matpriser, flygande bolåneräntor och fortsatt hög arbetslöshet i takt med att Bushregeringen har strandat i inbördeskrigets Irak. Befolkningen är en redan trängd skara, i USA formar statsskulden, militära utgifter, krampaktiga världsekonomi och ovissa framtidsutsikter för landets drivbränsle - oljan - en svåråtkomlig och tvetydig ekvation.

Miljontals invånare som sällan nämns i andra fall än katastrofrapporter utgör allt större majoritet i USA, och är de som redan före statens 700-miljardersgåva till näringslivet levde på fel sida om fattigdomsgränsen.

Prispaketet innebär den kanske största gåvan en stat någonsin skänkt privata intressen, och äger förvånande nog rum i "den fria marknadens" Mecka. Paketet innebär ett stort ingrepp i den allmänna sjukvården, utbildningssektorn, arbetssektorn och kulturlivet: samtliga områden som näringslivet av tradition sällan visar något intresse för, men som i krisers ödestimmar fungerar bra att mjölka pengar ur. Områden som står civilbefolkningen närmast offra sig för "den fria ekonomins" överlevnad.

Svenska ekonomer har uttryckt stöd för ett nordamerikanskt prispaket över blockgränserna för att - men troligen bara tillfälligt - hindra det fria fallet.

"Marknaden har tålamod i några dagar", menade Mats Kinwall, ekonomisk analytiker och talade vidare om svårbedömd ovisshet.

- Den här typen av oro blir ofta varaktig, menade finansminister Anders Borg och uppvisade en påtaglig tagenhet av stundens allvar, liksom sina nordamerikanska kollegor.

Institutionerna kommer med prispaketet på 700 miljarder dollar, enligt Wall Street Journal, fortsätta att fungera. "Finansieringskostnaderna kommer planas ut med ökade kapitalinsatser och banker, börsmäklare, klienter och försäkringssystem är alla beskyddade."

Men kanske inte särskilt förvånande i och med att finanskriser drabbar kapitalmarknaden med jämna mellanrum, bara under 2000-talet är detta den andra: Argentina 2001 var första. Och troligen väntar fler i framtiden då systemet aldrig kommer till tals, diskuteras eller utmanas. Man kan fråga sig hur mycket inflytande de ekonomiska mekanismerna låter mänskligheten besitta i förhållande till ekonomin. Ekonomi bör betraktas som en levande organism, något som människan sedan länge förlorat kontrollen över.

Få har gått på djupet med vad den ekonomiska krisen härstammar ur. I ekonomiska kriser är kalkylerna, expertisen och magstarka pressfoton ofta vad som armbågar sig längst fram i etermedierna. Men i själva verket bidrar det bara till att hindra allmänheten att ställa sig själva och sina makthavare den viktigaste frågan: fungerar de rådande systemen? De politiska och ekonomiska doktriner som präglar världsmedborgarnas vardag, förutsättningar och sociala status.

Sverige är inte lika utsatt i kölvattnet av den för stunden urspårade kapitalismens psykologi, men vad FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon varnade som "övertro till marknadens magi" kan vara signaler som slutligen ljuder för sent även hit.

Medan börser faller, människors vardag blir mer oviss och 700 miljarder dollar ur nordamerikanska skattebetalares kollektiva kassor skjuts till på näringslivet konstaterar omvärlden att värdet på guld stigit kraftigt. Guldvärdet stiger ofta i tider omgärdade av krig eller kriser.

Vad som träder fram bakom finanskrisens dimridåer är troligen inga radikala eller globalt kännbara systemförändringar. Gissningsvis endast tystnaden efter skattepengar som finansvärlden har tagit utan att ens tacka för tårtan. Människors drömmar om en bostad är i många fall borta för alltid, endast bolåneskulderna förblir kvar vid deras sida. Och de ekonomiska systemen lär fortsätta sin färd mot fortsatt ekologisk kollaps, utbredande fattigdom bredvid nyrika urbana medelklasser i latinamerikanska, kinesiska och indiska metropoler i sin nuvarande form. Allt samlat under framgångsskylten: "Fri marknad". Fri för minoriteten, en köttmarknad för majoriteten.

Vem vi världsmedborgare i slutändan ska tacka om finanskrisens stormar så småningom lugnar ner sig: planekonomins första hjälpen-kit eller marknadsekonomins okuvliga förmåga att irra bort sig i sin egen motsägelsefullhet? Systemen är i verkligheten bara två sidor av ekonomins opålitliga mynt.

Klas Lundström