Heliga mediciner

– En rapport från psykedelias frontlinje

  Image World Psychedelic Forum var en fyra dagar lång konferens om med­vetande och psykedelier i Basel. Värdarna, organisationen Gaia Media Foundation, som säger sig vilja verka för en holistisk och tidsenlig förståelse av vår existens hade bjudit in 72 föredragshållare från 14 länder. Tidningen Kulturens Holger Jacobsson var där. 

Inget tyder på att ämnet skulle vara särskilt kontroversiellt i Schweiz. Swiss Airlines och Basel Kantonalbank fanns bland sponsorerna och rapporteringen i de lokala tidningarna kändes saklig. Kanske för att man haft tid att vänja sig. Basel är inte bara den stad där alkemisten och mirakeldoktorn Paracelsus huserade på 1500-talet, det var också här som LSD 1943 för första gången i sin rena form utövade verkan på ett mänskligt medvetande. Det var då kemisten Albert Hofmann av misstag absorberade en mycket liten mängd, som han syntetiserat ur mjöldryga, genom huden på sina fingertoppar. I konferensbroschyren skriver Hoffmann, medlem i Gaia Media Foundations styrelse och forumets hedersgäst, att de klassiska psykedelierna: LSD, Psilocybin och Mescalin är varken toxiska eller beroendeframkallande. De ska inte, enligt Hofmann betraktas som droger i vanlig mening utan som själsöppnande ingredienser i heliga beredningar som använts under tusentals år.

Nästan 2000 personer, mest välanpassade medelålders drognördar, var på plats men forumet samlade också deltagare som stack ut i den femstjärniga kongressmiljön. I väntan på presentationen av den första dagens ämnen hade en hippiefamilj dukat upp picknick på en filt mellan stolsraderna – helt obekymrade om att de spärrade vägen för passerande. Framför mig satt två tyska pensionärer med dreadlocks instoppade i stora hattar, sippande på gröna smartdrinks och jämte dem ungdomar med piercings och fluorescerande huvjackor, en av dem med en didgeridoo mellan benen. Alla förenades i ett oroat sorl när det meddelades att Albert Hofmann, 102 år gammal, valt att stanna hemma av hälsoskäl. En månad senare dog han i sitt hem. Denna morgon hälsade Albert, kanske i sina sista ord menade för offentligheten, att han hoppades att konferensen skulle bidra till att ge psykedelierna sin rätta plats i vår kultur. Och han hade anledning att känna sig hoppfull, de som forskar kring medicinska aspekter av hallucinogena ämnen går mot en ny renässans.

Amanda Fielding – grundare av The Beckley Foundation, menar att media och myndigheter börjat komma över det fobiska tabu som hindrat uppföljningar av forskningsresultaten från 1950- och 60-talet. Psykoterapeuten Peter Gasser berättar om en pågående studie, finansierad av Beckley Foundation, där han ger LSD som komplement till psykoterapi mot dödsångest hos patienter som lider av långt framskriden cancer. Den typen av forskning har varit otänkbar de senaste 35 åren, även i länder där det finns juridiskt rum för aktiv dödshjälp!

Ironiskt nog tycks några av de narkotikaklassade psykedeliernas viktigaste medicinska användningsområde vara att de kan bota narkomani. Valerie Mojeiko från organisationen MAPS (Multidisciplinary Association for Psychedelic Studies) berättar om ibogain, ett centralstimulerande och i stora doser hallucinogent ämne som visat sig reducera morfinabstinensen och dopaminfrisättningen hos möss som gjorts beroende av opiater. Försöken påbörjades efter att blandmissbrukare på egen hand upptäckt att ibogain tog ner suget efter heroin. Drogen har alltså ungefär samma effekt som metadon med den skillnaden att det verkar som att några få behandlingar kan räcka där metadon är lika vanebildande som heroin. I flera länder finns nu illegala kliniker där heroinister söker hjälp för sitt missbruk.
   
Jeremy Narby, antropolog och folkrättsaktivist, som levt med shipiboindianer i den peruanska delen av Amazonas talar om synergier mellan vetenskap och schamanism. Med sin erfarenhet från båda världarna vill han förmedla kontakter mellan farmakologer på jakt efter nya ämnen och experter på växtmedicin och förändrade medvetandetillstånd. Hans roll som medlare mellan två kunskapssystem är svår. De visioner schamanen ser som den djupaste formen av visdom definieras ofta som tecken på psykos inom västerländsk psykiatri. Kanske är det på väg att förändras. För några månader sedan presenterade Narby forskaren Scott Franzblau från Research Institute for Tuberculosis för Shipiboschamanen Guermo Rivalo. Efter att ha tagit en stor dos ayahuasca, en dekokt där flera hallucinogena växter ingår, gav Guermo Scott rådet att titta på en i väst okänd lian. Just nu pågår studier där tuberkulossmittade laboratorieråttor svarar positivt på behandling med växten. Att intag av psykedelier medför att mer information slipper igenom de filter som ordnar minnen och sinnesintryck är ett neurologiskt faktum. En initierad, terapeutiskt vägledd eller mycket tursam brukare kan hamna i ett tillstånd där det ännu obearbetade eller förträngda stiger till ytan i form av angelägna uppenbarelser.  Narby poängterade att färdigheten att använda psykedelier visionärt är mycket svårbemästrad och att man inte kan hoppas på sådana resultat vid ”hemmabruk”. Efter vad jag uppfattade som en vederhäftig och intressant föreläsning avrundade han med den mer vildvuxna hypotes som hans böcker The Cosmic Serpent och Intelligence in Nature går in djupare på: han ser samband mellan de till sin form ormlika DNA-molekylerna i våra neuroner och de ormar som är ett återkommande tema i ayahuascaanvändares syner. Kanske, resonerar han, kommer schamanerna i kontakt med en transcendent intelligens som omfattar hela det globala nätverket av DNA-baserat liv och som talar om för dem hur växterna ska användas.

Etnobotanisten kathleen Harrison höll föredrag inifrån de mexikanska mazatecaindianernas föreställningsvärld. Psykedelierna, i det här fallet pscilocybinhaltig svamp och salvia divonorum gör, menar hon, schamanerna till lyhörda uttolkare av det artöverskridande drama där vi i väst för länge sedan blivit döva för de tystare rösterna. Precis som de växtkunniga indianer Kathleen gått i lära hos känner hon vanmakt inför det samtida bruket av preparaten. Hon ber oss föra vidare att de som gör sig berömda på youtube genom att filma hur de röker extrakt av salvia divonorum (som då brukar ge ett kort, kraftfullt och meningslöst rus) inte bara utsätter sig för fara utan också försvårar ett religiöst eller vetenskapligt närmande av den potenta växten som narkotikaklassats i bland annat USA och Sverige.

Kathleen var så fängslande att hon inte behövde svara på frågor om sin mer berömde make – Terrence McKenna, en av den psykedeliska subkulturens starkaste personligheter som dog i cancer 2000. Terrence bidrog till att popularisera hallucinogena växter genom att ta fram metoder för hur de kan odlas utanför sitt naturliga habitat och genom halsbrytande teorier kring mänsklighetens förhistoria och framtid. Dennis McKenna, Terrence bror, erkänner till publikens jubel att han fortfarande dricker ayahuasca regelbundet men aktar sig för att säga något han inte kan backa upp med forskningsrön i sin föreläsning om psykedeliernas allt viktigare roll inom neurovetenskapen. Dennis representerar Heffter Resarch Institute och visar röntgenplåtar från en PET-scanner som indikerar att hallucinogener och trancetekniker aktiverar samma delar av hjärnan. Han hoppas att man med hjälp av psykedelier och avancerad mätutrustning ska kunna utforska religiösa upplevelser i en vetenskaplig kontext.
   
I Albert Hofmanns frånvaro trädde tjeckamerikanen Stanislav Grof fram som kongressens fixstjärna med över tio timmar i programmet och status som en av den transpersonella psykologins förgrundsfigurer. I brist på LSD har han utvecklat holotropisk andning (etymologi: towards wholeness) en metod som också ska kunna ge upplevelser som överstiger det personliga plan där den traditionella psykologin gjort halt. Tekniken används även vid bearbetning av det födslotrauma som för Stanislav Grof är vad sexualneurosen var för Freud. Grof har säkert rätt i att en karta över medvetandets topografi bör omfatta de förändrade medvetandetillstånd som han ägnat mer än femtio år av sitt liv åt att utforska. Men när han blandar in minnen från tidigare liv och astrologi i sina framställningar blir tuggmotståndet för stort och jag väljer andra föredrag. Annat lånar jag än mindre öra åt, svängrummet på World Psychedelic Forum är stort. De som intresserar sig för vad som skulle kunna vara en lämplig setting för distribution av psykedelier till barn eller av vad journalisten David Pinchbeck menar att aztekernas gud Quetzalcoatl kanaliserar om jordens undergång 2012 med honom som medium åker förmodligen hem lika nöjda som nätverkande forskare. Uppdelning i akademiker och excentriker är inte alltid så tydlig. Många av föreläsarna är både och. Ralf Metzner, professor emeritus i nepalesisk mössa och kostym menar att det är troligare att det finns entiteter i andra dimensioner som kommunicerar med oss genom hallucinogena växter än att det inte gör det. Han är dock noga med att hålla isär rollerna och poängterar att den typen av spekulationer, än så länge, inte har något med vetenskap att göra.
   
Den amerikanske antropologen Michael Winkelman gör ett försök att ge legitimitet åt ett av Terrence McKennas berömda antaganden. Det är den av evolutionsforskare utdömda (men inte motbevisade?) ”The Stoned Ape Theory” som han vill revidera. Winkelman menar att en viktig skillnad mellan människor och människoapor är att vi utrustats med receptorer som gör oss mer mottagliga för den typ av extas och enhetsupplevelser som psykedelier och utdragna repetitiva rörelsesekvenser (till exempel långdistanslöpning och dans) kan ge. Det kan ha bidragit till den socialisering som gjort att vi kunnat släppa de mest primitiva formerna av egennytta.
   
En fråga som ställdes under forume­t är hur man ska förhålla sig till den massdistribution av psykedelier som till exempel den från Harvard utsparkade filosofiprofessorn Timothy Leary och Ken Kesey – författaren till Gökboet och medlem i Merry Pranksters, gjorde sig skyldiga till. Carolyn ”mountain girl” Garcia, en av få pranksters som är i livet var med under gruppens legendariska roadtrip med bussen Further. Hon berättar om ”The acid tests” där LSD och den mest avancerade mobila multimedia­teknik som fanns på 1960-talet hamnade i händerna på några av epokens mest egensinniga estradörer, däribland beatnikikonen Neil Cassady. Biljetterna såldes till självkostnadspris, man trodde att social och politisk omstörtning skulle följa om bara en tillräckligt stor del av befolkningen tagit LSD. Carolyn bad dem som vill sätta sig till doms över dem att väga in att drivkrafterna var idealistiska och att många som tog psykedelier under den här tiden fortfarande ser det som något av det viktigaste de varit med om.

 – LSD var den vägpost som ledde mig till Indien! säger Baba Rampuri, amerikan men bosatt i Indien sedan 37 år och den första västerlänningen att initieras i Naga Sannyasis, en mycket gammal order av Shivadyrkare.

Han menar sig ha upplevt att mystikers erfarenhet av religiösa praktiker har ett starkt släktskap med de tillstånd som ett förnuftigt användande av psykedelier kan ge upphov till.

I orange kurta (Naga Babas är annars kända för att täcka sig med aska från sina eldar istället för kläder) och orakad sen decennier tillbaka berättar Rampuri om hur cannabis, datura och skorpion­gift används i religiösa sammanhang i Indien. Så långt har han publiken med sig men när han rör sig mot sitt föredrags essens: kunskapsförmedling i en förlitterär kultur, blir det för tungt och många lämnar salen. Rampuri menar att symbolerna i de texter som beskriver religiös erfarenhet förlorat mycket av sin koppling till världen och att en dynamisk oral tradition har stora fördelar gentemot en textbaserad. 

Visdom är inget man köpa eller ens läsa sig till, den måste absorberas.   

Holger Jacobsson