Det franska sanktionsvalet

Image I helgen röstade den franska befolkningen i lokalvalen för kommunfullmäktige och borgmästare. Efter drygt sex månader i sitt ämbete har Sarkozy fått sin dom: missnöjda medborgare! Hans hastiga och inte alltid helt genomtänkta reformprogram, hans skilsmässa och snabba bröllop med den tio år yngre sångerskan, Carla Bruni; hans resor i vännernas jetplan. Allt detta i samband med att priserna skjöt i höjden och diverse åtstramningar, har inte varit populärt.

Resultatet lät inte vänta på sig: 14 av de 20 viktiga franska städerna har röstat för oppositionen. Presidenten ”Bling-Bling” (ett hip-hoputtryck som åsyftar juveler och stass som syftar till att väcka uppmärksamhet, snarare än att visa på tycke och smak) lös med sin frånvaro efter valresultaten. Istället fick hans premiärminister, François Fillon, tala till det franska folket: ”man kan inte förändra ett stort land som vårt under några månaders tid – det krävs ihärdighet”. Men nu måste presidenten regera ett land där de flesta lokalpolitikerna tillhör socialistpartiet. Det kommer att bli svårare för honom att driva igenom de reformer han har tänkt sig.

”La cohabitation”, eller samregerande, är inget nytt inom fransk politik. Ségolène Royal, socialistledaren presidenten vann emot i presidentvalet i våras, varnar för att: ”regeringen måste omorientera sin politik”. Hennes kollega, M. Hollande, lägger till: ”det är sättet att regera på och de orättvisa åtgärderna folket sanktionerade”. I Paris stad sitter den omtyckte socialistborgmästaren, Bertrand Delanoë, kvar med bred majoritet. Frankrikes andra stad, Marseilles, liksom Nice och Bordeaux, gick däremot till högern. Men de flesta stora städer förlorades till vänstern: Toulouse, Strasbourg, Reims...

Fillon påstår att ”vi kan inte dra några slutsatser från ett val med hög frånvaro och reformerna måste fortsätta”.

Kanske kommer vi ändå i framtiden att få se mindre av presidenten i press och television och lite mer av hans mer omtyckte, jordnära och mindre av ”bling-bling” premiärminister?

I veckan bytte president Sarkozy ut ett flertal ministrar i ett försök att syresätta sin regering, men strategin tycks snarare svara mot hans vilja att förefalla dynamisk och kraftfull än att verkligen vara det; samtliga ”tyngre” ministrar sitter kvar på sina poster.

 Anne Edelstam