Korsfästelse. Lorcas verk tar sig underliga vägar…

Image

Den spanske poeten García Lorca gav bort dikter när han var på fest och var glad, vilket gett upphov till  mindre festliga, för att inte säga sorgliga efterspel. Marika Gedin berättar om diktens Korsfästelse öde.

Poeten och dramatikern Federico García Lorca mördades för över sjuttio år sedan. Ändå befinner sig hans verk på något underligt sätt fortfarande i rörelse. En anledning är att han hade svårt att hålla reda på sina manuskript. Han tyckte om fester och han tyckte om sina vänner. Ofta läste han högt på fester, dikter eller dramer som många gånger var under arbete eller just avslutade. Var han på riktigt gott humör, kunde ha ge bort något manuskript han just hade läst ur eller hade i fickan. Det har fått konsekvenser för publiceringen av hans verk, som ofta varit postuma.

På 1970-talet auktionerades en hel diktsvit, Ferias, ut i Paris. Ett par av de tretton dikterna hade tidigare varit publicerade i tidskrifter, resten av dikterna och sviten som helhet nådde inte sina läsare på spanska förrän 1998, hundra år efter poetens födelse. Anledningen var att Lorca gav bort hela sviten till en fransk väninna och det var först när hennes dödsbo auktionerades ut som diktsviten kom ut i världen.

Manuskriptet till den omvälvande diktsamlingen Poet i New York, har också en äventyrlig historia. Den publicerades
första gången 1940, fyra år efter författarens död.

År 1936, bara några få veckor innan Lorca för sista gången satte sig på tåget för att åka från Madrid till Granada, där han mördades av falangisterna, överlämnade han sitt manuskript till vännen José Bergamín. Efter Lorcas död, hamnade manuskriptet i Bergamíns sekreterares resväska, när hon 1939 reste från Spanien till Paris. Bergamín flyttade till Mexiko och publicerade alltså Poet i New York 1940 på sitt förlag Séneca. Strax därpå trycktes samlingen på Nortons förlag i New York, i en något annorlunda version.

Sex dagar innan börskraschen i New York, 29 oktober 1929, skrev Federico García Lorca ner dikten Korsfästelse på ett papper. Den intensiva undergångsstämningen i dikten kanske speglar något poeten omedvetet kände var på väg att hända i den stora staden som han bodde i under en tid. Detta enda manuskript, med en dikt som uppenbarligen betydde mycket för författaren själv, skänkte han till sin vän Miguel Benítez och han fick det aldrig tillbaka.

Eftersom dikten inte dök upp förrän  efter Lorcas död, visste ”experterna” inte var i samlingen den skulle placeras.

Trots att Lorca var mycket tydlig när det gäller diktens betydelse, vem som hade originalet och var i samlingen den skulle tryckas, när han lämnade manuskriptet till José Bergamín. Men det verkar som om Bergamín lämnade det åt sidan, han ville inte komma i bråk med någon. (det vill säga antagligen Benítez.) Lorca bad själv att få tillbaka dikten, strax innan han mördades. Det gjorde han i två brev till Miguel Benítez.

Ett av breven

Käre Miguel. Jag håller på att skriva ut min bok om New York på maskin för att den skall tryckas kommande oktober. Jag ber dig enträget att du med vändande post skickar mig dikten Korsfästelse, eftersom du är den enda som har den och jag har ingen kopia. Självklart dedicerar jag den till dig i boken. För första gången i mitt liv dikterar jag ett brev för min sekreterare.

Miguel, ha godheten att vara så snäll och skicka mig denna dikt, för det är den bästa i hela boken.

Det finns inget svar på det här brevet, inte heller på det som skrevs senare. Efter mordet på Lorca 1936 kände ingen

till något mer om dikten. Den finns inte med i någon av de två första utgåvorna, varken den som gavs ut av Séneca eller den som gavs ut av Norton.

År 1950 trycktes den för första gången av poeten Agustín Millares i en tidskrift, tillsammans med de två breven.

Sedan dess har familjen Millares haft manuskriptet i sin ägo. Den 28 november 2007 auktionerades det ut tillsammans med de två breven på Sothebys i London. Beslutet sägs ha tagits därför att det hotar att bli förstört. Familjen hävdar att de tidigare erbjudit det till Fundación García Lorca och till det Spanska Nationalbiblioteket, men att de inte svarade på erbjudandet. De å sin sida hävdar att det berodde på att familjen krävde en summa pengar som vida överstiger den summa som utgångsbudet på auktionen var på.

Utgångspriset var mellan 30 000 och 40 000 €. Budgivare var bland andra Fundación García Lorca och Spanska Kulturministeriet. Spanska kulturministeriet köpte dikten och breven för 30 700 €.

Det är sorgligt hur folk, till och med poeter, försökte slå mynt av Federico García Lorcas mycket speciella förhållande till sina manuskript, som han gav bort till människor han tyckte om när han var på fest och var glad. Samtidigt är det fascinerande hur hans verk rör sig och förflyttar sig i världen så många år efter hans död och hur levande och närvarande hans poesi och dramer fortfarande är.

Marika Gedin