En man i rosa på turné

En man i rosa promenerar genom turistlandet och diktaturen Thailand. Han ingriper inte, bara berättar – tyst men tydligt. Konstnären Manit Sriwanchipoom lyfter med sina bilder fram en värld som får Paloma Vangpreecha att fundera över sin semester.

- Va fan gör du i Thailand, så nära krig, militärdiktatur, pedofiler och tsunamis?

På internetcafet True Life i Bangkok sitter jag och pratar med min chilenske morbror som befinner sig på andra sidan jorden. Han är tydligen upprörd över mitt val av semesterort. Jag skiter väl i om thailändarna inte röstat fram sin president, tänker jag för mig själv.

Ta det lugnt, här händer inget, skriver jag.

- Vad vill du ska hända, svarar han, innan mitt dåliga samvete klickar bort honom och jag låtsas vara offline på Messenger.

Jag tänkte inte på Thailand som ett odemokratiskt land när jag bokade min resa hit. Jag började bry mig först när jag tvingades stå upp på en filmvisning på en bio i Bangkok. Det gör man nämligen för att hedra den thailändska kungen innan man tittar på film. Helst ska man sjunga med i sången som spelas också. I början blev jag lite förvirrad och funderade på att inte ställa mig upp utan sitta kvar demonstrativt som den falang (utlänning) jag är. Men efter en filmfestival där jag såg ungefär tre filmer dagligen i en vecka kom jag till slut på mig själv med att nynna med i slutklämmen. Weeee love the kiiiing.

På internetcafet försöker jag öppna en länk från YouTube som en kompis skickat. Ett stort öga med texten ”Sorry! the web site you are accessing has been blocked by the Ministry of Information and Communication Technology” dyker upp. Jag blir irriterad och så där odräglig som många turister blir i Thailand, då man kräver allt på en gång. Skriker till internetkillen: YouTube! Varför funkar det inte?! Utanför skyltfönstret går en man i rosa kostym och rosa kundvagn förbi mig men jag ser honom inte, jag är alldeles för upprörd.

Internetkillen kommer fram och säger:

Why, ylar jag.

Can not madame, my king… säger han och gör mustaschtecknet.

Så ni har stängt ner hela YouTube den här veckan för att någon gjort narr av kungen, säger jag.

Det är svårt att fatta vad som händer i Thailand.

Vissa säger att den förre presidenten Thaksin Shinawatra inte betalade skatt på vinster han gjort och nu har han gått och köpt ett helt engelskt fotbollslag.

På kvällen går jag förbi Sanam Luang som är ett stort torg ett stenkast från Grand Palace i Bangkok. Hundratals människor hade samlats. Många har Manchester City-tröjor med texten Thaksin på ryggen och de sitter och lyssnar på det nya partiet People's Power Party som har bildats inför valet nu i december. De menar att visst misstänks Thaksin för skattesmitning men att han samtidigt gjorde mycket för de fattiga. Billig sjukvård bland annat. Jag har fortfarande inte riktigt förstått thailändsk politik.

Men när jag träffar ett par vid Sanam Luang och mannen säger att han kämpat mot militären i hela sitt liv, då är det svårt att värja sig.

Kvinnan påminner mig om att det thailändska folket faktiskt inte valt dem som sitter vid makten just nu. Hon berättar om hur hennes man deltagit i en demonstration för demokrati. Flera demonstranter greps och utsattes för tårgas.

Nästa dag var det som om ingenting hade hänt, säger hon och skrattar. Vi går vidare från Sanam Luang till Thammasatuniversitetet som ligger alldeles intill.

För 31 år sen mördades hundratals studenter där. Precis här mördades de, säger kvinnan och pekar mot en fotbollsplan. Thailand är ett land som har en historia av militärkupper, säger kvinnan, och vi är trötta på militären. Vi vill ha demokrati.

Det är svårt att inse vad som hänt på gräsmattan och jag petar lite med foten i den, men kan inte riktigt ta in allt. På en utställning på Bangkok University Gallery får jag det inbankat i skallen. Konstnären Manit Sriwanchipoom har nämligen använt sig av gamla bilder från studentmassakern. En av bilderna föreställer en man som hängts upp i ett träd med en snara runt halsen. Han är så död som man kan bli men ändå är en man på väg att slå honom med en plaststol. Runt honom står en mängd människor och tittar på. I bildserien Horror in pink har Manit satt dit en man iklädd rosa kostym bland åskådarna. Han står lutad mot en lika rosa kundvagn och tittar lite förstrött på hur mannen slår den döde med plaststolen.

Manits tidigare bildserie Pink man on tour – amazing culture with no soul är en manifestation mot hur den thailändska staten säljer ut landet och den thailändska kulturen. Genom att placera den rosa gubben med kundvagn vid typiska turistmål vill Manit visa det snedvridna i att den thailändska staten och den privata sektorn försöker rädda landet genom att sälja ut det.

Samtidigt som Thailand når turistsäsongens topp i december är det också val i landet.

Du som vill kan ju vika ihop öronen, dra till Pattaya i jul och sen skryta om hur många brudar du drog över när du sitter på Ungdomsmottagningen i Farsta. Eller dra till Phuket, sippa drinkar, blunda och tro att du hjälper till att bygga upp landet med dina pengar. Men om du ser en gubbe med illrosa kostym och kundvagn komma rakt emot dig, då kan du verkligen inte blunda mer.

 Paloma Vangpreecha