Rysk statskapitalism

dec172007
Nyheter

Ekonomisk stabilitet och utveckling bakom det ryska valresultatet. Det ryska parlamentsvalet var i stor utsträckning en folkomröstning om Putinkretsens fortsatta inflytande. Med sedvanlig rysk brist på finess såg regeringen till att få en kraftig majoritet. Det är visserligen svårt att rätt uppskatta omfattningen av fusket – en del bedömare anger 10-15 procent – men det råder ingen tvekan om att president Putin och hans parti skulle ha vunnit en ganska stor seger även utan fusk.

Putin har talat om den ryska demokratin som en ”suverän demokrati”, och med det menar han ”en demokrati som inte är påtvingad det ryska folket utifrån”. Just det nationalistiska och stormaktsmässiga inslaget i Putins politik är en viktig förklaring till hans popularitet, samtidigt som det ger upphov till kritik i väst. Nyliberal idéer inom oppositionen är allmänt avskydda, och anses som ”antinationella” efter 1990-talets Jeltsinpolitik, och hans utländska rådgivares härjningar.

 Den ekonomiska situationen i Ryssland är relativt god – Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) spår en tillväxt de närmaste åren som förvisso hamnar i skuggan av Indien och Kina, men är betydligt högre än för västvärlden. Stora grupper i samhället har fått det något bättre. Inte minst viktigt är att löner och pensioner betalas ut regelbundet och i tid. Tidningen Kommersant citerar ekonomiska analytiker som anser att valutgången är fördelaktig för den långsiktiga utvecklingen på börsen.  Valresultatet är också tillfredsställande för utländska investerare, som tycks helt obekymrade om den kritik som riktas mot Putin från utlandet. Framför allt var Putins stora seger goda nyheter för de stora statskontrollerade företagen. Dagens Ryssland är en form av statskapitalism, där kretsen kring Putin, genom sin politiska position kontrollerar väldiga ekonomiska tillgångar, till exempel i företag som energiproducenten Gazprom.  Samtidigt bör man lägga märke till att valdeltagandet var ganska lågt. Det finns en utbredd likgiltighet och uppgivenhet, och Putins stöd är inte lika grundmurat som det i förstone kan förefalla. Jämfört med valet 2004 har presidenten förlorat en stor del av sitt röstunderlag, men ingen annan politisk kraft har lyckats fånga upp soffliggarna.
 Gregor Flakierski
 
Inline article positioning by Inline Module.
< Föregående   Nästa >