En provokatör på tillfälligt besök

linton.jpg

foto · Michael Steinberg

En provokatör på tillfälligt besök

En kritiker av dem som kritiserar postmodernismen. En kulturjournalist som tar ställning, ogillar konsensus och kamaraderi. En kännare av Latinamerikas politiska och sociala utveckling. Möt Magnus Linton i ett samtal om hans nya bok där hans mest kontroversiella texter samlats. De rör sig mellan sport, sexradikalism, narkotikapolitik och urbanisering.

Magnus Linton har tidigare skrivit de uppmärksammade reportageböckerna Veganerna (2000) och Americanos (2005). När jag möter honom har hans nya bok Kött på flykt - reportage, essäer, utbrott just kommit ut på Atlas förlag. I den har han samlat ett brett urval av artiklar som han skrivit mellan 2001 och 2007. Han har medvetet valt bort texter som "inte skapat irritation" eftersom han varken gillar konsensus eller det kollegiala ryggdunkandet inom kulturjournalistiken.

I början av året lämnade Magnus chefredaktörsstolen på samhällsmagasinet Arena för att mer permanent bosätta sig i Latinamerika. Den här gången i Colombias huvudstad Bogotá. Härifrån rapporterar han om latinamerikansk politik i till exempel Expressen, Arena, Ordfront, radions P1 och på sin blogg magnuslinton.blogspot.com. Han är på tillfälligt besök för att medverka vid seminarier och hålla föredrag om Latinamerika runt om i Sverige, men även för att titta på världsmästerskapet i konstsim för herrar.

- Tyvärr platsar jag inte längre i laget eftersom jag missat för mycket träning. Det blir nog mest kaffekokande för mig under VM, säger Magnus.

Den första texten i Kött på flykt handlar om sport och är skriven precis efter "skandalderbyt på Söderstadion" för ungefär ett år sedan. Magnus driver tesen att essensen i sporten är "Zidanes skalle, Nylanders lögn eller [derbymatchens] grisfarm".

- Det är förnedrande att leva i ett så sportdominerat samhälle. Sporten behandlas helt okritiskt i media. När dopning avslöjas, när spelare slår ner varandra, när fansen går bärsärkagång, då bildas en patetisk kör som sjunger enstämmigt om hur dessa yttringar inte har någonting med sport att göra. Det är ju precis tvärtom. Sportens själva poän­g är att svara mot stereotypt maskulina, lätt militära och ofta sexistiska förväntningar i samhället.

- Fysisk styrka är extremt prioriterad inom idrotten. Varför har simning mot klockan mycket högre status än konstsim? För att det förra bygger på råstyrka och det andra på en mer sofistikerad estetik som grabbar tycks ha svårt för och därför inte sysslar med. Det är kvinnornas gren. Av samma skäl får dans inte lika stort utrymme i skolan som idrott, eller rättare - dans får utrymme, förutsatt att det räknas som idrott, säger Magnus med en blandning av ilska och lågmäldhet.

I en annan av texterna skriver han om en vänsterintellektuell som "inte går på fester där det dansas". Det som enligt Magnus skrämde bort honom var "maktskiftet, insikten att status vid social interaktion inte längre byggs genom traderat gläns i klassisk bildning utan allt oftare via förmågan att skönt synk­a sitt kött med andras".

- Dansen har genom migration och masskultur även blivit européernas sätt att festa och socialt drabbar det Den Bildade Mannens position i samhället. Precis som det inte längre håller att strunta i sin hygien, sitt utseende och sin klädsel går det inte heller att försöka ställa sig över de nya kommunikativa redskapen. Framtidens idioter blir inte de som inte kan skriva, utan de som inte kan prata. Jag tror man kan kalla det en sorts feminisering tillvaron. Och jag tycker det är toppen.

Stora delar av Kött på flykt handlar om den urbanisering som sker i stora delar av det vi brukar kalla tredje världen. Magnus menar att utsläpp med klimatförändringar som följd är det mest negativa med den globala folkvandringen från landsbygd till stad. Eftersom de nya befolkningskoncentraten ofta ligger vid kusten och de fattiga bor i enkelt hopsnickrade bostäder slår översvämninga­r, bränder och andra katastrofer alltid hårdast mot dem. Men socialt och kulturellt ifrågasätter han varför det skulle vara bättre att vara fattig på landet än att vara det i storstaden.

- På landsbygden råder ofta en feodal ordning som genomsyrar såväl arbets- som familjeförhållanden. I ett sådant system är det naturligtvis kvinnorna som råkar mest illa ut. Det finns en dynamik i urbaniseringen som gör kvinnorna till vinnare och männen till förlorare. I storstaden blir livet annorlunda; anonymiteten frigör individen och i massan av människor uppstår nya idéer och uttryck. Det finns en oerhörd kraft i detta. Frågan är om den kommer att ta sig revolutionära eller reformistiska former.

I venezuela har Hugo Chávez en idé om att bygga samhällen på landsbygden som består av småhus med ordentliga kök och sanitära utrymmen. På så sätt vill han få människorna att flytta ut från kåkstäderna kring huvudstaden Caracas. Magnus frågade en kvinna som bott i en av dessa i mer än 10 år om hon skulle vilja flytta till en av de nybyggda byarna. Hon svarade nej eftersom "livet är intressantare här, roligare och lättare".

- Kåkstäderna ser på avstånd ut som ett gytter av hundkojor. Men när man kommer närmare upptäcker man att de ofta är rätt välorganiserade. I Rio finns en form av sightseeing som kallas "Favela Tours". De går ut på att med guide bussa runt turister i kåkstäderna för att "titta på fattiga". För att hålla igång den bisarra verksamheten måste guiderna gång på gång betona våldet, knarket, brottsligheten och de kriminella gänge­n eftersom kunderna annars tröttnar. De är ute efter en exotisk social kittling och vill kunna komma hem och säga att de varit på "världens farligaste plats". Visst, våldet är en del av favelan, men det som dominerar är banker, pizzerior, skolor, biltvättar - det vill säga sånt som är vardag i alla samhällen, understryker Magnus.

Det finns en text i boken om slumturismen och de mekanismer som ligger bakom. Magnus skriver också om hur de rika i São Paolo bygger in sig i enklaver varifrån de tar privathelikopter till arbetet för att slippa komma i kontakt med stadens fattiga delar, om hur hotell- och restaurangfacket i Las Vegas fick sin starka ställning tack vare invandringen, om "den bisarra drömmen om den narkotikafria nationen", om att återta ordet hora och mycket annat. Boken i sin helhet kan ses som en kritik av postmodernismens kritiker och ett slag mot all form kulturkonservatism.

Agneta Tröjer