Sierra Leones vacklande demokrati

sierra-leone.jpg

Diamantvaskning i Sierra Leone. Fotograf: Mats Utas

Sierra Leones vacklande demokrati

Om européer förknippar det västafrikanska landet Sierra Leone med någonting alls, är det sannolikt med det blodiga inbördeskriget som rasade i mitten av 1990-talet. Mot alla odds försöker landets invånare nu emellertid befästa sin nyvunna demokrati. Även om metoderna stundtals lämnar en hel del i övrigt att önska är man medveten om att vare sig militärregimerna eller inbördeskriget löste landets skriande svårigheter.

Den 11 augusti kommer Sierra Leone att genomföra ett demokratiskt val, för andra gången sedan slutet på det decennielånga inbördeskrig som slet sönder landet mellan 1991 och 2002. Många internationella bedömare anser att valet är ett viktigt prov för demokratin i Sierra Leone. Många invånare i Sierra Leone kallar demokrati för "dem-are-crazy" och politik "politrix".

Det finns huvudsakligen tre politiska partier att rösta på i valet i augusti. De två traditionella, All People's Congress (APC) och Sierra Leone People's Party (SLPP), samt nykomlingen People's Movement for Democratic Change (PMDC). SLPP har under sina två mandatperioder vid makten lyckats tillskansa sig stora kampanjtillgångar, men inte lyckats omsätta dessa i praktiken och således inte vunnit ytterligare popularitet - tvärtom ökar nostalgin för APC:s år vid makten (1968-92). Från en politiserande synvinkel förefaller APC gå stärkta till årets val. En långvarig schism i partiets ledning tycks ha kunnat överbryggas, åtminstone tillfälligt. Det står redan klart att APC kommer att vinna i landets norra delar, (partiets traditionella styrkebas) och i Freetown. SLPP är starkare i söder, men PMDC, som knoppat av sig från SLPP, också har sina starka fästen i söder och kommer att vinna åtminstone några valkretsar där. Den diamantrika östra delen av landet kommer att spela en nyckelroll, och där är utgången oviss.

Om inget enskilt parti vinner 55 procent av rösterna den 11 augusti måste en ny valomgång hållas. Om en sådan andra omgång blir av är det högst troligt att flertalet av PMDC-röstarna kommer att stödja SLPP. Detta grundar sig på förutsättningen att valen kommer att vara fria och rättvisa. Säkerhetssituationen är stabil, även om en del besvärligheter inom armén kvarstår. De tidigare miliserna bidar med all säkerhet sin tid. Observatörer, särskilt de som är i opposition till sittande regeringsparti, har uttryckt sin oro över att valet kommer att äga rum mitt under regnperioden. Valdeltagandet kan därvid minskas och valobservatörernas närvaro begränsas, särskilt i landsbygdsområden där vägarna är i dåligt skick och transportmöjligheterna reduceras till ett minimum under regnen. En del områden blir i det närmaste helt avskurna.

Demokratiprocessen har haft en långsam utveckling i Sierra Leone, trots att allmänna val hölls redan 1962. Klientelpolitik är fortfarande av oerhörd betydelse i hela landet även om man kan notera en viss förändring i de större städerna. I Freetown är det vanligt att horder av människor köar utanför partihögkvarteren, och än vanligare utanför partiledarnas villor, för att få ut köpeskillingen för löftet att lägga sin röst på ett visst parti. Det här har pågått åtminstone sedan i april, då jag senast själv besökte landet.

Populärmusiker kritiserar kampanjmetoden i protestsånger och folk påstår sig vara utleda på hur politrix och den manipulerade demokratin fungerar. Men i slutändan sväljer de det politiska spelet, eftersom de vet precis hur bräckliga deras liv är och hur viktigt det kan vara för framtiden att ha en skyddspatron. Pengar är betydelsefullt, eller som ett folkligt uttryck säger det: "Pengar i handen - med ryggen mot marken". Uppseendeväckande fattigdom och social osäkerhet är orsakerna till den här typen av folklig realpolitik.

Sedan självständigheten 1961 har SLPP och APC dominerat Sierra Leones politiska historia, interfolierat med tre militärregimer, den långvarigaste 1992-1996. APC-presidenten Siaka Stevens (1968-1985) förvandlade Sierra Leone till en enpartistat och styrde landet i typisk kalla krigetstil, med internationellt "accepterat" och institutionaliserat statligt och civilt våld samt osunda statsfinanser. APC:s maktmissbruk banade så småningom väg för både den landsbygdsbaserade rebellstyrkan Revolutionary United Front (RUF) och två "urbana" militärregeringar under 1990-talet. APC kom allmänt att anklagas för att ha lett Sierra Leone in i förfall och inbördeskrig, vilket var en bidragande orsak till SLPP:s återkomst till makten i valet 1996.

Mats Utas
forskare vid Nordi­ska Afrikainstitutet

översättning
Anders Forsberg