Polen och det judiska

zydow.jpg

Zwycięski projekt av arkitekterna Lahdelma & Mahlamäki . Foto: Artikuly

Polen och det judiska

Den polske presidenten Lech Kaczynski har invigt byggandet av museet för de polska judarnas historia i Warszawa. Samtidigt var det årsdagar för två av de mörkaste händelserna i den polsk-judiska historien.

Initiativet till museet kommer från Judiska Historiska institutet i Warszawa, som snart fick omfattande stöd för sin idé från hela världen. Staden Warszawa skänkte en tomt till projektet i stadens centrum, belägen strax intill monumentet av Warszawas getto, som i sin tur inte ligger långt ifrån det ökända Umschlagplatz varifrån tågen till Treblinka avgick.

Den finska arkitektfirman Lahdelma & Mahlamäki, som vann den internationella tävlingen, har ritat en märklig, böjd byggnad, som en del associerar till ett tält - för ett folk på vandring, andra till en gammal trädstam - krokig men med djupa rötter, andra åter till havet - Röda havet? - som delar sig.

På en yta av närmare 10.000 kvadratmeter ska man bygga ett modernt multimediacentrum för utställningar och utbildning. Här kommer att finnas både en permanent utställning och tillfälliga utställningar, också från andra museer runt om i världen. Ett utbildningscentrum, bibliotek, bokhandel och restaurang får också plats här.

Initiativtagarna poängterar att museet inte ska bli ännu ett Förintelsemonument, utan är tänkt att på ett brett och samtidigt djuplodande sätt skildra de polska judarnas 1.000-åriga historia, deras kultur, vardagsliv och inte minst deras kontakter med sin omgivning. Det finns rika källor att ösa ur. Intressanta bidrag till arkitekturen, chassidismen har som bekant sina rötter i Polen, här skapades en rik och intressant litteratur, många vetenskapsmän och stora kulturpersonligheter levde sina liv här. Självfallet kommer också Förintelsen ha sin givna plats på det nya museet.

Byggnaden beräknas stå färdig 2009, och man hoppas på minst 250.000 besökare årligen. Kostnaden för investeringen uppgår till mellan 60 och 65 miljoner USD, och finansieringen kommer till stor del från polska staten och staden Warszawa, medan resten betalas av privata donatorer från hela världen.

Samtidigt, och inom loppet av mindre än en vecka, infaller två synnerligen trista årsdagar i den polsk-judiska historien.

Den 4 juli 1946 äger en pogrom rum i den polska staden Kielce, orsakad av en anklagelse om ritualmord. 36 personer dödas, över 40 såras. Snart uppstår det rykten och konspirationsteorier, som späds på av den efterföljande rättsprocessens uppenbara godtycklighet och inte minst av kyrkans skamligt ambivalenta ställningstagande. Mycket kring pogromen i Kielce är utan tvekan oklart, men det råder inget tvivel om att anklagelser om ritualmord föll i mycket bördig mark, mitt i Europa, och blott något år efter andra världskrigets slut.

Den 10 juli 1941 massakreras i den polska byn Jedwabne hela den judiska befolkningen av sina polska grannar. Dödssiffrorna varierar, men det rör sig om minst drygt 600 personer, av vilka många brändes levande inne i en lada. Liknande händelser inträffar på närbelägna orter.

Än idag har stora grupper i Polen, inte minst de på högerkanten svårt att ta ansvar för det inträffade och ta avstånd från grymheterna. Den vanligaste bortförklaringen är judarnas påstådda samarbete med den sovjetiska ockupationsmakten. Också i det fallet har den katolska kyrkan haft svårt att entydigt ta ställning.

Kielce och Jedwabne kastar ett nytt ljus över hur Förintelsen var möjlig. Samtidigt vore det ett misstag att fästa skammens märke bara på polackerna. De uppförde sig inte sämre än andra ockuperade folk, i vissa avseende uppträdde de, trots den nazistiska ockupationens ovanligt brutala förhållanden, bättre än andra.

När hatets, intoleransens och rasismens vindar blåser snålt, hukar de flesta, överallt.

Gregor Flakierski