Ett brev till påven

krauss-kirk-big.jpg

Fysikern Lawrence M. Krauss försöker få religionen att acceptera vetenskapen. Foto: IKJG

Ett brev till påven

12/7, 2005

Hans helighet påven Benediktus XVI

00120 Vatikanstaten

Ers Helighet,

I sitt fantastiska brev till den påvliga akademin från 1996 rörande evolutionen bekräftade Johannes Paulus att vetenskaplig rationalism och kyrkans andliga engagemang för gudomligt syfte och mening i universum inte var ömsesidigt uteslutande. Påven accepterade att biologisk evolution hade utvecklats längre än till ett hypotetiskt tillstånd som vägledande princip för förståelsen för utvecklingen av olika former av liv på jorden, människor inkluderade. Samtidigt erkände han med rätta att den andliga betydelsen som man härleder från vetenskapliga observationer och teorier ligger utanför de vetenskapliga teorierna i sig. I den meningen är det en förolämpning lika mycket mot vetenskapen som mot kyrkan att hävda att evolutionen skulle innebära en frånvaro av gudomlighet och/eller gudomligt syfte.

Den heliga fadern erkände också att: "Det är viktigt att sätta korrekta gränser för förståelsen av skrifterna, att utesluta olämpliga tolkningar som skulle få dem att betyda något de inte var menade att betyda. I syfte att sätta gränserna för deras egna områden måste teologer och de som arbetar med skrifternas exeges vara välinformerade om de senaste vetenskapliga forskningsresultaten." Då vetenskapliga undersökningar om och om igen har bekräftat evolution genom naturligt urval som en vägledande princip för utvecklingen av jordens mångfald av livsformer måste teologer som vill utforska frågor som mänsklig värdighet och syfte ta med denna mekanism i sina överväganden. Som han uttryckte det, med ett citat från Leo XIII, sanning kan inte motsäga sanning.

Dessa principer förstärktes nyligen av uttryckliga uttalanden från den Internationella teologikommissionen, som ni själv ledde innan ni valdes till påve. Som kommissionens text uttryckte det: "Gud är ... orsakernas orsak." Därav följer att "Gud, genom de naturliga orsakernas aktivitet, skapar de villkor som behövs för att levande varelser ska bli till och ha livsuppehälle, liksom för deras reproduktion och urskiljning." Slutligen beskrev kommissionen evolutionen som en "radikalt oplanerad materialistisk process som drivs av naturligt urval och slumpmässig genetisk variation", men drog samtidigt slutsatsen att "även resultatet av en verkligt planlös naturlig process kan i alla händelser falla inom ramen för Guds försyns plan för skapelsen."

Vetenskapsmän har välkomnat samstämmigheten mellan kyrkans och vetenskapssamhällets syn på dessa frågor, och mer specifikt överensstämmelsen mellan vetenskapliga forskningsresultat och kyrkans teologi. En av oss skrev till exempel nyligen en essä i New York Times som hyllade kyrkans förståelse för överensstämmelsen mellan vetenskaplig forskning och religiös tro, även när den process som undersöks, som evolutionen, förefaller vara fullständigt planlös.

I veckan som gick föreföll dock kardinal Christoph Schšnborn, Wiens ärkebiskop, på ett alarmerande sätt omdefiniera kyrkans syn på evolutionen. I en essä, som också publicerades i New York Times hävdade han att "Evolutionen i nydarwinistisk mening ... är inte sann". Dessutom argumenterade han för att om gudomlig design inte var "överväldigande uppenbar" så måste alla därtill hörande uppfattningar betraktas som ideologi, och inte som vetenskap. Hans attack riktade sig inte enbart mot nydarwinism, utan också mot den moderna kosmologins mångverserade hypotes och hävdade att bägge "uppfunnits för att undslippa de överväldigande bevisen för syfte och design i modern vetenskap". Det är också besvärande att kardinal Schšnborn, i sin ansträngning att dra en klar linje mellan evolutionsteorin och religiös tro, avfärdade Johannes Paulus underbara meddelande till den påvliga akademin 1996 genom att kalla det "aningen vagt och oviktigt".

Det är emellertid av vital vikt i dessa svåra och stridslystna tider att den katolska kyrkan inte bygger upp nya avbalkningar, som sedan länge rensats ut, mellan vetenskaplig metod och religiös tro. Vi tillskriver er idag för att be er om att återigen klargöra kyrkans uppfattning om evolution och vetenskap, att ni bekräftar påve Johannes Paulus II:s och den internationella teologiska kommissionens anmärkningsvärda uttalanden, på det att det blir tydligt att kardinal Schšnborns påståenden inte är en reflex av påvestolens synsätt.

Vi tackar för att ni beaktar denna anmodan, och önskar er fortsatt kraft och visdom för att leda den katolska kyrkan i dessa svåra tider.

I uppriktighet,

Lawrence M. Krauss

Ambrose Swasey,
fysikprofessor, astronomiprofessor vid Case Western Reserve University.

Francisco Ayala,
professor i biologi, ekologi, logik och filosofi vid University of California, Irvine.

Kenneth Miller,
professor i biologi, Brown University.