ETA tar upp vapnen

fernando-savater.jpg

Fernando Savater på Cervantesinstitutet i Stockholm. foto Anders Forsberg

ETA tar upp vapnen

I veckan avblåste den baskiska terroristorganisationen ETA, eller Euskadi Ta Askatasuna, sin "vapenvila", som den här gången varat sedan den 22 mars 2006. Den sista kvarvarande terroristorganisationen i Västeuropa tar sig således återigen rätten att bruka extremt våld i sin strävan för politisk självständighet för Baskien. Spaniens regering har svarat med att sammankalla samtliga demokratiska politiska partier till överläggningar, samtidigt som ledaren för ETA:s politiska avdelning, Herri Batasuna, försatts i fängsligt förvar och tre ETA-medlemmar i Frankrike arresterats.

- Galenpannorna vann den här gången också, säger en god vän till mig per telefon från Bermeo, fiskestaden uppe vid atlantkusten i norr.

Han har tappat räkningen på vilken gång i ordningen ETA har proklamerat och brutit en vapenvila. I praktiken bröt de den ju redan vid nyår, då de sprängde parkeringsplatsen vid Terminal 4 vid Barajasflygplatsen i Madrid, då två ecuadorianer, som somnat i sina bilar, omkom. Men det attentatet kunde beskrivas som en intern strid inom ETA mellan radikala element, som ville återgå till vapnen, och ledningen, som ville fortsätta förhandla med regeringen i Madrid.

José Rodriguez Zapateros socialistregering har i det längsta velat hålla fast vid en dialog med terroristerna i syfte att försöka dra in dem i det demokratiska spelet, trots att det politiska priset varit högt; förståelsen för kontakter med ETA, som mördat närmare 900 personer de senaste 40 åren, är låg i väljarkåren i övriga Spanien, vilket är en del av förklaringen till socialisternas valnederlag i lokalvalen för två veckor sedan.

- Men det värsta är vardagen, säger Fernando Savater, filosof vid Universitetet i Bilbao, eller Bilbo, som staden heter på baskiska. När du får ett brev hemskickat, fortsätter han, där det står att "Vi har observerat dina barn i skolan. De tycks trivas mycket bra, och vi hoppas att de ska fortsätta göra det", undertecknat av ETA, börjar man ju inte direkt hoppa av glädje.

Jag träffar honom bara några dagar efter att vapenvilan avblåsts, på Cervantesinstitutet i Stockholm, dit han inbjudits för att tala om etik och politik. Få personer är bättre skickade.

- När Basta Ya (en organisation han var med om att starta) hade sin största demonstration någonsin gick jag i främsta ledet tillsammans med tre bekanta. Kort därefter var två av dem döda och den tredje hade fått en allvarlig skottskada i ansiktet. Savater gestikulerar och visar hur kulan som träffade hans bekant gått in genom ena kinden och ut högt upp vid motsatta käkbenet.

- Tack och lov mår han bra idag.

Det krävs ett visst mått av civilkurage för att fortsätta gå till sin arbetsplats, universitetet, under dylika förutsättningar. Ett universitet där en sprängning misslyckades nyligen mitt under pågående tentamen.

- De hade placerat bomben i hisschaktet men av någon anledning - det tycks ha varit något fel på mobiltelefonen som skulle utlösa den - började den bara brinna i stället för att explodera. Det fanns hundratals elever i tentamenssalen i våningen ovanför.

Basta Ya startades som ett försök att på politisk väg ta sig an den baskiska problematiken.

- Vi kände ett akut behov av att formulera ett politiskt artikulerat svar på situationen, säger Savater. Inte bara en olivkvist.

I en allusion till Isaiah Berlin menar han att den högsta förväntningen vi kan ha på demokratin är att kunna rösta bort sittande makthavare.

- Demokrati är att leva tillsammans, med en maktapparat man inte är helt ense med. Men i 32 lokala valkretsar i Baskien finns inte den möjligheten; endast politiker med kopplingar till ETA presenterade sig i valen nyligen. De andra vågade inte.

- Jag känner en beundransvärd kvinna i Rentería. ETA mördade hennes man, som var högerpolitiker. Också hon var med i partiet och ställde upp i nästa val, där hon blev vald. Samtidigt råkade hon i ekonomiska svårigheter efter sin mans död och tvingades därför ta ett städjobb. I egenskap av sitt politiska ämbete hade hon emellertid rätt till polisiärt skydd. Poliserna följde henne alltså till privata hem och väntade i trappen medan hon skurade golv, alltmedan de andra politikerna i staden kunde gå utan skydd.

Fernando Savater tror inte att den baskiska konflikten går att hantera efter irländskt mönster, därför att det rör sig om helt olika kontexter.

- Vi har en tendens att tänka i kategorier, säger han och tar upp dagstidningen som ligger framför honom. Det här är en dagstidning, säger han, det kan alla se, papper och bläck, och vi kategoriserar den som sådan. Men om den hade fötter och rörde på sig (han visar tidningens lite skalbaggeaktiga gång på bordet framför sig) skulle vi plötsligt kategorisera den som tillhörande djurriket, alldeles oavsett att den tillhör den skrivna pressens rike. IRA och ETA är inte samma sak. Olika djur.

Å andra sidan ser han, en ståndaktig talesman för ett federalt Europa, de spanska så kallade "perifera" nationalismerna (Baskien och Katalonien) som en fara inte bara i Spanien, utan för EU i stort.

- Jag kan bara hoppas, säger han, att historien från mitten av 1930-talet inte ska upprepa sig, när Spanien fick agera som experiment för vad som skulle komma i resten av Europa.

Anders Forsberg