Moskva fruktar Tallinn

tallinn.jpg

Sidogata i Talinn. foto Stan Shebs

Moskva fruktar Tallinn

Den beryktade flyttningen av statyn av den sovjetiske soldaten i Tallinn har gjort lilla Estland till Rysslands främsta fiende, enligt ryssarna själva.

Enligt en opinionsundersökning i Ryssland som publicerades nyligen anser 39 procent av landets befolkning att Kazakstan är Rysslands närmaste allierade. På andra plats kom förra årets etta Vitryssland med 38 procent. Därefter ser ryssarna sina vänner i Tyskland (24%), Kina (19%) och Armenien (15%).

1.600 personer över 18 år deltog i undersökningen, och de svarande kunde välja fem länder både bland vänner och fiender.

Rysslands största fiende anses vara Estland, enligt inte mindre än 60 procent. Förra årets siffra för samma land var 28 procent, och det är ingen tvekan om att det är bråket kring flyttningen av statyn av den sovjetiske soldaten som ligger bakom den drastiska förändringen. Det är samtidigt oroväckande att bilden av fienden kan skifta så snabbt, beroende på tillfälliga politiska konjunkturer.

De andra länderna som anses mest fientliga mot Ryssland är Georgien med 46 procent, sedan Lettland (36%), USA (35%), Litauen (32%) och Ukraina (23%). Med Polen på sjunde plats innebär det att ryssarna anser de flesta av sina grannar i Europa vara fientliga. Med tanke på den traditionella ryska skräcken för inringning bådar det inte gott.

Att lilla Estland rör upp dylik animositet i Moskva är naturligvis aningen absurt. Åtminstone lika absurt som att Nicaragua på sin tid skulle ha utgjort ett hot mot USA. Det omvända, det vill säga uppfattningen att Ryssland skulle utgöra ett hot mot Estland, förefaller mer verklighetsförankrat, även om inga siffror föreligger om esternas uppfattning.

Den ryska utrikespolitiken har också på sistone präglats av en del brösttoner och hotfulla utfall. Samtidigt ska man komma ihåg att Kreml inte har något intresse av en verklig konflikt med USA, därtill saknar man helt enkelt styrka och resurser, vid sidan av sin kärnvapenarsenal som i princip är omöjlig att använda annat än som ett bakomliggande hot. Dessutom har den ryska regeringen investerat i amerikanska statsobligationer, och åtskilliga nyrika ryssar håller veritabla förmögenheter i amerikanska banker.

I en sådan situation är det föga förvånande att man letar efter fiender som kan mobilisera nationen, utan att vara alltför farliga. Baltrepublikerna, Polen eller Ukraina fyller den rollen förträffligt.

Ett virtuellt imperium håller sig med virtuella fiender.

Gregor Flakierski