Kosovo i limbo

Kosovo i limbo

Vem och vad kommer att avgöra Kosovos framtida status? Om FN-medlaren Martti Ahtisaari får som han vill, och om FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon lyckas övertyga säkerhetsrådets medlemmar, blir det självklart FN som avgör statusen. Generalsekreteraren säger att planen "innehåller alla de rätta elementen för en rättvis och hållbar lösning". Men det kan också bli så att enskilda stater, framför allt Ryssland, lägger in sitt veto och därmed kullkastar möjligheterna till ett slags internationellt övervakad självständighet för den albanska före detta jugoslaviska provinsen. Det ter sig dock föga troligt att man från Moskvas sida skulle finna det meningsfullt att agera så. Istället verkar ett slags förhalningstaktik ha satts i verket. Det förekommer till exempel förslag om att säkerhetsrådets medlemmar skulle göra en gemensam resa till Kosovo och Serbien för att studera frågan på plats.

– Om FN:s säkerhetsråd skickar en grupp till Serbien för att själva på plats förstå situationen i Kosovo, så skulle det vara första steget för en ny förhandlingsrunda med en ny internationell medlare, säger Serbiens premiärminister Vojislav Kostunica i april till serbiska nyhetsmedier.

Man måste inse att den nuvarande spänningen på Balkan håller många potentiella kriser på låg nivå. Det finns stora förväntningar bland både serber och albaner. Om de skulle utlösas i våld skulle det snabbt kunna leda till ett nytt krig.

– Om självständighet inte förverkligas kommer det att leda till en folkresning, säger talmannen i Kosovos parlament, albanen Kol Berisha.

Vad innehåller Ahtisaaris förslag mer konkret? Den form av "internationell övervakning" av provinsen som han föreslår är ju inte särskilt olik det protektorat Kosovo lider av idag, ett styre som både hämmar ekonomisk utveckling och ett slags nationellt självförtroende. Ahtisaari säger att Kosovo är ett unikt fall som kräver en unik lösning, självständighet är enda möjligheten, och blundar man för det riskerar man hela regionens säkerhet och stabilitet. För att komma till denna status vill Ahtisaari inrätta en civil myndighet som ska vara övervakande men inte "ha en direkt roll i styrandet av Kosovo". I nästa andetag understryker han ändå att denna myndighet ska ha makt nog att "annullera lagar eller beslut" som står i motsättning till förverkligandet av FN:s plan. Albanska och serbiska ska vara officiella språk men också turkiska, bosniska och romani ska ge officiell status och den serbiska ortodoxa kyrkan ska beskyddas och ges statligt ekonomiskt stöd. Dessa förslag är ytterst avsedda att dämpa spänningen mellan den albanska majoriteten och olika minoriteter i Kosovo. Ahtisaari säger vidare att Kosovo ska hålla allmänna val inom nio månader efter att planen satts i verket. Jag är övertygad om att dessa val kommer att fungera som en värdemätare på hur Kosovos befolkning ser på planen. Den civila övervakningen måste enligt Ahtisaari kombineras med en fortsatt militär närvaro, både med soldater ur en NATO-styrka som ska ta över KFOR:s arbete och med en nyupprättad polisstyrka på 2.500 man vars sammansättning ska återspegla befolkningsgrupperna.

– Serberna måste inse att de inte kan styra Kosovo i framtiden, säger EU- kommissionären Olli Rehn, som ansvar för frågor som rör det forna Jugoslavien.

En mycket viktig punkt i planen, som det talats väldigt lite om, är den som säger att "alla flyktingar ska ha rätt att återvända och göra anspråk på sin egendom och personliga tillhörigheter" och att Kosovo och Serbien måste samarbeta med Röda Korset för att bringa reda i försvunna personers öden. Jag menar att just den här punkten är av avgörande betydelse. Om de fördrivna – mest serber och romer – fick veta att de kunde återvända hem skulle det kanske återskapa en del av det förtroende som så grundligt raserats efter kriget.

Det har uttalats tvivel på att Kosovos albaner "bara" vill ha självständighet och att de egentligen syftar till att slå samman provinsen med Albanien och därmed skapa det Storalbanien som figurerat i så många spekulationer genom tiderna. Själv menar jag att dessa är grundlösa. Ingen albansk politiker – vare sig i Kosovo eller Albanien – skulle idag ens våga laborera med tanken. Det, om inget annat, skulle utlösa ett nytt storkrig på Balkan.

Albanerna har i sitt parlament med överväldigande majoritet sagt ja till Ahtisaaris plan. USA gav den omedelbart sitt stöd. Serberna har som väntat sagt nej, uppbackade av Ryssland.

Thomas Nydahl