Kinas afrikanska affärer

Kinas afrikanska affärer

Kinas president, Hu Jintao, befinner sig i dagarna på sin tredje resa till Afrika sedan han kom till makten 2003. På onsdagen besökte han Sydafrika, som är landets stora handelspartner på kontinenten, och bortsett från den sista mellanlandningen på Seychellerna, har besöken huvudsakligen haft en ekonomisk karaktär. Kinas kraftigt växande ekonomi kräver stora mängder råvaror, vilket lett Hu till att besöka mineralrika länder som Zambia, Moçambique, Namibia och Sydafrika, Kinas stora afrikanska handelspartner.

Ett flertal samarbetsavtal har undertecknats, men Kina har fått kritik för att betala till och med lägre löner än de afrikanska, och i allmänhet inte hålla sig till internationell standard när det gäller arbetsförhållanden.

Det mest kritiserade besöket var emellertid det till Sudans huvudstad Khartoum på fredagen. Sudan tillhandahåller Kina med omkring 400.000 fat råolja om dagen, vilket är en viktig strategisk källa för Kina, samtidigt som Beijing säljer vapen till landet. Beijing har också skyddat Sudan från sanktioner från FN:s säkerhetsråd, genom sin roll som permanent medlem med vetorätt mot beslut. Konflikten i Darfurprovinsen i västra Sudan har gett upphov till omkring 200.000 människors död och beskrivits som "den för tillfället värsta mänskliga katastrofen" av FN:s förre flyktingkommissarie Jan Egeland. Ögonvittnesrapporter berättar att kinesiska vapen används vid räderna mot civila i området.

Endast kinesiska och sudanesiska nyhetsmedier fick närvara vid mötet mellan Hu och Sudans president Omar al-Bashir, men enligt rapporter ska den kinesiske presidenten ha sagt att "Varje lösning måste respektera Sudans självständighet och baseras på dialog".

Till och med västerländska gruvbolag, som tidigare har blivit hårt kritiserade för sin rovgirighet när det gäller afrikanska råvaror, har enligt brittiska London Times träffats, vid det ekonomiska världsmötet i Davos nyligen, för att diskutera den kinesiska frammarschen på kontinenten. De anser sig undanskuffade av de kinesiska metoderna och vill att FN och Världsbanken ska tvinga Kina att skriva på avtal om bättre förhållanden såväl vad gäller arbete som miljö.

Anders Forsberg