Städer

Städer

Nästa år kommer den del av mänskligheten som bor i städer att vara fler än den del som bor på landsbygden.

Den slutsatsen framgår av en rapport som nyligen presenterades av Washington-baserade Worldwatch Institute. I ett historiskt perspektiv är utvecklingen svindlande; för bara 100 år sedan bodde en försvinnande liten del av alla människor i världen i urbana miljöer, medan den övervägande majoriteten levde under rurala betingelser, med alla sina sociala förtecken av närhet, småskalighet, fasta värderingsgrunder, jordbundenhet och självhushåll.

I den fattiga delen av världen

Rapporten menar att om den tidiga migrationen från land till stad skedde i Europa och i Nordamerika är dagens urbanisering ett fenomen som huvudsakligen äger rum i den fattigare delen av världen. Megastäder som Mexiko City, Calcutta och Shanghai har för länge sedan gått förbi de klassiska storstäderna i väst, som Paris eller New York.

Även om dessa folkansamlingar kan användas som symboler för mänsklighetens alltmer myrstacksliknande tillvaro står de mellanstora städerna i Syd för lejonparten av förändringen. Det är de regionala huvudstäderna som representerar stadens ljus och möjligheter till social befordran och ett ekonomiskt värdigare liv.

Kaotisk utveckling

Utvecklingen har också, i rapportens beskrivning varit tämligen kaotisk. Om västvärldens äldre storstäder med tiden kommit någorlunda i balans kan förhållandena på andra håll i världen beskrivas som alltifrån penibla till hårresande. Som Börje Almqvist skriver i sin artikel från Afghanistans huvudstad Kabul härintill lever omkring 80 procent av befolkningen i spontant uppkomna bostäder som ofta saknar rent vatten, elektricitet och grundläggande sanitär infrastruktur. Barnen går inte i skolan, hälsovård saknas eller är för dyr.

I mångt och mycket skulle dessa städer, som inte omfattar mer än 0,4 procent av jordens landmassa, kunna beskrivas som ett slags cancersvulster på planeten, okontrollerat växande bölder som förkväver både sig själva och landsbygden som omger dem i miljöförstöring och social misär.

Enligt det amerikanska institutet har vi inte varit uppgiften mäktig att hantera den oerhörda utmaning stadstillväxten inneburit. Stundtals för rapportens tekniska språk tankarna till Dickens skönlitterära 1800-talsbeskrivningar av misären i London.

Stadens positiva bagage

Men staden är också något annat. I omkring 500 år har den i västerlandet inte bara varit den ekonomiska motorn utan också producenten av de frihetliga värderingar och idéer som få av oss moderna människor skulle vilja leva utan. Demokrati, jämlikhet, sekularisering, möjlighet till social protest – uppbrytningen av hierarkiska, ofta religiöst betingade strukturer – är fenomen som är intimt förknippade med staden. Edward Said brukade säga att 1900-talets tre stora frigörelserörelser var kvinnorörelsen, arbetarrörelsen och antikolonialismen; ingen av dem skulle ha blivit till utan staden.

I Martin Garats beskrivning av Bolivias huvudstad, som publicerades i vår nättidning den 19 januari, syns tydligt hur urbaniseringen ger upphov till nya sociala mönster, med förmåga att bryta en tidigare ekonomisk hegemoni.

Samtidigt föds inget nytt utan spår av det som varit. Situationen i La Paz är ett gott exempel på hur en halvt revolutionär rörelse tar till sig samma hierarkiska struktur som den tidigare oligarkin, styr, ställer och mästrar.

Anders Forsberg