Fransmännen har definitivt vänt högern ryggen

Rosorna blir flera och fleraFör första gången har socialisterna vunnit full majoritet i presidentvalet, i senaten och i parlamentet: en ny era väntar Frankrike! Blir finanskrisen värre opponent än högern?

Segeryran blir kort

Oppositionen lyfte på hatten och tillade att ”nu när socialisterna har full majoritet i alla instanser har de också full befogenhet och ansvar”. Att de kommer att ställas till svars efter dessa fem år är det ingen som tvivlar på. Frågan är hur de ska kunna hålla sina vidlyftiga löften om sänkt pensionsålder, flera tjänstemän och lärare? Det är inte enbart grekerna som är skuldsatta. Den franska kassan är inte den sämsta inom eurozonen men den innehåller inte heller outtömliga reserver. Men det vet president Hollande och om inte påminns han säkert om det av Merkel.

Men fransmännen har röstat fram en politik med en mer jämlik börda för alla att dela på. De har tröttnat på roffarmentaliteten hos ett fåtal bankirer, höga tjänstemän och investerare som flyr till trakter med billigare arbetskraft till förfång för de franska arbetarna. ”Samarbete” eller ”förändring” som socialisterna själva kallar deras motto är vad som gäller.

Tre tungviktare är förlorare

- Ségolène Royale – förra valets presidentkandidat för socialistpartiet och den nuvarande presidentens före detta livskamrat – bet i det sura äpplet och förlorade till och med valet i sitt eget distrikt. En bitter kamp mellan presidentens nya kvinna – journalisten Valérie Trierweiler – som twittrade sitt stöd till motkandidaten – och Royale var på allas tungor. ”Det är inget annat än ett politiskt svek” sa hon i ett långt avskedstal.

- François Bayrou – mittpartiets kandidat – gav till sist sitt stöd till Hollande. Hans motstånd mot Sarkozy blev dock hans fall, för hans väljare vände honom ryggen. Mittpartiet har alltid varit ett högerparti och kan löst jämföras med vårt Folkparti.

- Marine Le Pen – högerextremist – blev bortröstad med enbart några hundra röster. Hon misstänkte fusk och bad om en omräkning men det hjälpte henne inte. Socialisterna lyckades vinna i det industriområde i norra Frankrike som har en stor procent högerextremister (FN). ”Högern svek väljarna och röstade på sossarna” sa hon i sitt tal och menade att de traditionella högerväljarna hade ”stulit” valet. Men än har hon inte sagt sitt sista ord. ”Dynastin Le Pen” fortsätter med hennes niece – den studerande 22-åriga Marion Maréchal le Pen – som vann och kom in i parlamentet tillsammans med en annan extremist, Collard, som lovade att ”säga sanningen till alla dessa faux-culs,” ynkryggar på vulgär franska. Så nog kommer det att bli vilda diskussioner i parlamentsbyggnaden. Men FN (Front National) har inte så mycket att säga till om med enbart 2 röster.

Uppsving

- De gröna kan däremot vara nöjda för de har kommit in med 20 personer – det behövs minst 15 för att kvalificera sig som grupp och därmed få en helt annan tyngd än enskilda.

- Aurélie Filippi – utsedd till press- och kulturminister – kommer vi att se mera av för hon vann i sitt distrikt. En annan ung kvinna är Najat Vallaud-Belkazem – minister för det nya kvinnoministeriet. Kvinnor i högre positioner i samhället får fransmännen vänja sig vid för 150 kvinnor blev invalda i parlamentet vilket är rekord i fransk historia! Hollande har lovat att se till att förbättra Frankrikes dåliga rykte i jämlikhetsfrågor så detta kan väl anses vara en bra start. Låt oss hoppas att hans två ”kvinnor” inte råkar i luven på varandra igen utan visar upp ett gott exempel på samarbete istället. Men det kanske är för mycket begärt? ”The First girl-friend” lär dock tvingas att lära sig att vara mer diskret i sitt twittrande…

Till sist kan tilläggas att högern (UMP) lär tvingas hitta en ny ledare för sitt parti som kan ena dem. ”Vi har förlorat men är inga förlorare” sa Rashid Dati – en av högerns talare – men partiet måste nu tänka om sin strategi inför nästa val.

Precis som Grekerna, har fransmännen valt någon de tror bättre kan leda dem igenom en av Europas värsta kriser. Frankrike bör dock gå utanför sina gränser och se till ett större och mer enat Europa för våra gemensamma demokratiska värderingar. Det kommer att krävas mycket arbete och nya enhetliga institutioner i Bryssel som gör att vi blir mer och mer en federation som stärkta tillsammans kan gå en bättre framtid tillmötes.

Anne Edelstam, Paris