Bolivias gryta

las_laderas_-_la_paz_branter

På La Paz branter lever majoriteten av stadens invånare i kyliga hus på sluttande gator.

Bolivias gryta

La Paz är Bolivias viktigaste stad och politiska motor. Stadens kallas för "grytan" på grund av sin form och innehåller en halsbrytande blandning av andinska och europeiska influenser.

Bolivias huvudstad är formad som en gryta med tre olika våningar. I botten ligger zona Sur, Södra zonen, som bebos av medel- och överklassen. I syds hjärta delar märkesbutiker och dyra restauranger på utrymmet. Boliviansk slang är mycket påhittig och har döpt snobbarna i söder till highlones efter det engelska ordet för "hög".

Lite längre upp ligger stadens centrum, dominerad av medel- och lägre medelklass. Det var här staden grundades år 1549. På denna våning finns stadens gamla koloniala kvarter, huvudtorget och den politiska makten. På las laderas, branterna, upp mot grytans rand breder sig tegelstensfärgade, näst intill identiska stadsdelar ut. Här lever majoriteten av stadens invånare i kyliga hus belägna på sluttande gator. Många av dem ägnar sig åt hantverk, okvalificerat arbete eller mikrokommers.

Men La Paz är idag inte bara La Paz. Ovanför grytan ligger El Alto, Bolivias fattigaste och yngsta stad. När de statliga gruvorna stängdes 1985 sökte sig arbetslösa gruvarbetare mot La Paz. De slog sig ner på den den andinska högplatån, en enorm platta som omgärdar kitteln. El Alto växer fortfarande så det knakar tack vare inflyttningen från de närliggande indianbyarna. I år kommer El Alto att gå om La Paz i antal invånare med sina cirka 850.000 själar.

Varje dag åker ett stort antal alteños 400 meter ner till grytan för att tjäna sitt levebröd som byggnadsarbetare, gatuförsäljare eller hembiträden. I omvänd riktning pendlar en del av La Paz socialarbetare, sociologer och psykologer för att ta itu med El Altos sociala problem. Många internationella solidaritetsorganisationer arbetar i den fattiga staden belägen 4 000 meter över havet.

La Paz är och har varit skådeplats för mestiseringen, det vill säga blandningen mellan spanskt och indianskt inflytande. Majoriteten av paceños, som stadens invånare kallas, är idag mestiser med traditioner från indiankulturerna men med minst lika mycket urban kultur. Det mest indianska återfinns i El Alto för att på vägen ner genom La Paz våningar blandas med Europa. Södra zonen är "vitare" än de övriga våningarna och dess invånare hyser ofta förakt för sina landsmän med mörkare hy och andinska anletsdrag.

I alla tider har La Paz även varit scenen för sociala uppror. På 1700-talet belägrade indianledaren Tupac Katari staden i några månader innan kolonialmakten Spanien krossade upproret. Som i så många andra latinamerikanska huvudstäder flöt i början av 1800-talet blodet på stadens gator under självständighetskampen mot den spanska kronan.

Under revolutionen 1952 utkämpades regelrätta strider på stadens gator mellan revolutionära miliser och armén. Revolutionen vann och Bolivia stöptes om. Gruvindustrin förstatligades, jorden omfördelades till småbönder och indianerna blev fullvärdiga medborgare, i alla fall på pappret.

Revolutionsregeringen blev med åren allt mindre revolutionär och störtades till slut av en militärkupp. Men La Paz, och på senare år El Alto, har fortsatt att föda sociala uppror och partier på vänsterkanten.

Dagens president, vänstermannen Evo Morales, är inte paceño men har ett mycket starkt stöd i tvillingstäderna.

Men frågan är hur länge till. De flesta alteños och boende på las laderas i La Paz lever i fattigdom och har sällan tillgång till adekvat sjukvård, bra skolor för sina barn eller en rimlig inkomst. Många tjänar den magra minimilönen på 450 kronor i månaden. Enligt den senaste folkräkningen har bara knappt en fjärdedel av de båda städernas invånare basbehoven täckta.

Om inte Evo Morales och hans Mas-parti lyckas förbättra livskvaliteten kommer de starka folkrörelserna i El Alto och La Paz att tröttna även på denna regering. Till skillnad från fattiga i många andra länder accepterar helt enkelt inte paceños och alteños sina livsvillkor.

Martin Garat