En tudelad värld för palestinierna

khatib

Ghassan Al Khatib. Foto: Passia

En tudelad värld för palestinierna

Den palestinska reaktionen på Saddam Husseins avrättning är ett gott exempel på hur den allmänna palestinska åsikten ofta skapas. Den avgörande faktorn är Israael och den israeliska ockupationen. Det enklaste sättet att beskriva detta är att världen, för palestinierna, är uppdelad i två sorters människor, de som stöder Israel och dess ockupation, och de som inte gör det, ibland oavsett andra faktorer som inte har med Israel eller ockupationen att göra.

Generation efter generation av palestinier har lidit av att systematiskt ha blivit fråntagna sina grundläggande rättigheter - vare sig det gäller stora frågor som självbestämmande, en egen stat, frihet eller individuella rättigheter som rätten att röra sig fritt. Det palestinska sinnet är upptaget, till och med besatt, av den israeliska dominansen över alla aspekter av palestinskt liv.

Till detta ska läggas att palestinierna är akut medvetna om den dubbla måttstock som många länder i världen använder när det gäller Israel. Även länder som i allmänhet ställer upp på mänskliga rättigheter, civila friheter, rätten till självstyre och internationell lagstiftning ger upp dessa principiella positioner när det kommer till Israel och detta lands illegala ockupation och handlingar i de ockuperade områdena. Israel har lyckats övertyga många om att dess militära operationer i de ockuperade områdena kan berättigas av säkerhetsskäl, men få länder har minsta tanke på att ifrågasätta denna argumentation, för att inte tala om att det fortsatt illegala bosättningsprogram alla israeliska regeringar ägnat sig åt endast förvärrar säkerhetsproblemen.

Så när Saddam Hussein uttalade namnet Palestina i sitt dödsögonblick, blev dödad av en irakisk regering som kontrolleras av trupper från USA, ett land som räknar sig självt som Israels starkaste supporter, blev den första omedelbara gatureaktionen att en försvarare av den palestinska saken hade störtats och mördats av en försvarare av den israeliska ockupationen. Saddam Hussein var sannolikt den sista arabiska ledare som militärt angrep Israel, och för palestinierna var de missiler som Irak sköt mot Israel under det första kriget vid Persiska viken ett adekvat svar på årtionden när Israel bombat, mördat, arresterat och förstört palestinska liv, deras land och deras tillgångar.

Den palestinska sympatin för Saddam Hussein - en allmänarabisk känsla - ska endast förstås som tillverkad av hans stöd för Palestina och hans fientlighet mot Israel och mot amerikanerna. Att han höll sig värdig i sin sista stund och talade ut under domstolsförhandlingarna spädde på den sympatin.

Dessutom visar det faktum att Saddam Hussein valde att nämna Palestina i sitt sista ögonblick på hur djupt den palestinska saken har grävt sig in i det arabiska medvetandet. Den snabbaste vägen att nå de arabiska massornas hjärtan och tankar är genom att stödja det palestinska folket och dess sak, samt att opponera sig mot den israeliska ockupationen. Därför fortsätter den israeliska ockupationen och de pågående orättvisor denna ockupation påtvingar det palestinska folket att vara det största hindret för USA:s och Europas politik i Mellanöstern.

Denna orättvisa är så solklar, och när det kalla kriget - ett på sin tid övergripande tema som hårddraget kunde berättiga västerländsk ovilja att befatta sig med frågan - nu är över, är det alltmer obegripligt att inflytelserika makter som USA och Europa fortsätter att dra på sig det arabiska folkets fientlighet genom att se mellan fingrarna med Israels brott mot internationell lagstiftning när de befäster eller bara vidmakthåller ockupationen.

Ghassan Khatib

Ghassan Khatib är före detta planminister i den Palestinska Auktoriteten. Artikeln publicerades ursprungligen av http://www.bitterlemons.org/ , där palestinier och israeler delar på utrymmet. Översättning Anders Forsberg