Warszawas tilltänkte ärkebiskop avgår i sista stund

kommunistbiskop

Stanislaw Wielgus. Bildmontage: Guido Zeccola

Warszawas tilltänkte
ärkebiskop avgår i sista stund

I Polen är tillsättandet av en ärkebiskop inte bara en religiös angelägenhet, utan har vittgående politiska implikationer. Gregor Flekiarski reder ut begreppen.

Stanislaw Wielgus som av Vatikanen utsågs till ny ärkebiskop i Warszawa lämnade i sista stund in sin avskedsansökan, som accepterades av påven. Wielgus hade sedan en tid tillbaka varit utsatt för anklagelser om samarbete med säkerhetstjänsten under kommunisttiden, något han ihärdigt nekade till, men de dokument som lades fram var alltför komprometterande, och gjorde hans ställning ohållbar.

Katolska kyrkan har en mycket stark ställning i Polen, och har länge varit ett bärande element i den ideologiska legitimiteten för det "nya" Polen som bröderna Kaczynski och deras parti, Lag och Rättvisa (PiS), försöker bygga. Ett viktigt instrument i det bygget är verifikationen -lustracja - en process där man undersöker människors eventuella samarbete med säkerhetsorganen under kommunisttiden. En särskild myndighet har skapats, IPN - Institutet för nationalminnet, där forskare ska undersöka brott begångna mot det polska folket, och där mycket av dokumentationen förvaras.

Verifikationen har undan för undan förvandlats till en häxprocess, med en paranoid stämning av misstänksamhet, skvaller och förtal, där den ledande principen tycks vara att den utpekade är skyldig tills motsatsen har bevisats. Verifikationen har också blivit ett mäktigt vapen i händerna på den polska högern, ett vapen som det visar sig går utmärkt att använda till och med mot en auktoritet som kyrkan, som dessutom länge varit högerns närmaste allierade. Man bör hålla i minnet att kyrkan som under kommunisttiden var den enda riktigt självständiga institutionen utanför partiet, utsattes för en långtgående infiltrering.

Dagen efter Wielgus avgång har ytterligare en högt uppsatt präst lämnat sin post, och flera andra utsätts för nya anklagelser.

Den ceremoni där Wielgus skulle installeras som ärkebiskop ändrades i sista stund till tacksägelsemässa för den hittillsvarande ärkebiskopen, kardinal Józef Glemp. I sitt tal försvarade han faktiskt helhjärtat Wielgus, ifrågasatte bevisen mot honom, och kritiserade skarpt verifikationsprocessen, som han kallade för "smutsig och ytlig".

Det är tydligt att stridsfrågan rör mycket mer än en enskild persons öde. Det handlar i stället om så grundläggande problem som förhållandet mellan kyrkan och staten. Katolska kyrkan i Polen må vara en del av den globala katolska gemenskapen, men man betonar gärna sin självständighet, och sin karaktär av nationell kyrka. Man anser sig ha rätt till politiskt inflytande, och vill spela en politisk roll men naturligtvis på sina egna villkor.

Också högern inom PiS ser katolska kyrkan som nationell, och precis som kyrkan ser man begreppen "polsk" och "katolsk" som synonyma. Bröderna Kaczynskis maktambitioner och maniska kontrollbehov leder därför ofrånkomligen till en vilja att också kontrollera eller åtminstone influera tillsättningen av viktiga kyrkliga poster. Det är ingen hemlighet att bröderna redan på ett tidigt stadium önskade se en annan kandidat än Wielgus som ärkebiskop i huvudstaden. Man har täta kontakter med kretsar av unga karriärlystna präster, som blott i kraft av sin ringa ålder inte riskerar kompromettering på samma sätt som det gamla gardet.

Det är tydligt att tvillingarna Kaczynski har vunnit den här ronden. Men man bör inte underskatta kyrkan. De har förlorat slag förut, många av dem mycket större än det här. Men den uråldriga institutionen har alltid överlevt, kommit tillbaka, och till slut också vunnit.

Gregor Flakierski