Krigsförbrytelser i Palestina

Krigsförbrytelser i Palestina

I november förra året meddelade ett flertal media att ledare för den terroriststämplade organisationen Hamas i Gaza, som icke desto mindre vann det senaste palestinska valet, använt sig av så kallade "human shields" i syfte att försvara sina hem mot attacker från den israeliska försvarsmakten (IDF). Såväl Muhammadwail Barud i Jabaliya som Wael Rajab i Beith Lahiya ska ha kallat civila att samlas runt deras hus för att avvärja annonserade bombräder.

Strategin lyckades, IDF avstod från bombningarna, och den Palestinska Auktoritetens president, Ismail Haniyeh, lovordade aktionerna.

Situationen i Gaza är, som bekant, tämligen desperat. Det internationella biståndet har i allt väsentligt frysts sedan befolkningen röstade fram Hamas till makten, och Israel har spärrat av området och dess 1,3 miljoner invånare. Ekonomin ligger i spillror, och försörjningsvillkoren är grymt reducerade. Och det senaste halvåret har omkring 400 palestinier, huvudsakligen obeväpnade civila, dödats i israeliska attacker.

Enligt internationell lagstiftning är det emellertid inte tillåtet att använda sig av civila för att försvara militära mål, och den mycket respekterade människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW), anklagade den 22 november palestinierna för att ha begått handlingar som skulle kunna betecknas som "krigsförbrytelser".

Anklagelserna har gett upphov till en irriterad debatt om huruvida HRW kommit att arbeta med dubbla måttstockar. Organisationen har nämligen aldrig anklagat Israel och IDF för att begå krigsförbrytelser när de gör sina räder in i Gaza, trots att de regelbundet ger upphov till civila dödsoffer, eller, vilket har inträffat vid ett flertal tillfällen, israeliska soldater använt sig av civila palestinier som "mänskliga sköldar", utan bara artigt bett den israeliska regeringen att förklara händelserna.

När den kringrända palestinska befolkningen försöker skydda sig och de sina genom handlingar som skulle kunna betecknas som "civil olydnad" kallar alltså HRW det för "krigsförbrytelser" medan när IDF gör detsamma i kritiska situationer anmodar organisationen Israel att förklara sig.

I en konversation med Sarah Leah Whitson, som ansvarar för Human Rights Watch Mellanösternfrågor, menar hon att "vi hade fel när vi påstod att IDF:s attack på Baruds hus var en krigshandling". Hon meddelar också att "det är betydelseullt att veta huruvida IDF hade anledning att tro att huset - där tre familjer bodde - användes för militära ändamål i det ögonblick attacken planerades." Den israeliska regeringen har inte, enligt HRW:s egna uppgifter, svarat på frågan.

Whitson menar vidare att Baruds anmodan att samla civila kring sitt hus i syfte att försvara det strider mot internationella konventioner, som kräver att militära befälhavare i mån av möjlighet ska försvara civila mot krigets härjningar. Hon gör med andra ord skillnad på Baruds uttalade önskemål om att civila skulle skydda honom, och de civilas vilja att göra just det.

Det här ställer den internationella lagstiftningen i blixtbelysning, då offren i väpnade konflikter, från Tjetjenien till Darfur, i allt större utsträckning är civila. Lagstiftningen, som Whitson hänvisar till, är tänkt att användas för "normala" krig där två arméer står mot varandra, och fungerar uppenbart illa i konflikter där hela befolkningsgrupper står mot varandra och där det är svårt att dra skiljelinjen mellan dem som har vapen i hand och dem som stöder de stridande parterna. Krigets logik tenderar då att inkludera alla, även civila, bland möjliga mål.

Såväl palestinierna med sina Qassamraketer som Israel syndar i sammanhanget mot grundläggande mänskliga rättigheter genom att dra in civilbefolkningen i konflikten, även om de israeliska attackerna rent statistiskt är betydligt mer omfattande (i dödsfall räknat med omkring en faktor 100; fyrahundra döda palestinier svarar mot 4 döda israeliska soldater - vilket enligt krigslagarna skulle vara legitima mål - och två döda civila).

Problemet med HRW:s pressmeddelanden är att de fungerar ungefär som generalen som menar att när verkligheten och kartan skiljer sig åt gäller kartan, oavsett det individuella lidande det ger upphov till. Israel dödar palestinier och palestinierna dödar israeler såväl militära som civila, och HRW anklagar den ena parten för "krigsförbrytelser", medan den andra bör utreda och förklara sitt beteende.

I sitt svar till undertecknad lyckas Whitson inte förklara HRW:s position i mänskliga termer, utan håller sig till de juridiska spetsfundigheter som i praktiken innebär att IDF tämligen flagrant kan bryta mot de mänskliga rättigheterna i förhållande till palestinierna, medan det även mycket timida motstånd från palestiniernas sida som civil olydnad innebär omedelbart betecknas som "krigsförbrytelser".

finkelstein

Den amerikanske professor och författaren Norman G. Finkelstein. Foto: Ordfront

I en irriterad artikel i amerikanska Counterpunch har akademikern Norman. G. Norman G. Finkelstein gått till storms mot Human Rights Watch, och enligt Whitson är han inte ensam i sin kritik. Hans artikel finns att läsa på http://www.counterpunch.org/finkelstein11292006.html, och finns översatt till svenska på Alhambra Förlags nyhetsbrev.  Norman G. Finkelstein, själv jude, men mycket kritisk till Israels politik, antyder att HRW har sålt sig till sina finansiärer. HRW skulle med andra ord inte, enligt Norman G. Finkelstein, vara att betrakta som en oberoende organisation, med mindre att de tar avstånd från sina tidigare pressmeddelanden.

I Whitsons svar finns inget sådant avståndstagande, bara ett erkännande om att de varit oklara, och trots att organisationen själv tydligt beskriver betydligt allvarligare aktioner från IDF:s sida vidhåller hon att det nyligen invigda palestinska bruket av "human shields" skulle vara en krigsförbrytelse. Hon meddelar också att IDF inte har svarat på HRW:s undersökande frågor.

Anders Forsberg