Skulptural dans

Intimt spel mellan dansarna och draperierna Koreografen Russel Maliphant valde Paris för denna första representation av sin balettföreställning – Le Projet Rodin – inspirerad av skulptören Auguste Rodin.

Föreställning på Théâtre Chaillot

I museets källare vid Trocadéroplatsen med utsikt över Eiffeltornet, ligger denna stora teater. Trots att det var första gången denna koreografi visades, var salen fullsatt. Russell Maliphant – en kanadensare installerad i London – är ett gesternas geni och hans möte med formernas geni kunde inte bli annat än sprakande.

Russell har själv dansat på Royal Ballet och flera andra kompanier och utövade även tai chi och yoga innan han utmärkte sig som koreograf 1996. Han har fascinerats av skulptören Rodin i många år men det var under ett Parisbesök förra året då han gick på Rodinmuseet som han inspirerades att göra denna koreografi baserad delvis på Rodins teckningar och delvis på hans skulpturer. Baletten är också uppdelad i två.

Scenen öppnas med sex dansare draperade i långa vita sjok som hänger ner från taket och som ligger utkastade på marken.

Dansen utspelar sig mycket estetiskt genom ett intimt spel mellan dansarna och draperierna. Musiken är dov och en aning metallisk.

Efter pausen är den andra delen mera skulptural i sin framställning, framförallt männens dans. Den store svarte dansaren med alla muskler synliggjorda kunde misstagas för en av Rodins skulpturer. Samtidigt var inte dansen statisk utan tvärtom var rörelsen ständigt i förnyelse och spelen mellan olika par, solon, män eller kvinnor emellan fascinerande i sin enkelhet och modernitet.

Le penseur – tänkaren – en av Rodins mest kända skulpturer

Musée Rodin

Dagen efter föreställningen tog jag mig till skulptörens museum, ett stenkast från Invaliddomen under en skinande vintersol. Jag drogs likt en magnet till ”le penseur” – tänkaren – en av Rodins mest kända skulpturer i mörk brons som är högt placerad på en sockel nära parkens entré.

Likheten mellan dansaren jag sett kvällen innan var slående. Under promenaden runt i parken tyckte jag mig känna igen flera poser och sammanlänkningar mellan de utställda skulpturerna och föreställningen.

I början av 1890-talet och oberoende av sina skulpturer, tecknade Rodin levande modeller. 1896 tog hans teckningskarriär fart.
Han tecknade då modeller dagligen och visade upp flera av dessa under hans världsutställningar i slutet av århundradet i de olika Europeiska huvudstäderna. 1903 i Berlin och 1907 i Paris ställde han ut över trehundra teckningar. Totalt målade han cirka sextusen varav de flesta finns på Rodinmuseet.

Väl inne på denna retrospektiva och representativa utställning av Rodins teckningar hade jag lite svårare att se länken med dansen. Men draperierna återfann jag och de dova färgerna.

Kanske musikens lugna tempo under föreställningen inspirerades av den återhållsamma färgsättningen och erotiken i teckningarna?
Dessa är originella och fria, lätta och moderna i sin framställning.

När jag går därifrån, kan jag inte bestämma mig om jag föredrar dansen, skulpturerna eller teckningarna.

Men å andra sidan behöver jag det?

Anne Edelstam