Giacomettis syn på Etruskerna

Etruskerna ansågs vara världens mest religiösa folkEnligt Marc Restellini – Pinacothèques intendent i Paris – ”kan denna pedagogiska, estetiska och kulturella, utställning, förklara en del av den etruskiska civilisationens konst, filosofi och tankebanor, genom Alberto Giacomettis tolkning av den”.

Etruskernas civilisation
Pinacothèques lokaler mitt i centrum är uppskattade av både fransmän och utlänningar för sina ovanliga och fina utställningar. Denna är inte ett undantag (16 september – 8 januari 2012). Det vackra vädret bidrar till att lokalerna är tämligen tomma vilket gör det desto lättare att njuta till fullo av de utsökta föremålen och det estetiska upplägget.

Det första besökaren lär sig är att etruskerna var ett folk som levde och verkade i Italiens nord-västra del – ungefär där Toscana ligger – innan romarna. Klimatet var behagligt, jorden bördig och kommersen florerade. Spanska och afrikanska köpmän köpte järn, bly, silver och koppar från gruvor runt om Pisa. Varje dag strömmade det in kartagiska och grekiska skepp till hamnarna. De sålde vin, tyger, hantverk och smycken. Städerna stoltserade med grandiosa byggnader. Dekoren, lyxen, organisationen, allt tydde på att ”här hos etruskerna står allt rätt till”. Runt 700-talet före Kristus blomstrade denna civilisation med sina gudar, kungar, alfabetet och eget skriftspråk. Det var genom etruskerna som Toscana fick sitt namn för romarna kallade dem för ”tusci”. Etruskerna ansågs vara världens mest religiösa folk. Inget gjordes utan att först tillfråga prästerna som kunde spå framtiden i offerdjurens lever.

Etruskerna var också ett jämlikt folk där kvinnor spelade en viktig roll och sågs inte ner på som i flera andra av antikens folkslag. I detta liknar de faraonerna. De var skickliga sjömän, eller pirater, tack vare deras navigationskunskaper.De långa, skrangliga gestalterna som kom att bli Giacomettis signatur, återfinner vi hos etruskerna.

Men etruskernas fall berodde på att de inte var ett enat folk utan att varje enhet, centrerade runt vissa städer, regerades var och en för sig. När fienden anföll och erövrade en stad, hjälpte inte de andra till att försvara den. Denna individualism ledde så småningom till romarnas – ”dessa bönder och råskinn” som etruskerna såg ner på – erövring av landet och slutet på en raffinerad civilisation.

Etruskernas konst
De lämnade efter sig utsökta föremål – vaser, keramik, bronsdjur, smycken, statyer, vapen – som besökaren nu får glädjen att ta del av. Etruskerna var skickliga och originella konsthantverkare som hade lånat idéer av grekerna, fenicierna och egyptierna. Några av de första föremålen jag möttes av var en rad keramikbehållare med fantasieggande lock där etruskerna bevarade gravstoff, liknande de egyptierna använde för sina mumier.

Deras ”nationalkeramik” var annars den svarta färgen som inte återfinns i någon annan civilisation under den tiden och som var etruskernas stolthet och hemlighet.

Deras tempel har försvunnit men kvar finns monumentala gravstenar, riktiga reliker på deras sätt att leva med utförligt skulpterade fasader. Dessa, tillsammans med de familjeföremål som har hittats i gravkammarna, beskriver målande etruskernas vardagsliv.

Etruskernas storhetstid är tydlig i vissa prinsgravar genom mängden av olika lyxiga föremål samt tecken på skickligt hantverk. Vissa prestigeföremål var dekorerade i geometriska motiv tillverkade av miniatyrkulor i äkta guld och andra med raffinerade detaljer.

Freskerna i glada färger återspeglar deras livsglädje. Banketter, spel, religiösa ceremonier eller lantidyll är återkommande uttryck för den kultur vi fortfarande inte kan tolka eftersom ingen har ännu har lyckats översätta språket på grund av brist på dokument och brev.

Alberto Giacometti (1901-66)
Liksom andra konstnärer inspirerades och fascinerades Giacometti av den afrikanska ”primitiva” konsten, av de antika egyptierna, av grekerna men hans originalitet härstammar från etruskernas konst. De långa, skrangliga gestalterna som kom att bli hans signatur, återfinner vi hos etruskerna.

Mannen som gårDen andra delen av denna intressanta utställning återger detta genom att ställa ut hans skulpturer bredvid liknande etruskiska figurer. Det är framförallt en etruskisk långsmal bronsfigur ”kvällsskuggan” som har inspirerat honom i att fortsätta att skapa i denna specifika stil. Han inspireras att återge människans förgänglighet och skörhet. Men Giacomettis figurer är mera påträngande och nästan makabra genom de grova och urgröpta drag han ger dem, utmärglade och skrankiga. Giacomettis skulptur ”Mannen som går” ger konsten ett nytt perspektiv också med rörelsen som en del av den.

Likt sina etruskiska inspirationskällor, skapar Giacometti miniatyrskulpturer på några centimetrar men vars finess trots det återger kraft och expressivitet. Däri ligger också hans utomordentliga geni och humanism. Det är i det minimalistiska som han kanske bäst återger konstens universalism. Och visst påstås det att det är i det lilla som det stora hela speglar sig.

Jag känner i alla fall stor ödmjukhet i att fått spegla mig i både en av tidernas mest inspirerande skulptörer som i en svunnen civilisations storhetstid.

Anne Edelstam

www.pinacotheque.com