Internationellt glas på Millesgården

GlasstressEtt besök i huvudstaden utan att se Millesgården är att missa något spektakulärt. Få andra städer kan skryta med ett liknande museum, så vackert beläget på den branta Herserudsklippan på Lidingö, med utsikt över Värtan. Skulpturerna reser sig över vattnet, speglar sig däri och samspelar med naturens under. När det dessutom erbjuds glaskonstnärer i världsklass blir det oemotståndligt.

 Millesgården

Carl Milles köpte tomten i början av 1900-talet. Det tog sedan femtio år att anlägga terrasseringen och utveckla konstnärsmiljön för skulptören och hans hustru, konstnärinnan Olga. Ateljéer, bostad och skulpturpark växte så småningom fram. Auguste Rodin – den franske skulptören – med bostad och ateljé i Meudon, utanför Paris, inspirerade sin svenske kollega. Milles tog starka intryck av Rodin under de år han studerade på Beaux-Arts och ställde ut på Parissalongen. Konstnärskamraten och porträttmålaren Olga träffade han under sina år i Paris. Italiensk arkitektur blev ytterligare en viktig utgångspunkt. Han tillbringade mer och mer vintrarna i Rom där han fått bostad och ateljé till sitt förfogande. Under somrarna reste han till Millesgården.

Anläggningen utgör en subtil blandning av Italien med sina pelare, porlande fontäner och vackra trädgårdar i vilka de upphöjda skulpturerna avtecknar sig mot himlen, och norden med sina tallar och björkar.

Terrasser, trappor och murar slingrar sig om vartannat och besökaren får en känsla av att promenera i en skulptural labyrint utan att veta vart man kommer att hamna.

Hjärtat av bebyggelsen är dock konstnärshemmet där konstnärsparet bodde under 1910- och 20-talet med fina antik- och konstsamlingar. Någon terrass längre ner kikar jag in i Annes Hus med inredning av Estrid Ericsson och Josef Frank. Ett museum i sig.

På vägen ner dit, stannar jag till i kaféet där de även säljer diverse matvaror och tar en ”latte” bland blommorna på uteserveringen och drömmer mig bort till Italiens nejder.

  Italien firar 150 år som enad nation i år och det är naturligt att anknyta till Italien eftersom Milles hade delvis sin bostad där och inspirerades av landet.Glasstress

I Konsthallen – ytterligare en terrass nedanför kaféet – visas den första av en serie utställningar med italienskt tema. Italien firar 150 år som enad nation i år och det är naturligt att anknyta till Italien eftersom Milles hade delvis sin bostad där och inspirerades av landet.

Glas har, inför denna utställning, utvecklats från nyttoaspekt till material för samtida konst. Kända målare, skulptörer och installationskonstnärer från världens alla hörn har förvandlat glaset till lustfyllda, yttrycksfulla, glada eller allvarliga konstverk.

Den första installationen jag möter är Mona Hatoums granater i olika färger av glas som ligger utspridda på vad som liknar en sjukhussäng eller en bår. Bredvid går Jan Fabres glasduvor och kuttrar. Bertil Valliens huvud kikar ut i liggandes ställning genom sin glaskupa. Jean Arps verk liknar en tavla, Javier Perés glaskrona inger respekt medan Marta Klonowskas glashund gör mig glad. Alla konstverk går inte att beskriva utan besökaren måste själv ta sig dit och uppleva glasets under och framförallt kreativiteten bakom dessa. Utställningen fortsätter ute och överraskar mig runt hörn och inne i gångar med lustiga små glasfigurer på skrangliga ben.

Glasbruket Berengo i Venedig och brukets glasblåsare har vi också att tacka för deras nära samarbete med konstnärernas experiment.

Resultatet är häpnadsväckande och fascinerande.

En familjeutflykt att se fram emot när höstrusket drar igång eller att åtnjutas när snön brett ut sin vita filt över marken. Utställningen pågår ända tills mitten av januari 2012.

Anne Edelstam