En oändlig variation av konstnärliga uttryck när dans och kontrabas möts på scen

Dans som blir musik i Pustervik Foto: Joel BrindefalkPustervik scen i Göteborg står återigen värd för en konstnärlig festival och denna gång, i helt unik tappning; kontrabasar och dansare möts på Pusterviks scen och skapar en bred variation av konstnärliga uttrycksformer i dansens rytm såväl som i musikens. Dance´nBasss är festivalen som låter sin publik ta del av ett konstnärligt möte, där artister från åtta länder möts i så kallade ”duo-akter”. En dansare och en kontrabasist skapar konst tillsammans, genom den speciella attraktion som uppstår mellan dansarens lätta kropp och kontrabasens ljud och form. De båda ytterligheterna står i kontrast mot varandra men attraheras. De lever in i varandra och skapar konst tillsammans genom sina olika uttrycksformer i ljud och rörelse.

Under två kvällar den 26-28 augusti, uppträder artister som Julyen Hamilton och Barre Philips, båda legendariska inom improvisatioskonst. Rozemari Heggen, friforms basist från Amsterdam och dansaren och basisten David Leahy på Pusterviks scen. Festivalen är unik och den enda av sitt slag och inne på sitt tredje år. Ändå är själva konstellationen med en dansare och en kontrabasist vanlig runtom i världen, och denna ovanliga duo behövdes lyftas fram, tyckte skaparna av Dance´nBass.

Dansaren Anna Westberg och kontrabasisten Nina de Heney är initiativtagare och kreatörerna av festivalen. Dess födelse kom ur ett långt samarbete dessa emellan. När de som duo tilldelades Sten A. Olssons kulturstipendium 2007, bestämde de båda för att skapa en festival och ett koncept av Dance´nBass.

Själva tanken med att förena dansare och kontrabasister, enligt Anna Westberg och Nina de Heney var att skärpa blicken och öka fokusering mot mötet mellan de två. Inom den givna konstformen uppstår olika variationer av konstnärliga uttryck. Dansaren och kontrabasisten förenas i dansen och i musiken och står tillsammans som kontrast mot det unika konstverkets flyktighet.

Är det då vanligt att dansare runtom i världen rör sig och uttrycker sig till kontrabas? Nina de Heney och Anna Westberg pekar på en definitionsprecision. I deras konstform, så dansar inte dansaren till basen utan de två skapar något tillsammans. Enligt de båda så är det många inom improvisationssfären, som fastnat för konceptet. De har artister från Japan, Spanien, Holland, USA och Norge.

Improvisationskonsten på Sveriges dansscen har växt sig stark och är ett vanligt inslag i olika performacekonstellationer. Improvisation inom dans bygger precis som annan improvisation på att skapa något unikt för stunden. Ofta kan dansaren Musik som blir dans i Pustervik Foto: Joel Brindefalkgenom improvisation hitta nya rörelser inom sig själv och förstå sina känslor för rörelsen på ett klarare sätt. Det finns många olika sätt av dansimprovisation; improvisationsjam, improvisation inför publik och kontaktimprovisation. I kontaktimprovisation arbetar man i par eller i större grupper och det är av ytterst vikt att lyssna och lära av varandra.

Improvisationskonst för Sveriges dansscen, enligt Nina de Heney och Anna Westberg, är en levande kreativ plats och en dynamisk och föränderlig konstform. Den improviserade dansen integrerar och interagerar ofta med andra konstformer, som ljud- och videokonst, installationer och poesi.

Raden av svenska koreografer och dansare på en högre konstnärlig nivå har exploderat i Sverige och dans är nu populärare än någonsin. Det finns på etablerade, klassiska scener, på olika dansfestivaler med olika genres och det utspelar sig i tävlingar genom olika medier. Dans är omkring oss och dans är hett och har en stor betydelse för dagens kulturlandskap.

Ända sedan 1996 års kulturproposition, och dans blev ett eget politikområde, började staten stödja dansen, och sedan dess har stödet till de fria dansgrupperna och de regionala dansinstitutionerna ökat kraftigt. Satsningen på samtida dans är dock på en låg nivå, i jämförelse med andra sektorer. Exempelvis, 2001 fick Dansens Hus, som representerar samtida dans, knappt 18 miljoner kronor ur statsbudgeten. Det kan jämföras med Operan, som, tillsammans med Operabaletten, fick 303 miljoner kronor.

– Dansen är nog den konstform som kan härbärgera det mesta under sitt parasoll. När teatern vill utforska uttryck bortom text och logik vänder den sig till dansen, när orkestern vill vidga sitt fält samverkar den med dansare. Dansen inbjuder dessutom till internationella samarbeten, eftersom man i viss mening slipper språkliga barriärer. Du hittar streetdance, performance, trädklättrare, dansad filosofisk analys – allt, inom dansscenen. Den är på så vis en bild av ett mångfacetterat, globaliserat och nätverkande samhälle. Min förhoppning är att dansen ger oss en utvidgad upplevelse av vad det är att vara människa, säger Anna Westberg och Nina de Heney.

Linda Johansson