Tomhetens triumf

altDe svåra rödvinspoeterna sitter tysta bänkade i väntan på att kvällens orator ska träda fram och leda deras fåtaliga skara i veckans prettopredikning. Stämningen är inte lika låg som taket i Malmös anrika Hedmanska gård, där tillställningen utspelar sig, men den kommer heller inte upp i några, som Bronthë skulle uttryckt det, svindlande höjder. Utspritt på en handfull bord hittar vi en handfull ensamma själar (åtminstone för kvällen), ett par par och, håll i hattarna, ett sällskap (eller är det bara arrangörerna?).

Vad alla i vår väldigt homogena skara av kulturarbetare och wannabeförfattare väntar på är tidningens Subalterns presentation av Helena Granströms monolog/föredrag "En utvidgad tomhet - om mänskligt växande och teknologisk expansion". Skaran kring bordet med försäljning av äldre nummer av tidningen börja hitta till sina platser, de flesta med en billig kopp kaffe eller ett glas juligt rödvin i sin hand, snart är det dags.

Granströms tankar, teorier och argument kan med fördel, vare sig man håller med henne eller inte, insupas genom att läsa några av hennes texter i Subaltern, romanen "Infans" eller pamfletten "Det barnsliga manifestet". De gör sig bättre där, i tal blir det mer "pretto för prettos skull" än positivt pretentiöst.

Det finns en hel del intressanta tankar om människans förhållande till teknologin i Granströms anförande, frön till djupsinniga kontemplationer som tyvärr aldrig sår riktigt färdigtänkta tankar. Istället rusar Granström igenom sitt ämne med små landningar i referenser, idéer och teorier som osammanhängande vävs samman till en sorts kritik av vårt samhälles överanvändning av tekniska hjälpmedel för att kommunicera, hur t.ex. facebookchatten ersatt möten öga mot öga.

Det är en kritik som varken känns fräsch, egen eller särskilt välformulerad. Ibland känns det som ett avsnitt av SVTs "Debatt" med ogrundade hänvisningar till den och den boken, eller den och den teoretikern, med skillnaden att Granström här får lägga ut sina funderingar helt utan mothugg. I text hade det blivit intressantare eftersom man haft tid att kolla referenserna och begrunda argumenten som läggs fram. Som det är nu krävs det en omformulering för att göra stycket relevant, antingen som filosofisk poesi eller intellektuellt föredrag.

Kanske borde Subaltern twittra eller uppdatera sin statusrad på Facebook nästa gång för att locka lite mer mångfald till sina tillställningar? Nej just det, det hade ju varit att använda de "tvivelaktiga" sätten att kommunicera. Eller kanske är det bara fint att folk av samma svårmodiga sinnelag kan samlas och dricka rödvin/kaffe och lyssna på ofärdiga filosofiska funderingar? Ja, så är det nog, för sådana här tillställningar kan fungera som en oas för människor som inte tycker att sport och schlager är det bästa som hänt mänskligheten sedan skivat bröd. Sådana här tillställningar behövs för att skapa en mångfald i kulturlivet, formen är fin även om innehållet kanske behöver finslipas.

Martin Memet Könick text och bild