Mot en hållbar utveckling, i sinnet, i kultur och natur

Jeoung Ah Kim Pressbild, Frölunda KulturhusI Västra Frölunda, en mångkulturell stadsdel i Västra Göteborg, hölls Göteborgs första internationella keramiksymposium, International Ceramics Symposium 2011. Från den 7 till och med den 11 mars har internationella keramiker tillsammans med internationella akademiker och andra gäster gemensamt skapat detta symposium för att upplysa om hur keramisk konst och design vill verka mot ett hållbart samhälle, och vikten av ett hållbart tänkande i sociala, ekologiska, kulturella och ekonomiska aspekter. Symposiumets tanke är dels att upplysa och bryta klyftan från den akademiska världen till att nå den vanliga människan, ofta utestängd från statistik och vetenskapliga termer till att bli mer medveten om ett hållbart tänkande och dess effekter. Symposiumet är fritt från entré och innehåller seminarier och workshops där internationella keramiker håller klasser i keramik till skolbarn. Artisterna berättar själva om sina arbeten och projekt i Artist´s talk.
Några av världens främsta inom keramik, som Janet Mansfield (Australien) och Nancy Selvage (USA) gästar Frölunda, för att delge om hur de som konstnärer kan verka för ett samhälle som är mer medvetet om de effekter människan skapar på vår planet.

Initiativtagare till detta symposium är keramikern och Fil.dr Jeoung Ah Kim, boende och verksam i Göteborg med ursprungligen från Sydkorea. Kim ställer ut sina verk tillsammans med andra internationella keramiker i kulturhuset. Den viktigaste orsaken till varför Kim tog initiativ till symposiumet är att öka kulturell medvetenhet bland invånarna i Västra Frölunda, området där hon själv bor. Ökad kulturell medvetenhet om andra kulturer kan minska segregering och klassklyftor, enligt Kim. Hon har jobbat inom Göteborgs Universitet i många år, både som lärare och forskare, och förstod att barriären mellan allmänhet och vetenskaplig information var enorm, dels i att faktiskt kunna få ta del av, och dels i att kunna förstå information. Enligt Kim borde kulturell och konstnärlig vetenskaplig information, och information om form och design nå ut till allmänheten men också till de keramiker som är verksamma.

- Att vara i keramiker i Sverige är tufft, ekonomiskt och socialt. Man är ofta isolerad och på egen hand och saknar medel för att kunna nå och förstå den vetenskapliga informationen. Om denna gjordes mer begriplig och lättare att nå, är de enklare för keramiker att vara verksamma i Sverige. Det finns så mycket ny information som flödar men som de ofta inte kan ta del av och jag vill inte att de skall bli fast i de gamla, utan ta sig framåt, säger Kim.

Skattesystemet i Sverige ger bidrag till svenska universitet, och universiteten borde ge tillbaka den information som medborgarna betalat för, enligt Kim. Problemet är enligt henne att den akademiska världen förblir akademisk och stängd, och det finns inga broar till den vanliga allmänheten. Människor har rätt till information enligt Kim, och hon vill att dessa två världar skall mötas. Enligt undersökningar som Kim genomfört som forskare i Sverige, inom begreppen hållbar design, hållbar konst och hållbart material förstod 65 % av personerna i dessa undersökningar inte vad begreppen stod för. Kim skapade ett symposium så att människor som är intresserade kan ta del av tillgänglig inforation, mötas och prata och kanske skapa nätverk.

- Det var viktigt för mig att nå ut till den yngre generationen, de unga. De är ändå de som är framtiden och det var viktigt för oss keramiker att få möta dem. Från början var symposiumet tänkt att hållas i en liten skala, men intresset växte, och alla workshops för skolbarn blev fullbokade. I veckan kommer 300 skolbarn från elva skolor, delta i 25 workshops. Intresset är enormt och jag hoppas kunna hålla symposiumet årligen och kanske göra det ännu större nästa år, säger Kim.

Ett område under förändring

Nancy Selvage och Jeoung Ah Kim Foto: Linda Johansson Kim har bott i Västra Frölunda i 16 år. Under dessa år har hon märkt av hur området förändrats. När hon själv flyttade in var hon den enda av utländskt påbrå. Idag är 50 % av invånarna i hennes område från andra delar av världen. Kulturen och samhället har förändrats mycket i området men de kulturella utbud och aktiviteter som finns för invånarna i området, är detsamma som när Kim flyttade dit. När hennes son var liten gick hon till kulturcentret med honom, simmade lite, gick på en dansklass och gjorde pappersflygplan, men när sonen blev äldre blev utbudet inte tillräckligt, och detta ser hon som ett problem. De utländska familjer som bor i området behöver stimulans. I Sverige är 30 % av vår population av utländsk härkomst och för att dessa skall integreras in i samhället borde fler kulturella aktiviteter framhävas, vilka främjar en högre kulturell medvetenhet bland befolkningen, enligt Kim. Familjerna som kommer hit, är inte lågutbildade, de är ofta högutbildade och vill lära sig och veta, och det finns sällan aktiviteter som stimulerar dem eller ges på engelska. Kim var specifikt noga med att symposiumet skulle vara på engelska, så att alla som ville delta, kunde förstå.

Segregering och utanförskap skapar klassklyftor och i en förort, där våldet växer på kvällarna och människor känner obehag att gå ut och allt yngre människor hänger ute. Det finns vissa risker att information stängs ute och att området blir alltmer distanserat från resten av världen. Vad som är fel kan kännas normalt och svårt att vända tillbaka när man inte känner sig som en del av allt det stora, som en blomma i en betongspricka, som kämpar för att överleva.

- Jag älskar det här området och jag har starka band till det här området. Jag vill inte lämna det och vill inte att det skall bli ett slumområde. Paris, London och andra stora städer i världen står som bevis på att riktiga slumområden växer fram om det inte finns en kulturell integrering, istället växer klassklyftorna. Jag vill inte vara rädd när jag går till Hemköp om kvällarna för att köpa min mat. Jag tror att ett hållbart samhälle växer fram om man hittar den balansen, säger Kim.

Känt av segregeringen i Sverige

Klyftorna mellan olika nationaliteter växer. Kanske mindre märkbart för vissa och tydligare för andra. Kanske beror det på var du bor och hur öppen du är för andra människor och andra kulturer. Kim känner själv att det kan vara svårt att öppna upp ibland. Under hennes 21-åriga vistelse i Sverige, har hon blivit hembjuden till andra svenskar mindre än tio gånger. Hon söker ett öppnare samhälle, där människor möts över gränser och där alla förstår varandra. Utländska familjer och svenska familjer, möts inte över gränserna, men bara de utländska familjerna vet, säger Kim.

Kim är själv ensamstående mamma. Hon har fått kämpa för att överleva och hon vet hur andra utländska ensamstående mammor fått kämpa. Det finns ingen där, hon har ingen familj här och när pojken blev sjuk och hon blev sjuk så fanns det ingen där som knackade på och kom med medicin. Hon var ensam. Andra utländska ensamstående mammor, som kanske inte hade jobb, fick skicka hem sina barn till sina hemländer för de hade inte råd att ha dem här, säger Kim. Det blir omvänt, det var ju meningen att de kom hit för att de skulle få det bättre.

Drömmen om en kulturell aktivitet i Västra Frölunda hade aldrig varit möjlig utan hjälp från Frölunda Kulturhus. Kim vill speciellt tacka Britta Anderson, Per Nyman, Biljana Antonijevic, Annika Perfjell och resten av personalen på Frölunda Kulturhus, Utan deras hjälp, engagemang och samarbete, skulle det aldrig vara möjligt att driva igenom idén.


En hållbar framställning

I en ekologisk och hållbar aspekt kan man som utomstående känna att keramisk konst inte är hållbar. Den förstör ju jorden, den tar från jorden och förbränner den och skapar ekologiska förändringar. Inom keramisk verksamhet finns det olika förhållningssätt till hur man kan skapa sin konst, dels i att använda lokalt material, dels i att kombinera sitt material med återvunnet material, och att själv odla det bränsle som man sedan förbrukar. Istället för att använda speciell lera från Kina och shippa den över halva jordklotet, rent miljömässigt, kan man använda material närmare sin verksamhet. Problemet i Sverige är att det inte finns keramiskt råmaterial här, och det mesta måste importeras.

Keramik, Nancy Selvage Foto: Linda Johansson Nancy Selvage är en av de berömda internationella keramikartisterna på symposiumet. Hon är konstnär/lärare och director för "Ceramics Program" vid Harvard University 1978-2009. Hon har nu pensionerats från Harvard men kallar det själv att hon "tagit examen" eftersom hon alltid varit aktiv som en konstnär individuellt, och det var svårare och svårare att kombinera konstnärslivet med det professionella. Hon är fortfarande aktiv och mer upptagen än någonsin. I sina projekt arbetar Nancy med lera men även med andra material, det beror på det aktuella projektets utformning. Det senaste projekt hon arbetade med i lera, har varit stora allmänna konstverk, ett var för ett vetenskapligt museum, som blev 20 meter långt, och ett annat projekt hon jobbade med var ett besökscentrum i Grand Canyon.

Nancy är väldigt tacksam för att få kommit att delta i symposiet, dels för att få utbyte med andra keramiker och människor verksamma i branschen och dels för att hon själv fått ta del av mycket information om hållbar utveckling av just keramiktillverkning. Nancy arbetar själv hållbart i sin framställning av sina konstverk, hon försöker spara energi i själva framställningen av keramiken och när hon glaserar sin lera, är hon noga med att spara och återvinna det som blir över och sorterar de olika oxiderna i färg. Men hon har aldrig haft tid att utvärdera all information som funnits omkring hennes keramiktillverkning, all vetenskaplig statistik som funnits tillhanda och kunnat jämföra statistiken med andra material tills hon deltog i årets symposium. Hon är verkligen tacksam för att kunna ta del av forumet och ser det som ett utmärkt sätt att diskutera hållbar utveckling.

Statistiken som nu finns tillgänglig och öppen för Nancy, som individuell keramiker, kan hjälpa henne att bli ännu mer miljövänligt medveten i framställandet av sin keramik. Nancy kunde läsa om jämförelser mellan olika material och skillnaden i energiförbrukningar, exempelvis kunde hon jämföra lera med kött, lera med vete, vete med organisk framställning eller vete med ordinär framställning. Hon har innan läst artiklar om hur mycket energi som förbrukas när man bränner råmaterial, och förstod även att enligt statistiken så vore det bästa att inte använda fossila bränslen i keramiktillverkningen, utan att byta ut dessa mot vindkraft eller solkraft, men det finns inga resurser för detta just nu, enligt Nancy, men det vore bra att skapa planer omkring detta för framtiden.

- Det kändes bra att diskutera hållbart tänkande i sin tillverkning, hur vi kunde återvinna vissa material, vi kan bli bättre på att beräkna energiförbrukning, vi kan göra lite där och lite där, men i slutändan kändes det som om att det viktigaste hållbara tänkandet handlar om att göra världen omkring medveten om att vi måste tänka hållbart, vi kan inte använda mer fossila bränslen och vi måste snarast komma till en lösning för detta.

På många håll omkring i världen, märker vi av de stora dramatiska klimatförändringarna. Isarna smälter, öar svämmar över, Australien dränks i stormar, vintrarna blir kallare och stormigare och de södra kontinenterna allt varmare och mer uppköpta. Dramatiskt som de verkar, känns det som om världen förflyttas med klimatet, snart kommer vi se klimatflyktingar välla in över Europa och den nordliga delen av världen, de måste fly, de kan inte bo kvar. Världen förflyttas, när den borde få finnas kvar och inte försvinna, där människor borde få rätt till den mark, den jord som en gång var deras och som tillhör dem. Där deras förfäder vandrade, där de vill fortsätta odla och leva och vara den person de är. Bli accepterade som de är, oavsett kultur, nationalitet, hudfärg, religion, kläder, stil, utbildning eller hemadress. Fortsätta vara den du är, fortsätt förbli orörd och få ett tillfälle att utvecklas.

Linda Johansson