POSTMODERNT på Moderna museet

Del av The Whirling Box or from Foot to Toe av Eva Löfdahl, 2011 Foto: Albin Dahlström/Moderna MuseetLördagen den 26 februari hade det i Moderna museets auditorium blivit dags för den andra paneldiskussionen i serien POSTMODERNT, en seminarieserie med syfte att sätta den aktuella temporära Eva Löfdahl-utställningen (5 februari -1 maj) i en mer övergripande postmodern kontext. Redan i museibutiken i entrén möttes besökaren av den lilla utgåvan Svar på frågan: Vad var det postmoderna? (red. Wallenstein)

Som ett arrangemang i samarbete mellan Moderna museet, Södertörns högskola och Svenska konstkritikersamfundet leddes paneldebatten denna kväll i en fullsatt lokal av Moderna museets museichef Daniel Birnbaum, med underrubriken "Nya språk i konsten: 80-talets filosofier" där professorer från Södertörns högskola samt kulturskribenter deltog:

- Seminarieserien är ett försök att ge ett sammanhang till Löfdahl-utställningen, idag i samarbete med Södertörns högskola och Konstkritikersamfundet. Det handlar om akademiska tankar och om akademiska tankar som dök upp i Sverige på 80-talet och hur de har påverkat konstklimatet, om abstrakta tankar, men även om hur dessa abstrakta tankar har påverkat individer. sade Birnbaum.

Inledande fokus lades vid de respektive paneldeltagarnas professionella och samtidigt personliga första möte med och förhållande till de postmoderna teorierna och tänkarna. Detta blev i sin tur en ingång till diskussionens nästa fas: de postmodernistiska teoriernas och tänkarnas inträde i Sverige på 80-talet samt konsekvenserna av införandet av och öppnandet inför de postmoderna tänkarna och teorierna i de akademiska miljöerna på 80- och 90-talen.

Bland de personer i panelen som var med under den period då de postmoderna tänkarna fördes in till Sverige och svensk akademikermiljö på 80-talet lades fokus på betydelsen av dessa tänkare i hög grad på den komplexitet, det icke-linjära tänkande, förskjutning av perspektivet från centrum till periferi samt den vidgning mot ett bredare teoretiskt fält som de postmodernistiska teorierna kom att innebära för den akademiska miljön i Sverige:

- I och med den postmoderna debatten i Sverige blev vi medvetna om att det var väldigt mycket vi inte läst. När det handlar om litteratur är det kanske annorlunda, men för den teoretiska sidan var det viktigt. sade Cecilia Sjöholm, professor i estetik vid Södertörns högskola.

- Det fanns en lättnad i att kunna komma in i mer komplexa diskussioner. Man var inte tvungen att välja sida hela tiden. Man slapp tvångströjor. påpekade Gertrud Sandqvist professor i konstens teori- och idéhistoria vid Konsthögskolan i Malmö.

- Postmodernismen handlade först om en uppgörelse. Den hade skett redan på 90-talet - konstnärligt, teoretiskt och praktiskt. I en vidare mening kan man dock fortfarande tala om postmodernism, eftersom vi befinner oss i en postmodernism i en vidare och utspädd bemärkelse. Vi befinner oss i ett fält där vi lever i det utspädda av uppgörelsen med modernismen. sade Lars O Ericsson, filosof och konstskribent.

För den yngste av paneldeltagarna, skribenten och redaktören Kim West, fanns det möjlighet att studera postmodernismens inflytande ur en något annan tidsmässig ingång:

- Personligen har jag i första hand mött effekterna av detta: en kontinental filosofi börjar vinna genomslag på institutionerna och man börjar kunna införa dessa i undervisningen.

Men det talades under kvällen också om den hätska debatt som fördes mellan redaktionerna på DN och Svenska Dagbladet under denna tid och där kampen fördes för att kora en vinnare i greppet om postmodernismen:

- Sven-Olov Wallenstein blev kallad "fimpsugande hövding" och det såg länge ut som om DN hade vunnit debatten om kulturrelativismen, men i efterhand tycks ingen ha vunnit. Båda stod som förlorare. Varför? Jo, för att masskulturen avgick med segern och deklarerade detta. sade Sara Danius, professor i estetik vid Södertörns Högskola.

Detta ledde i sin tur över diskussionen på postmodernismens relation till politiken och dess egen politiska eller icke-politiska natur samt den postmoderna kritikens ideologiska kopplingar och vidare över till ideologikritiken:

- Ideologikritiken som ett smalt sätt att skriva om konst och kultur kom man ifrån, men i stort sett alla teoribildningar som vi arbetar med idag har ett kontextuellt perspektiv och har en i vid mening politisk kritikrelation. poängterade Sara Danius

Frågan om konstens möte med de postmoderna teorierna fick dock mindre del av utrymmet under diskussionen, trots att Ericsson försökte reda ut begreppet mellan politisk konst och konstens politik. Riktigt kritiskt ifrågasatt blev kostens användning av de postmoderna teorierna dock inte förrän en publikdeltagare kritiserade dagens konstnärer för att stimulera ytlig kulturrelativism genom att intressera sig för och använda sig av postmoderna teorier i sin konst utan att förstå dem på djupet. Det sammanfattande svaret från panelen pekade dock i riktning mot att konst snarast handlade om att göra bruk av teoretiker och deras teorier samt i att det i detta bruk kunde födas någonting nytt som kunde föra tänkandet framåt för att i sin tur utveckla nya teorier och öppna för nya tankefält.

- Den postmoderna tankebildningen skapade just en intensitet i teoribildningen som inte funnits tidigare. menade Cecilia Sjöholm

Lars O Ericsson hann avslutningsvis belysa postmodernismens styvmoderliga sätt att behandlas på 90-talet genom att flagga med ett exemplar av Att tänka annorlunda, utgiven på 90-talet:

- Den tegs ihjäl, vilket visar på att klimatet var hårt.

Ett hårt framförandeklimat där verket snarare väsnades ihjäl än tegs ihjäl blev det också för kvällens konstutövare. Under oljud i lokalen orsakat av publikvärdarnas omflyttning av publik och småprat, avslutade Eva Sidén med sitt flygelframträdande Deconstructed Piano Music, först i form av ett antal eget skrivna stycken, och sedan i form av ett antal stycken som fick ackompanjera den efterföljande pianobaren, med tillhörande mingel och fortsatta diskussioner.

Nästa paneldiskussion i serien POSTMODERNT äger rum den 2 mars klockan 18.00 i Auditoriet på Moderna museet. Då diskuterar Horace Engdahl, ledamot av Svenska Akademien och Margaretha Åsberg, koreograf under ledning av Daniel Birnbaum dansen under rubriken "PYRAMIDERNA, ett samtal om postmodern koreografi". Serien avslutas den 12 mars klockan 17.00 på samma plats med en diskussion under rubriken "Fest och uppror: 80-talets tidsanda" då konstnärerna Max Book, Ernst Billgren och Kristina Abelli Elander samtalar under ledning av Ann-Sofi Noring, vice museichef på Moderna Museet. Ett performance, Splash av Ride1 (Ronny Hansson, Jonas Kjellgren, Stig Sjölund), kommer då även att äga rum.

Anna Nyman