Emil Boss, arbetsplatspoesins nya ansikte

Nyligen besökte poeten Emil Boss en bokhandel i Stockholm för att berätta om sitt nya verk, Vad avlägsna vi ser ut man kan knappt tro att det är vi. Foto: Sara HjalmarsonScheman, lönelistor och kassarapporter. Arbetsmoment som upprepas in till leda. Hotet att avskedas ständigt närvarande. Det är den vardagen Emil Boss vill spegla i sin nya bok Vad avlägsna vi ser ut man kan knappt tro att det är vi. Nyligen besökte han bokhandeln Hanson & Bruce på Götgatan i Stockholm för att berätta om sitt verk.

Rader av böcker trängs i de meterhöga bokhyllorna i den gemytliga bokhandeln. Vinglas är placerade högt som lågt, ibland på vippen att falla över högarna med böcker och deras spröda pappersark. En äldre man trycker näsan mot rutan och stirrar storögt in i den knökfulla lilla lokalen. Uppflugen på en pinnstol i ett skyltfönster sitter poeten Emil Boss. Han är där för att berätta om sitt senaste verk, Vad avlägsna vi ser ut man kan knappt tro att det är vi. I boken beskriver han sina erfarenheter av att arbeta inom detaljhandeln och kompletterar det med utdrag från lönelistor och kassakvitton. På så sätt belyser han hur monotont det kan vara att arbeta vid kassalinjen och hur tristessen smyger sig på när varje dag är nästintill identisk med den förra.

Emil Boss berättar att han vill lyfta fram språkrester från lönearbetet som annars kommer i skymundan. Den strikta informationen som förekommer på kvitton, lönelistor och rapporter brukar inte tolkas subjektivt. Men genom att placera dem i ett nytt sammanhang vill Emil Boss förmedla vad de kan betyda för den enskilda arbetaren. Från kvitton till hjärtats mening, som han själv uttrycker det. Syftet är att belysa hur svår situationen kan vara för den som har ett okvalificerat arbete.

- Ett stort problem idag är ju att vi som jobbar i butiker blir alltmer utbytbara. Man talar om individuella prestationer, lönespridning och utveckling, men i praktiken blir kassapersonalen allt lättare att byta ut, till exempel mot inhyrda från bemanningsföretag, säger han.

Flera av Emil Boss diktverser börjar med formulering "om jag skriver så här", som att han garderar sig inför sina egna ord.
- Trevandet är ett sätt att uttrycka osäkerhet inför lyriken som form, säger Emil Boss och berättar att han haft svårt att förlika sig med det poetiska språket. För medan det vardagliga uttrycket är tillsynes gränslöst i sin ordrikedom är lyriken mer begränsad.

En stor inspirationskälla för Emil Boss är den fransk-amerikanska poeten Leslie Kaplan, som i sin bok Överflödet-fabriken från 1982 beskriver tristessen som det monotona arbetet ofta innebär. Liksom Emil Boss beskriver hon sina egna erfarenheter.
- Man kan säga att jag för en dialog med den texten. När jag läser andras texter drivs jag ofta av att vilja svara på vad de skriver.

I framtiden hoppas Emil Boss skriva fler böcker på temat arbete.
- Vi lever i ett slags brytningstid. Bilden av den välordnade arbetsmarknaden stämmer inte längre överens med verkligheten ute på arbetsplatserna. Det är väldigt intressant och något jag gärna skulle vilja skriva om.

Sara Hjalmarson