Seminarium om migration och integration - anteckningar från Uppsala

Fotoutställningen Närbilder av mångfald visas i Uppsala domkyrka till och med den 4 mars. Foto: Lilian O. Montmar Den 7 februari bjöd Länsstyrelsen i Uppsala län och Schweiz ambassad in till ett seminarium på Uppsala slott i syfte att diskutera hur man på bästa sätt möter utmaningar och ser möjligheter vad gäller migrations- och integrationsfrågor i Sverige och Schweiz. Ett bilateralt projekt mellan Sverige och Schweiz pågår och omfattar arbete i skolor i båda länderna och en fotoutställning betitlad "Närbilder av mångfald" som visas i Uppsala domkyrka till och med den 4 mars och belyser stora och små människors möten i vardagslivet i Lugano, Bern och Lausanne.

Landshövding Peter Egardt konstaterade i sitt välkomstframförande hur viktigt det är för våra länders nationalekonomiska intressen att ha en positiv attityd till invandringen och i första hand se möjligheterna och inte svårigheterna i det arbete som ligger framför oss. Invandringen är starkt förbunden med våra länders tillväxt och utan invandring stagnerar ekonomin och den kulturella utvecklingen. Andra större ekonomier kommer att ta över.

Den schweiziske ambassadören Kurt Höchner framhöll att Schweiz historiskt sett alltid har profiterat av invandringen, när folk från närbesläktade kulturer har slagit sig ned i Schweiz. Idag, när invandringen sker från helt främmande kulturer, har det uppstått antagonism och svårigheter, som samhället måste bemästra. Det är därför viktigt med erfarenhetsutbyte.

Ärkebiskop Anders Wejryd påtalade att religionen bygger broar men reser också hinder. Religionen är en viktig del av oss människor. Den bär vi med oss. I Sverige råder religionsfrihet, vilket förvånar många människor som kommer hit. De är vana vid att religionen styr deras levnadsvillkor. I många länder lever flera religioner sida vid sida utan att skapa problem, något som vi i våra länder också måste eftersträva.

I sitt anförande talade professor Gianni D'Amato om det pluralistiska samhällets betydelse i Schweiz utifrån en forskares synvinkel. Segregationen i storstäderna ökar främlingsmotsättningarna, eftersom folk inte lär känna varandra. Det sociala utanförskapet tilltar och de konservativt liberala åsikterna om att "de som inte klarar av att anpassa sig måste ge sig iväg" har ökat samtidigt som den nya immigrationslagen införts. Konflikten handlar om integrationen i samhället. Respekt och tolerans efterlyses!

När gästarbetarna anlände på 1970-talet, påpekade Dr. Irene Molina, blev dessa omfamnade och inkluderade i samhället. Attityderna förändrades på sena 1980-talet, när tiderna försämrades. Muslimer och romer kom att ses med oblida ögon. I dag, när Sverigedemokraterna har kommit in i riksdagen, har det blivit acceptabelt att uttrycka sig diskriminerande och rasistiskt och de politiska partierna lägger öronen till marken och lyssnar av stämningarna i samhället.

Arbetsdepartementets Elin Landell höll inte alls med om detta och berättade om Sveriges nya arbetslinje, som även innefattar ett program för att integrera nykomlingar. Hon betonade vikten av att lära sig svenska, det svenska samhällets regler och de belöningar som var och en kan räkna med om de snabbt tar sig in på arbetsmarknaden.

Folkpartisten Mohammad Hassan, som själv invandrat från Libanon, höll med henne och betonade värdet av att som invandrare inte omyndigförklaras, utan själv uppmuntras att klara av sin nya livssituation.

Det mest engagerade inlägget stod ordförande för Ekumeniska fristadsgruppen, Bo Nylund för. Han berättade om de gömda flyktingarnas situation, de som fått avslag på sina asylansökningar och lever bortom all värdighet. För dem är det viktigt att lära sig svenska, inte bara för att möta svenskar, eftersom de ändå sällan råkar på någon inhemsk, utan lika mycket för att kunna kommunicera med andra invandrare. Han ansåg att svenskarna älskar ordet "integration", men är rädda för det obekanta och närmar sig sällan personer från främmande länder. Han hade frågat en invandrare: "Vad var det svåraste med att komma hit?"

Svaret blev: "I mitt land levde jag i EN kultur, men här i Sverige var det så många koder som jag måste anpassa mig efter, men inte främst svenskarnas koder, för några svenskar såg jag inte till. Det var araberna och alla de andra invandrarna som bildade grupper och många av dem utvecklade dåliga sidor och blev kriminella. Vi måste få jobb, förstår du! Och sedan måste vi spela fotboll. Om du satsar på fotboll och blir en bra fotbollsspelare, blir du älskad här i Sverige!"

Bo Nylund betonade vilken stor faktor kyrkan spelar för de nyanlända oavsett religionstillhörighet. Integration betyder att man samtidigt kan behålla sin kultur. Assimilationen medför att man ger upp en del av sig själv och vem kan göra det? undrade han.

En person från invandrarföreningen i Uppsala upplyste om att det finns ett integrationsprojekt som omfattar ett faddersystem, där svenska familjer adopterar invandrare. Faddrarna hjälper till att jämna vägen in i samhället för den nyanlända personen och detta har en dubbelsidig effekt, eftersom svenskarna då umgås med och lär känna personer från andra kulturer.

En åhörare i publiken frågade om det kan finnas en röd tråd som löper mellan länderna i Europa vad gäller främlingsfientligheten och hur man annars kan förklara hetsen mot invandrare i Danmark, Holland, Tyskland, Österrike och Storbritannien.

Det avslutande genmälet från landshövding Peter Egardt blev att främlingsfientligheter uppstår i ekonomiskt dåliga tider, men att globaliseringen har kommit för att stanna. En halv miljon svenskar lever också ute i världen i olika främmande kulturer. Folk begränsas inte längre av landsgränser. Däremot kan vi inte jämföra dagens utveckling med den som skedde under 1960-och 1970-talen. Vi måste anpassa oss till vår nuvarande situation. Vi måste lära av varandra och vi måste samarbeta över gränserna.

Lilian O. Montmar