Göteborgs Filmfestival 2011. Stark festival utlovar biodistribution

Den rumänska filmen Outbound var en av festivalens bästa, enligt TKs Lena LidénI 34 år har Göteborgs Internationella Filmfestival existerat. Det är en stor festival i alla hänseenden. Många programpunkter, biografer, folkmassor och branschmingel. I år är jag speciellt road av tre temaområden: "Rumänien", som jag helt enkelt tycker är en intressant plats som jag vill veta mer om, "Raiding Africa": ett spännande koncept att skicka afrikanska filmare till Afrikas nya kolonialmakt Kina och så "Fem kontinenter", som, om man tittar på beskrivningarna av filmer, helt enkelt är en fullträff rakt igenom. I sektionen kan man se "The Owls" om amerikanska flator som råkat mörda en medsyster, "Riding home with a bull" från Sydkorea om en ung poet som bestämmer sig för att ge sig ut på en resa för att sälja familjens tjur...
Sedan finns det sådant som är ganska intetsägande. Till exempel att ägna dessa elva dagar film åt att se svenska långfilmer som kommer att gå i månader på biografer i hela landet. Eller helt enkelt plåga sig igenom dålig film som "Lessons of the Blood", om kinesiska offer efter Japans/USAs invasion av Kina med överdramatiskt soundtrack, jättedåliga journalfilmer och ingen vettig speakerröst. Jag hade gått fel i stressen och gick efter en kvart!

En oväntad pärla som golvar mig fullständigt är tjeckiska dockanimationen "Kooky" av Jan Sverak, som tar mig med till en magisk värld i förtrollande vacker skog. Pojken André har astma och tål egentligen inte sitt rosa gosedjur Kooky. Andrés mamma slänger bort honom men då börjar Kooky sin långa resa tillbaka från soptippen. Han får liv och flyr ut i skogen där han träffar skogens kapten som är kung över alla dockväsen som bor där. De är egentligen gudar, men, som kaptenen säger, så bryr de sig ju bara om sig själva. Fantastiska detaljer som kaptenens lägenhet i ett träd med kamin och litet kök av en blandning av natur och bortslängda saker från människor. Fascinerande tingestar, som de vrålande bilar av skrot och ståltråd som figurerna åker omkring i genom skogen och böljande sädesfält. Det finns många underströmmar och en sensmoral i den här filmen och jag hoppas verkligen fler än festivalens besökare kan få se den i Sverige under året.

Nästa upplevelse är "Boy" med regissören Taika Waititi som pappa, en förhandsvisning på Skolbiodagen. Denna nyzeeländska film om att växa upp, utspelar sig 1984 i en småstad och bland stadens maorier. Boy bor med sin mormor, sin knasiga bror och en massa andra barn i ett hus och han tar hand om dem alla om mormor inte är där. Hans mamma är död och hans pappa är i fängelse, även om Boy hittar på ett helt annat liv till honom. Deras tillvaro förändras när mormor reser på begravning och pappan dyker upp. Han är en obotlig drömmare som aldrig vuxit upp och som försöker att leta reda på de pengar han gömt i en kohage när han blev tagen av polisen. Filmen är tragisk därför att barn inte kan lita på vuxna, men rolig för att barnens värld och fantasi på något sätt lagar all den där trasigheten. Skolbiodagens tema är barndom och föreläsare som regissören Farnaz Arbabi och Jonas Mosskin som ligger bakom "Psykologer tittar på film" i Stockholm försöker att berätta hur film eller teater de sett som små påverkat dem. Men det blir svårt för dem att bara vara sig själva, de övergår oftast i generaliseringar som kulturvärldens invånare alltid gör. Som om allt man upplevt på något sätt är generellt. Detaljerna fattas för att det ska bli personligt.

Rumänske Bogdan George Apetris "Outbound" är ett mästerverk om den unga trotsiga internen Matilda som får permission och har en plan för hur hon ska ordna upp sitt liv. Frågan är bara om alla de människor hon försöker ha med i sina planer kommer att gå med på det hon vill att de ska göra. Med en genomträngande blick och precision spelar Ana Ularu Matilda, som kämpar sig igenom filmen, som märkligt nog har ett långsamt tempo men ändå är nervpirrande. Det rumänska samhällets hårda yta, religiösa konventionalitet och fattigdom finns med, men man slås också av den världsvana puls och närvaro som jag tycker gör detta östeuropeiska land med ett halvvägs latinskt språk intressant.

Det har sålts drygt 130 600 biljetter till 750 föreställningar och 443 filmer från totalt 76 länder. Antalet besökare landar i år på 32 620, vilket innebär en ökning på 1,4 procent från förra året. Och Marit Kapla lämnar oss med ett löfte inför framtiden: att Göteborgs Internationella Filmfestival ska börja distribuera filmer för visning utanför festivalen. För det är synd att det är så otroligt få av alla dessa filmer som kommer att få visas på vanliga biografer. Men det är också det som ger festivalen sin dragkraft. Möjligheten att se filmer man aldrig skulle kunna ha fått tag på i verkligheten!

Lena Lidén