En liten pojke försvinner och hittar hem

altEn treårig pojke blir kidnappad av sin far. Han hämtar sonen hos dagmamman, och kör raka vägen ner till Italien, utan att stanna. Mamman är på jobbet och ovetandes om gärningen. Den lilla pojken blir kvar i Italien i ett och ett halvt år innan han återvänder till Sverige. Vad mamman är mest orolig över är pojkens fysiska tillstånd, han föddes med dålig bukspottkörtel vilket leder till matsmältningsproblem. Pojken måste dagligen ta sin medicinering vid varje måltid, för att överleva. Pappan tar med sonen till Italien och mamman är orolig att sonen kommer att fara illa, att han i värsta fall kan dö om han inte får sin medicin. Ungefär 40 år senare, träffar jag pojken, som nu blivit vuxen man och pratar om händelsen, om minnen, om dagens Italien och landets politik och känslan av att äntligen hitta hem.

Fabrizio De Lucas kidnappning, var i Sverige under tidigt 70-tal, en spektakulär och omtalad händelse. Media i Sverige vakade som hökar omkring den 3-årige pojken, som från sin mamma Concetta i Malmö, kidnappades av sin far Giovanni, till Guardiagrele i Italien. Guardiagrele är en by cirka 22 mil öster om Rom.

När Fabrizio var hos sin dagmamma i Malmö så kom Giovanni och hämtade Fabrizio. Han sa till dagmamman att han skulle hämta sonen. Det var utom Concettas vetskap. Giovanni hämtade Fabrizio och körde raka vägen ner till Italien. När mamma kom och skulle hämta sin son sa dagmamman:

- Men din man har ju hämtat honom, visste du inte det?

Non-stop till Italien

Giovanni körde nonstop ner till Italien, han visste att när han väl kommit över Italienska gränsen så fanns det inget Sverige kunde göra. Concetta kunde inte få tillbaka sin son om inte Giovanni frivilligt lämnar tillbaka honom. Det hade han bestämt sig för att aldrig göra.

Mamman Concetta och pappan Giovanni är båda av italiensk härkomst och träffades i Sverige, då båda deras familjer utvandrat hit under 50-talet. De blev kära och flyttade ihop i Malmö när Concetta var 17 år. Efter några år föddes Fabrizio. Äktenskapet började knaka i fogarna, dels för att Concetta börjat anpassa sig till det svenska klimatet och ville stanna medan hennes man ville det motsatta. Giovanni ville tillbaka till Italien och förväntade sig, enligt katolsk sed att kvinnan skulle följa mannen. Concetta vägrade. Paret skiljde sig och Concetta fick vårdnaden om pojken. Det kunde inte Giovanni smälta. Han blev upprörd över att en mor som fått vårdanden om sitt barn kan lämna det till en dagmamma när hon jobbar.

- Först hindrar man mig från att träffa min son och sedan lämnas han bort, säger Giovanni.

Pojken behövde ständigt övervakas gällande sin föda och var tvungen att ta medicin till varje måltid. Minsta lilla slarv, kunde leda till att pojken blev väldigt dålig.

-Min man tar för lätt på Fabrizios sjukdom och han ger sig inte tid att söka läkare när han vet att polisen jagar honom, säger Concetta. Giovanni framhåller dock att han ordnat allt för sonens bästa:

-Jag har pratat med en doktor. Fabrizio kommer att få sin medicin, och förresten sa en läkare i Malmö att Fabrizio skulle må bättre i ett varmare klimat. Jag bad min fru att vi skulle åka på semester till Italien men hon ville inte. Jag beslöt mig då att rymma med Fabrizio, det är det bästa jag någonsin gjort, säger Giovanni.

Panik utbröt efter kidnappningen och Maria slog larm till polisen. Interpol kopplades in och hela karusellen drog igång. Sammanlagt var Fabrizio borta i ett och ett halvt år i Italien, innan Concetta kunde få hem honom till Sverige.

I det hela sammanhanget led aldrig Fabrizio av kidnappningen eller sin tid i Italien. Han fick den medicinering han behövde och bodde tillsammans med sin far och farmor. Pojken mådde bra när han kom tillbaka till Sverige.

En återblick

Fabrizio kommer inte ihåg så mycket av händelsen idag. Det enda han kom ihåg är att han fick en trampbil av sin far, det enda han kom ihåg att han fick av sin pappa.

- Min far ville att jag skulle bo i Italien på den tiden. Enligt mannen skulle kvinnan följa efter sin man, men det gjorde inte mamma, hon valde att stanna kvar i Malmö.

Fabrizio har svårt att besluta vem som gjorde rätt och vem som gjorde fel. Det är klart att man saknar sin pappa ibland.

-Idag skulle jag hellre vilja bo kvar i Sverige än i Italien, i Italien fungerar inte systemet, det sociala systemet och regeringen.

Idag har Fabrizio bra kontakt med både sin mor och far. Fadern bor kvar i Guardiagrele i Italien och har gift om sig med en ungersk kvinna. Concetta har gift om sig med en svensk man. Giovanni har idag mycket bra kontakt med Concetta trots allt de gått igenom.

Den lilla pojken, har blivit stor, och är snart 42 år gammal idag. Fabrizio gör årligen resor tillbaka till Italien för att hälsa på sin far och hans nya familj. Men när jag frågar honom om han skulle vilja flytta tillbaka till Italien, till maten, ljuset och människorna, så svarar han att han vill bo i Sverige.

- Systemet är säkrare här. Lönerna är högre och i det stora hela är Sverige ett bättre samhälle att leva i. Man kan komma någonstans, det finns möjligheter. Mentaliteten bland människor är gladare och klimatet är självklart bättre i Italien, dessa bitar är tuffare i Sverige, men man har ändå en bättre möjlighet att lyckas här. Det är här jag vill bo och bilda min egen familj en dag.

Linda Johansson

Personerna i artikeln heter egentligen något annat.