En livlig framtida judisk forskning

Seminarium om judar som levt och verkat i Sverige

En livlig framtida judisk forskning

Förra veckan inbjöd Riksarkivet till ett heldagsseminarium om Stockholms judiska församlings arkiv beläget i filialen i Arninge, norr om Stockholm. Arkivet sträcker sig från 1700-talets slut fram till runt 1980. Arkiven belyser förhållandena för judar som levt och verkat i Sverige. Särskilt stort är arkivmaterialet kring de judiska flyktingar som från 1930-talet och framåt kunna ta sin tillflykt till Sverige och bosatt sig här eller emigrerat vidare till andra länder.

synagogan

Synagogan på Wahrendorffsgatan i Stockholm Foto: Rosenblad-Söderholm

Arkivmaterialet är omfattande, ca 300 hyllmeter. Nu har detta komplexa material ordnats och förtecknats och kan på ett helt nytt sätt bli tillgängligt för forskare. Arkivet är tillståndsbelagt, dvs ett skriftligt tillstånd måste sökas från församlingen för att få ta del av materialet. Detta bland annat till skydd för den personliga integriteten.

Syftet med seminariet var att redovisa den forskning som hittills bedrivits samt diskutera arkivets forskningspotential och de forskningsmöjligheter som detta unika material ger. Bland inbjudna talare under dagen var en rad forskare som redan använt sig av arkivet.

Lektor Rita Bredefelt, som tyvärr var sjuk för dagen, håller just nu på med ett arbete om den judiska borgligheten i Sverige.

Carl-Henrik Carlsson presenterade sin avhandling om den östjudiska invandringen till Sverige 1850-1920. Genom att undersöka 11000 medborgarskapsansökningar från den här perioden visar han hur östjudarna var kraftigt diskriminerade. 46% av östjudarnas ansökningar bifölls mot nästan 90% av andra kategorier, exempelvis västjudar, katoliker, italienare eller slaver. Bland andra frågor som analyseras är synen på gårdfarihandel, Stockholms mosaiska församlings roll vid ansökningar från judar bosatta i huvudstaden samt svårigheterna för många östjudar som fått sina ansökningar beviljade att bevisa att de upphört att vara ryska undersåtar.

Carlsson såg gärna mer forskning om judiska församlingens roll som remissinstans, det vill säga en slags inofficiell myndighetsroll, i ett integrationsperspektiv.

Klas Åmark, professor på historiska institutionen vid Stockholms Universitet och koordinator för forskningsprogrammet "Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen", föreslog fler områden inom vilka han ville se mer forskning. Till exempel hur drabbade den tyska nazistiska lagstiftningen Sveriges judar och en utredning av svensk flyktingpolitik och flyktingmottagande under 30- och 40-talen.

Någon framförde också ett önskemål om att se på judar som aktörer och inte bara som offer för antisemitism och förföljelse: "Det skulle vara roligt att veta vad de sysslade med mellan pogromerna." Att visa hur de trots allt lyckades i samhället.

På historikern Svante Hanssons önskelista stod forskning om judarnas snabba assimilation i Sverige. Han ställde frågan om vad som är skillnaden mellan en judisk skräddare och en psykoanalytiker. Svar: En generation. Han påpekade att det inte heller finns något skrivet om den judiska utvandringen. Sverige användes ofta som ett transmigrantland. Hansson efterlyste också en ny Hugo Valentin som kan skriva de svenska judarna historia samt den svenska antisemitismens historia.

Förhoppningsvis blir konferensen ett startskott för en livlig framtida judisk forskning.

Yvonne Granath