Kickoff för ett interkulturellt Sverige

10TAL arrangerade Poesifestival på Dramatens Lilla scen. Foto: Cato LeinDå Stockholms Poesifestival, anordnad av tidskriften 10TAL, drog in på Dramatens Lilla scen den 24 november 2010 var det en uttalad provokation och manifestation mot de politiska krafter som gjort det möjligt för en högerextremistisk rörelse att få plats i riksdagen, något som de flesta av oss trodde var omöjligt bara för ett år sedan.

Sverigedemokraternas ungdomsförbund demonstrerade utanför Dramatentrappan, en liten gapig skara om cirka 20 personer som sade sig värna om den svenska kulturen. SDU-demonstranterna läste C M Bellman i megafon och påstod att denne svenske kulturgigant måste bevaras mot allt utländskt inflytande. Att just C M Bellman på sin tid var som en svängdörr för influenser från framför allt fransk kultur bekymrade inte dessa historielösa patrioter. De bemöttes av bland andra Magnus William Olsson som läste Ekelöfs "Non serviam", när SDU sjöng Kungssången.

Poesifestivalen är numera en institution i Stockholms kulturliv och ett ljus i höstmörkret, värd att vänta på. I ett svart scenrum med en gigantisk mun, som vore det en dekor till en av Becketts sena pjäser, passerade några av de mest intressanta poeterna och musikerna i landet - och tillsammans med dem ett påfallande internationellt inslag, bland andra några prominenta deltagare från Asien och Afrika. Från Kenya kom poeten Yvonne Owuor, introducerad redan i specialnumret av 10-tal, "Kenya mon amour", som kom ut i samband med årets bokmässa.  Hennes texter tolkades till svenska av Amanda Ooms.

Publiken möttes av den suggestiva ouvertyren till musikalen "Cabaret": "Willkommen, bienvenue, welcome!" Som brukligt är presenterades programmet av chefredaktören och tillika konstnärlige ledaren Madeleine Grive.

Programmet bestod till största del av nykomponerad musik och nyskriven performance samt mer renodlad recitation av lyrik och några monologer, bland andra av de lika uppkäftiga som välskrivande performanceartisterna Martina Montelius och Shima Niavarani, den senare aktuell med den tv-sända solomusikalen "Shima Niavarani är en Übermensch".

Den största överraskningen stod den japanske ljudpoeten Tommomi Adachi för när han avslutade programmet på Lilla scenen med tre kompositioner, Tommomi Adachi som under sitt Sverigebesök också gästade Fylkingen är känd världen över för sina liveframträdanden med sensationella instrument som elektroniska chopsticks, lökflöjter och sin högst plastiska röstimprovisation med rötter i Fluxus och konkretistpoesi.

Årets Mare Kandrepris tilldelades poeten Ann Hallström med motiveringen: "För en mångstämmig diktning som finner sin resonansbotten i transitstadens vimmel och sitt elegiska tonfall i tredje världens av allt att döma olösliga problem. Med globetrotterns hetsiga begär som drivkraft lyckas Ann Hallström subjektivera det postkoloniala tillståndet och under ett flyktigt ögonblick ge språk åt de språklösa. Med exakt känslighet frambesvärjer hon ett paradoxalt hopp ur ett jordklot som är en tickande bomb."

Mare Kandres minne hedrades också med ett framträdande där Stina Ekblad läste ur "Det brinnande trädet" till ackompanjemang av Mare Kandres bror, elektromusikern Lars Indrek Hansson, som presenterade ett eget stycke framfört på egenhändigt byggt instrument, lika suggestivt som följsamt.

Dramaten representerades av skådespelaren och författaren Jonas Karlsson med ett egensinnigt stycke kallat "Spelreglerna", som skrevs speciellt för Poesifestivalen.

Föreställningen omfattade tre timmar och efter det digra programmet flyttade festivalen över till Berns salonger för "nattpoesi" för den som hade ork och lust.

Det känns helt stilenligt och rätt att denna gnistrande kavalkad fylld av "utländsk, svensk, invandrad, rebellisk, märklig, elektronisk, storslagen, musikalisk, trotsig och upprorisk poesi" för att stjäla några rader ur programmet, äger rum på Dramatens Lilla scen, där så många av Dramatens nyskapande regissörer och aktörer funnit en plats och en publik, som om Per Verner-Carlssons ande svävade över hela evenemanget.

Som manifestation var årets poesifestival en kickoff och en källa till inspiration för alla de krafter som vill se ett mångkulturellt Sverige leva vidare.

Lena S. Karlsson