En vädjan till Sverige att bevara pressfriheten i Sydafrika

Nadine Gordimer och Per Wästberg

Årets bokmässa i Göteborg är i full gång och med sitt tema; Afrika, består årets mässa av en kavalkad av afrikanska författare, afrikansk musik och organisationer involverade i Afrikanska frågor och arrangemang. Alla dessa medverkar för att sprida budskapet om den sanna bilden av Afrika. Hur många vet egentligen så mycket om afrikansk litteratur? Klichéer och schablonbilder av savanner och giraffer kan ofta dyka upp i ens huvud, men årets mässa ger en besökare möjlighet att radera dessa stereotypiska bilder. Det ges nu möjlighet att få nya bilder och annan information av kontinenten. som tidigare, möjligen på grund av stereotypisk information och generaliserande information, inte nått ut till oss i västvärlden. Inte mindre än cirka 70 författare från 28 av kontinentens länder är medverkande i årets mässa.  Författarna deltar i seminarier, pratar med press och har en möjlighet att samtala med sin publik och framtida läsare.

Satsningen är unik, det är den absolut största och mest omfattande satsningen någonsin i Sverige, där besökare har möjlighet att ta del av den mest omfattande presentationen av afrikansk samtida litteratur. Tidigare västerländska författare såsom exempelvis Hemingway sägs ha porträtterat Afrika och skapat en stereotypisk bild av kontinenten, en bild som kan vara svår att tvätta bort. Många av de afrikanska författare som i helgen gästar bokmässan vill peka på djupet och mångfalden i afrikansk litteratur och dess många historier som finns att berätta.

En av bokmässans absolut firade författare från den afrikanska kontinenten är nobelpristagaren och fredskämpen Nadine Gordimer. Under ett seminarium tillsammans med författaren och svenska akademiledamoten Per Wästberg samtalade de två om författarens roll i dagens Sydafrika och om författarna är fria från inre och yttre censur. Per Wästberg har tidigare skrivit om kontinenten både som författare och journalist. Med sina reportage om apartheid runt 1960- talet sägs Wästberg skapat den svenska opinionen mot samhällssystemet.
Nadine Gordimer är frontfigur i kampen mot apartheid, där hon som orädd författarinna har belyst kampen i sin litteratur och givit omvärlden information och en möjlighet att konfrontera och ifrågasätta den vita diktaturen. Per Wästberg och Nadine Gordimers bekantskap verkar ha sin grogrund många år tillbaka i tiden, då de samtalar med varandra som gamla vänner. Troligtvis har deras vänskap grott runt 1960-talet då Per Wästberg åkte som stipendiat till Afrika och skrev åtskilliga reportage om apartheid.  

Per Wästberg påminde Nadine Gordimer om att hon var omvärldens absolut främsta vittne och bästa informationskälla mot den vita diktaturen under sin tid, och att Sydafrika blev ett land med fulla demokratiska friheter för 20 år sedan.
- Jag har gått från att vara optimist till att bli realist. Jag ser saker som går fel, och jag menar att man då inte kan luta sig tillbaka, sa Nadine Gordimer som i november fyller 87 år.

Visst lutar hon sig därför inte tillbaka. Med en värdighet av en drottning läste hon därefter upp ett tal för åhörarna i publiken, ett tal som hon skrivit för att väcka opinion mot att en mediedomstol för censur skall införas i Sydafrika. Efter talet vädjade Nadine Gordimer oss svenskar att hjälpa henne. Hon bad oss att skriva på apellen som ett försvar mot mediernas frihet. Hon bad oss om hjälp att bevara yttrandefriheten i Sydafrika.
- Sverige stod mer än andra länder upp för Sydafrika under kampen mot apartheid. Därför kan det vara passande för mig att först vända mig till er här i Sverige när friheterna åter är hotade, sa Nadine Gordimer.

Många var vi som efter seminariet ville hjälpa. Många gick också, men jag och några till på vår rad, skrev ett gemensamt papper med vårt namn och vår underskrift. Sedan tog jag pappret, och lämnade det till Per Wästberg. Nadine Gordimer stod bredvid och var i full färd med att signera böcker. Per Wästberg tog pappret; när han såg att vi var fler som skrivit på än bara jag så log han och sa tack.

Linda Johansson, text och bild