Popaganda Allehanda

RobynDen här sommarens död är väntad, den är inte plötslig och dramatisk. Av hög ålder somnar den in i sin säng på hospis, mellan landstingets lakan. Inga berömda sista ord, ingen ånger.
Förberedelserna inför gravsättning är i full gång. Men inte bara sommaren är död, utan även festivaler så som Arvika- och Hultsfredsfestivalen har avlidit. Musikkritiker och besökare skickar sina kondoleanser. De mångårigt bokade artisterna, de sjunger med i begravningspsalmerna. Och i kyrkbänkarna, där viskas det om självmord. Prästen talar om återuppståndelsen, om himmelrike och yttersta dagar.

Nu ska här drickas gravöl, det ska hållas dödsmässa! Och som sagt är det höstligt, och det är då man lämnar landsbygden, till exempel Värmland och Småland, och åker hem till stan, till exempel Stockholm.

Ännu finns festivaler och liv och ungdom.
Den sista helgen i augusti, då töms Stockholms förorter på ungdomar med populärmusiken intill hjärtat. De far, så som det oftast gör, till Södermalm. Eriksdalsbadet, men inte för att ta sig ett dopp i den azurblå poolen, utan för att gå på festival.
Återigen stundar Popagandas glada dagar. Ett bevis på festivalernas uppståndelse. Död och begraven ute vid Universitetsområdet 2006, för att sedan återuppstå på Eriksdalsbadet 2008. Halleluja!

FREDAG. Dragplåstret, vilket lossnar då man badar eftersom klistret löses upp av vattnet, är i år utan tvekan tweeakten Belle and Sebastian, som en stor del av publiken längtat sig sjuka efter att se. Väletablerade med sin boogiepop, och med sina sånger i generationer trallade av gemene popsvensk, gör de ingen besviken. De i publiken, de kan säga: "Jag var glad en dag, det var på Popaganda 2010, då när Belle and Sebastian spelade".
"It feels like we are among friends", säger Stuart Murdoch, och plockar upp några ivriga ungdomar på scen, de svänger på hippa höfter till "The boy with the arab strap", och skyndar sedan hem för att uppdatera sin Facebookstatus. Innan har Those Dancings Days sångerska Linnea Jönsson varit upp på scenen, dock sjöng hon inte singeln "Baby you're blind", vilken Murdoch skrivit och som hon sjungit in, och som ska bli en del av den sedan länge omtalade musikalen "God Help The Girl", som bygger på en berättelse av Murdoch.
Volymen är låg, man kan tala med dem som står bredvid, mycket sällsynt. Man blir liksom glad, tillfreds, leende inombords.
Väldigt publikfrieri, och publiken svarar "ja", eller rättare sagt "Uh-oh-euh-uh". De förklaras vara man och hustru, och i samma stund slänger Murdoch sig i publikens armar, bokstavligt talat.
Plåstret sitter kvar, det plåstrar ihop hjärtan och drömmar, så skoningslöst krossade under sommaren. Det är mörkt när Belle and Sebastian går av scen, det är kväll och det är kallt. Ungdomar som sitter nere vid Årstavikens vatten, de jagas på flykt av fukten.

The Magic NumbersRobyn tar ton, och håller den länge, avfyrar en hitkavalkad utan dess like.
Men till sist gör det alldeles för ont med varje hjärtslag, och hennes pipa slutar ljuda. Hjärtstillestånd inträder, festivalhjärtat lägger av, livsuppehållande åtgärder sätts in. Badvakter rusar fram, utför hjärt- och lungräddning, som de tränat på Dockan Ann.

LÖRDAG. Och så börjar hjärtat slå igen, och besökarna återvänder och synkroniserar sina egna hjärtslag efter denna väldiga puls. De håller takten.
De välklädda gossarna i Hurt river av mäktiga popvrål, dandys stående bakom syntar i skymningen. Råare i verkligheten. Och de tackar för sig genom att skämtsamt säga till publiken: "Thank you, we were Hurt". Publiken ler. Sedan går den tvärs över Eriksdalsbadet, bort till den andra av de två scenerna, den något större, för att beskåda The Magic Numbers musikaliska trollerishow. De varvar gammalt med nytt, men låtar från den nya skivan "The Runaway" är underrepresenterade. Det blir de där sångerna från den första skivan, den självbetitlade debuten, höjd till skyarna, som publiken trallar med i.

Sommarens sista suckar dras av Neon Indian och Hot Chip, och publiken dansar den sista dansen. "Jag dansade en sommar, det var på Popaganda, men nu så är den över och nu så är jag gammal", så kommer de att säga.
När Hot Chip slungar iväg sin lättsamma hit "Ready for the Floor", låter det precis som om de sjunger "Ready for the Fall", redo för hösten. 
Eriksdalsbadet slår igen, området töms på besökare, precis som bassängen töms på vatten då badsäsongen är över. Ungdomarna sprids för vinden, det finns officiella efterfester på stans större klubbar att gå på. Där kan de uthärda hösten och vintern.
Festivalsäsongen är över.

Viktor Andersson