Bondkomikerfestivalen i Munkfors 2010

Festivalgeneralen Owe ClapsonSkyltarna längs länsväg 62 mot Munkfors visar att den här delen av Värmland är en bygd med kulturella förtecken. Namn som Mårbacka, Geijersgården och Sunne dyker upp på färden som går längs Klarälven.

Orten Munkfors har egna berömda söner som Fridolf Rhudin, Olle i Skratthult och Bosse

Parnevik, som visserligen inte är född på platsen, men uppvuxen här. Sedan mer än tjugo år anordnas en bondkomikerfestival i Munkfors och ett pris delas ut till Fridolf Rhudins åminnelse. Platsen för festivalen är området runt Fridolf Rhudinmuseet som finns i området runt bruksmuseet. Bruket som kom igång på 1670-talet lades ner 1954, men byggnaderna finns kvar och en hembygdsförening ser till att området hålls vid liv och utvecklas.

Festivalen är koncentrerad till en dag i mitten av juli. Den börjar redan klockan halv nio på morgonen med frukost och skrönberättande i Gamla kvarnen. Redan här markerar Göran Bengtsson att det är värmländska tungomålet som präglar festivalen i hög grad. För dem som kommer utifrån gäller det att hänga med i tungvrickningarna som kan vara häpnadsväckande. Dessutom märks det att det finns värmländska och värmländska. Besökare från andra delar av landskapet bekräftar att även de har svårt att förstå vissa uttryck och formuleringar. Risk för missade poänger alltså. Men rummet är fullsatt av glada lyssnare.

Just den här dagen sänds radioprogrammet Melodikrysset härifrån, ett populärt inslag. Över tusen personer samlas mellan Fridolfbysten och museet och sändningen avlöper lyckligt under rena Karlstadssolen. Men klockan elva när utsändningen är över börjar det dugga försiktigt. Dock inte värre än att utomhusaktiviteterna kan fortsätta.

Musik i form av fiol och tvåradigt durspel (en sorts dragspel) och positiv. Göran Modig, sakkunnig underhållare från Albert Engströmsällskapet förevisar och spelar på sitt positiv som enligt uppgift ägs av Eksjö kommun och multiunderhållaren Roland von Malmborg spelar på sitt positiv och sjunger och underhåller över hela torget med publikens hjälp. Under tiden går gårdfarihandlare "Verner mä låda" runt med sin kollektion av korta varor på en urgammal

skottkärra. Som en kuriositet kan nämnas att både Malmborg och Modig har anknytning till Saltsjöbaden utanför Stockholm vilket visar att även stockholmare kan uppträda på denna festival.

I flera av husen pågår utställningar och besökarna kan beundra Jace Edgrens vykort och bonader och Teater & maskvaruhusets kollektion. I samband med utställning om Albert Engström och Kolingen underhåller och berättar Göran Modig om sitt favoritämne, nu utan positiv.

Professor Harvey, vinnaren av RhudinprisetDet pågår en del annat inomhus också och det är tur, för regnet som börjat efter Melodikrysset håller i sig - till förtret för marknadsförsäljarna. De besökare som lyckas få plats i den minimala biografen kan avnjuta filmen "Värmlänningarna" från 1921 med Hollywoodstjärnan Anna Q Nilsson i huvudrollen.

I den lika minimala teatern med 54 platser berättar professor Ann-Charlotte Harvey om Olle i

Skratthult, svenskamerikansk bondkomiker och musiker som var mycket populär i både Sverige och de svenskamerikanska bygderna i USA under första hälften av förra seklet.

Regnet tilltar under eftermiddagen. När det är dags för besökarna att ta sig till idrottshallen och kvällsunderhållningen en kilometer från Fridolf Rhudinmuseet strömmar vattnet ner i nästan exotiska mängder. Men här i Värmland hör det till rutinerna. En medarbetare på festivalen säger lakoniskt:

- Det brukar bli så här när Owe ordnar något.

Owe Clapson är festivalgeneral med eget plommonstop. Han som "har hand om det".

Clapson bekräftar också både att det brukar regna på festivalerna och att han håller i trådarna sedan mer än tjugo år. Han och en handfull medarbetare sköter detta evenemang från början till slut. En gigantisk uppgift.

För att gardera sig och festivalen har Clapson "för säkerhets skull" ordnat en handbollshall för kvällsföreställningen denna gång. Förutom på läktaren finns det sittplatser på över sjuhundra stolar som funktionärerna kört dit och placerat ut.

Denna föreställning visar sig vara festivalens höjdpunkt och final. Hallen är nästan fullsatt och publiken med sina rinnande paraplyer mycket förväntansfull. Med rätta visar det sig. Clapson visar sig även vara en driven underhållare. Tillsammans med Carina Ekman uppför han sketcher och sjunger och presenterar mellan varven andra artister.

Bondkomikerfestivalen i MunkforsLasse Brandeby i Kurt Olssons skepnad genomför vansinnigheter tillsammans med deltagare från publiken. De värmländska bondkomikerna Kjell-Åke i Myra Metbäcken och Hasse Andersson, tillika auktionist, visar sig vara drivna och skickliga historieberättare och revyartister. Margareta Bengtsson från The Real Group står för den mera seriösa sångavdelningen, en artist av det internationella slaget i Alice Babs efterföljd och proffsig intill perfektion.

Professor Harvey tilldelas Rhudinpriset för sin verksamhet i Rhudins anda: "med humor, värme och finess" och är själv en revystjärna som gärna sjunger Olle i Skratthults paradnummer Nicolina. Även Roland von Malmborg är med på kvällen och genomför ett koncentrat av allt han visat tidigare på dagen.

Omväxlande med andra ord. Och underhållande. Men är det roligt? Publiken skrattar och klappar i alla fall och det är inte bara för att dialekten är komisk. De mera lokala Kjell-Åke i Myra Metbäcken och Hasse Andersson hade en perfekt timing, ett underbart samspel med publiken och roliga texter. Men alla artister uppskattas efter förtjänst. Det märks att de valts med omsorg.

Alla som uppträdde HÖRS ordentligt, vilket är nödvändigt med tanke på publiken även om den inte är alltför ålderstigen utan verkar bestå av äkta par i femtio- och sextioplusålder. Texterna måste ändå gå fram och här mumlas det inte. Familjen med vuxen dotter som kommit från Skåne enkom för denna festival försäkrar efteråt att de haft roligt hela dagen och är nöjda med arrangemangen.

Stefan Estby, text och bilder