Seminarium om Ship to Gaza lockade många i Göteborg

Passagerare pa Sofia, bild Henry Ascher 2010När två av de svenskar som var med på Frihetsflottan, en konvoj med hjälpsändningar åt Gaza som stoppades av Israel i slutet av maj, talade på Världskulturmuseet i Göteborg i torsdags, var intresset så stort att platserna inte räckte till. Barnläkaren Henry Ascher och teologen Ulf Carmesund berättade om sina personliga åsikter och upplevelser av konflikten om Gaza och minns hellre de positiva förberedelserna inför deras resa än slutet av den.

Ända sedan Israel stoppade fartygen, stal hjälpsändningarna och mördade nio passagerare har intresset för de svenska deltagarna varit lika stort som fördömandet av Israels agerande. När lokalen hade fyllts och folk trängdes längs väggarna började samtalsledararen Ann Ighe med att berätta några goda nyheter; Den partipolitiskt och religiöst oberoende föreningen Ship to Gaza hade fått stöd av Handels och andra fackförbund, och vunnit Ordfronts demokratipris.

Hon presenterade sedan kvällens två talare. Henry Ascher är barnläkare, medlem i Judar för israelisk-palestinsk fred och medicinskt ansvarig för Rosengrenska stiftelsen. Ulf Carmesund är teolog och internationell sekreterare för Broderskapsrörelsen.

Under den första delen av kvällen ställde samtalsledararen frågor till de inbjudna talarna, och efter en paus fick publiken delta. Enligt Carmesund så är Ship to Gaza, med dess demokratiska struktur, resultatet av ett folkrörelsearbete, och han riktade kritik mot det egna partiet, Socialdemokraterna, som var i regeringsställning då isoleringen av Gaza började.

Det var då, efter att befolkningen i Gaza hade gjort som det internationella samfundet krävde och genomfört ett demokratiskt val, som samma internationella samfund sedan straffade folket för deras röster. Gaza avskärmades från omvärlden, och under sina resor där har Carmesund själv sett fattigdomen öka.

Henry Ascher tog också upp hur ett folk straffades för att ha röstat i ett demokratiskt och rättvist val, och berättade att över hälften av befolkningen på Gazaremsan är barn. Samtalsledararen ville mest språka om natten då den israeliska armén bordade skeppen, med nio döda passagerare som följd. Både Ascher och Carmesund blev något nostalgiska när de pratade om avfärden, och det blev tydligt att de hellre mindes förberedelserna inför resan än slutet på den.

Det mesta som sades har läsaren antagligen redan tagit del av i tidningarna. Båda talarna berättade om hur den israeliska armén hade börjat med att försöka hota båtarna att stanna, för att sedan angripa med våld. De befann sig inte på det skepp där dödandet ägde rum, men fick även på sitt mindre fartyg uppleva ljudgranater och gevärskolvar i huvudet.

Resultatet av Frihetsflottiljens arbete var den första punkt där de två var oense. Carmesund tyckte att det hela hade fått ett förfärligt slut, med nio döda och ingen hjälp överlämnad till palestinierna, medan Ascher visserligen beklagade offren men också såg de politiska följderna som positiva; Världssamfundet tvingades fördöma Israel och blockaden kan komma att lätta något. Ascher ser det som ett steg mot rätt riktning, ett bevis på att "det kanske går att förändra saker och ting".

Nicholas Padellaro