MADE- Miljömedveten och Ansvarsfull koldioxidkoll. Eller?

JaktstuganOperaplan ser annorlunda ut. Hundratals björkynglingar, närmare bestämt 300, vajar i höstvinden fastän det är maj. Men vem räknar? Jo det gör producenten Erik Palm på frågan om hur de arbetar med att minska klimatpåverkan av deras energikrävande, avfallsproducerande och koldioxidutsläppande festival MADE.
- Björkarna minskar väl koldioxiden i luften något antar jag.
Det går inte annat än hålla med Palm att björkarna som utgör förgrunden till helgens femte uppsättning av Madefestivalen, i viss utsträckning minskar koldioxidens negativa effekter på vårt klimat. Men det är också den enda ansatsen från arrangörernas sida att minska sin negativa klimatpåverkan, erkänner projektledare Erik Palm när vi pratar i telefon.

Vem som helst inte där
Bakom den nyplanterade skogen börjar en mindre skara människor samlas bland stock och städ.
Det är Västerbottens läns hemslöjdsförening som inrättat en så kallad Work shop, där vem som helst får möjlighet att slöjda. Det är bara det att vem som helst inte dykt upp ännu. Kanske kommer de senare.

- Välkomna till den första dagen av MADE: Music, Art, Dance Etc. jag känner mig som en gatuförsäljare, skrattar Tina Eriksson Fredriksson bubbligt bredvid micken.
Kanske är hon påverkad av det kolsyrade vattnet som erbjuds alla vid det provisoriska matståndet intill. Kanske är det lättnaden som visar sitt ansikte efter spänningens avsked denna premiärens dag.

WISP
Ljudet ur effektförstärkaren tystar den lilla samling människor som sitter förväntansfullt på de stora stockarna. Slöjdföreningen har tagit paus för att delta i det första av fyra lunchsamtalen i deras nya hem, lika många dagar framöver.
Egentligen har Tina Eriksson Fredriksson i egenskap av konstnärlig ledare organisatoriskt ansvar för festivalen, men idag hoppar hon in som diskussionsledare för organisationen WISP (Women In Swedish performing arts eller What Is Stha Problem?). Syftet är att skapa diskussioner om samhället utifrån olika inställningar.
- Varje stock har sitt perspektiv. En konstruktiv, en destruktiv och en kreativ, förklarar Eriksson Fredriksson med kompanjoner. Vill man byta diskussionsämne under tidens gång, är det bara att flytta rumpan till nästa stock.

Vänder mångfalden ryggen
- Vi borde riva hemslöjden!, ropar en vildvuxen man från negativa stocken. Samtalen är i full gång.
Det lågmälda surret stiger emellanåt för att lika snabbt dämpas och åter blanda sig med doften av sav och pyrande smideseld. Populärast är den destruktiva stocken. Så populär att två representanter för den etniska mångfalden tvingas sitta med ryggen mot alla andra. De för ett eget samtal på utländska som verkar positivare, men det är svårt att veta. De sitter ju utanför den vita svenska gemenskapen kring debatten om mångfald och jämställdhet.

Bjuder på soppa
Kvinnan och den äldre mannen bakom matståndet frågar förbipasserande om de vill ha lite av soppan som erbjuds de 50 första besökarna. Med jämna mellanrum lyfter de på locket och förbipasserande på hatten.
- Ja tack, lite soppa vore inte fel.
- Nej tack, jag går på diet.
Soppan serveras i mjuka plastmuggar, med kolsyrat vatten i engångsglas till dem som vill.

Falsk eldIngen miljöpolicy
Himmelen börjar gråta över den stora svarta sopsäcken, hållplats för dagens skörd av sopor. Surret dränks i regnet och Tina Eriksson Fredriksson liksom alla andra skyndar in genom dörren till något som Västerbottens-Kuriren liknar vid en gillestuga. Jag tycker mer det liknar en pompös jaktstuga, med djurhuvuden i vit plast och träpanel på väggarna. Tina stannar upp, intar en stadig ställning på den gröna heltäckningsmattan och visar stolt upp sitt verk.  Känslan av att ha kommit till födelsedagskalas hos familjen skogshuggare är påtaglig. Hon förklarar hur det kommer sig att 290 glödlampor hänger i taket, när resten av Sverige har skruvat i lågenergilampor.

- oj, nej vi har inte arbetat med någon miljöpolicy specifikt för MADE. Vi har jobbat med mångfald och jämställdhet och det känns som att det rullar på bra, så vi får ta och tänka på det (miljöpåverkan) till nästa år, säger en Tina Eriksson Fredriksson något mindre stadig på benen.

Palm hänvisar till björkar
Måndagen den 3 Maj klockan 15.13, två dagar innan Tina Eriksson Fredriksson nervöst deklarerar avsaknaden av en miljöpolicy svarar Erik Palm i sin telefon. Han låter lugn men obekväm på rösten. Jag tror mig höra ljudet av en knarrande stol över tråden när han med viss svårighet försöker hitta ett bra svar min fråga om hur de bidrar till en hållbar framtid.
- Björkarna vi planterat på Operaplan tar väl upp en del koldioxid antar jag, svarar han medan jag i min ände av luren tänker att Umeå väl är den stad i världen med minst behov av fler björkar. Men visst, det ligger något i det han säger. Men hur är det med transporter då?
- Vi bor i en landsände där vi är beroende av flyg för att få artister att besöka oss. Vi får väl se hur det blir i framtiden med Botniabanan och så, säger Palm.
Idag är det bara en handfull av cirka 80 artister som reser på annat sätt än med flyg. Det handlar om kanske sex personer säger han.
- Det finns ju inga artister här i närheten, fortsätter han.
När jag ställer fler frågor hänvisar han mig till sin chef, vice VD Per Edlund, ansvarig för Norrlandsoperan där MADE utspelar sig.

Tut, Tuut, Tuuut, klick, -Hallå?
Per Edlund svarar kl 15.38 i en brusande telefon. Med andan i halsen påpekar han att det är Umeå kommuns fastighetsförvaltning som är ansvarig för lokalerna, men tillägger snabbt att de källsorterar. De har även installerat sensorer i alla rum som släcker ljuset när ingen är där. Kaffet är kravmärkt och numer serveras i porslin istället pappmuggarna som förut. Hur det kommer sig att de använder vanliga glödlampor i foajen kan han inte svara på.

De har inte tagit några beslut om hur de ska minska deras negativa klimatpåverkan ännu. Däremot pratar de mycket om det.
- Vi har diskuterat om ett mer miljöinriktat arbete i framtiden, exakt när vet jag inte. Men vi har minskat vår elförbrukning de senaste åren, säger han med nöjd ton.
Och det är sant på sätt och vis.

Med ryggen mot mångfälden4.5 års el på en månad
MADE förbrukade sitt andra verksamma år 90 000 kilowatt timmar Maj månad. Året därpå, Maj 2008, förbrukade de 93 000. Förra året 89 000 kilowatt timmar. På en månad, de senaste tre åren, har de förbrukat motsvarande fyra och en halva gånger mer än vad ett eluppvärmt villahushåll förbrukar under ett år. Siffrorna visar, precis som Per Edlund säger, att de har minskat sin förbrukning de senaste åren. Det vill säga med 4.3 procent mellan 2008 och 2009. Efter att ha ökat mellan 2007 och 2008. Det återstår att se hur 2010 års elförbrukning ser ut under Maj månad.

Hemtrevligt och homogent
Solen har gått ner och artisterna upp på de artificiellt upplysta scenerna. Högwatts- lampor som framhäver minsta vrå och rynka strålar med full effekt. Med undantag för några LED- lampor, scenkonstens motsvarighet till lågenergilampor. Foajén fylls och töms på huvudbonader och fula glasögon. Flockar snubblar sig fram mellan akterna för att hinna till nästa. Ett och annat glas slinker ned emellanåt också. Andedräkter från förfriskade strupar förenas i heta diskussioner i ljuset av elektroniska brasor. Baren innanför är en förlängning av gillestugan med röda flammor projicerade på väggarna och eldknaster i högtalarna. Överallt står lampor föreställande små eldar och mot kvällen tonar ljudet över till tuggande metalljud i repeat. Kläderna klibbar mot kroppen, den egna och andras. Alla känner alla. Det är hemtrevligt och homogent.
Arisk aristokrati i mångfald och jämställdhet. Och väldigt städat.

Beviset göms och glöms
När det är över arbetar personalen flitigt för att forsla bort mängder med avfall till soprummet på Västra Norrlandsgatan 21. Ragnsells sopbilar hjälper till att gömma det smutsiga beviset för festivalen. Hälften går att återvinna direkt. En fjärdedel blir energi medan den resterande fjärdedelen hamnar på en soptipp som växer dag för dag innan den grävs ner och ersätts med en ny.
NorrlandsOperan sorterar så gott det går enligt vice VD Per Edlund. De stora containrarna är fyllda med de mjuka plastmuggarna som soppan serverades i, de urdruckna engångsglasen samt enorma mängder blekt informationspapper täckta med bläck i regnbågens alla färger.
Gårdagens information- morgondagens avfall.
Känns i allafall tryggt att veta att sensorerna på Norrlandsoperan släcker lamporna när vi går hem.

Steffen Röstberg, text och bilder