Jonas Lyxzén, tjugo år efter den alternativa scenens födelse

Jonas LyxzénJonas Lyxzén spelar sedan tonåren hardcore och punk. Han har spelat i bland annat Umeå banden Abhinanda och DS-13, men har under de senaste åren bott till och från i Beijing i tre år, och spelar i ett kinesiskt band där.

Vi besöker den nya skateparken, Sparken, som byggts vid älven. Invigningen ska hållas den 22 maj. Det är fortfarande grått och väntar på  den konstnärliga utsmyckningen. Runtom går ett provisoriskt stängsel, mer eller mindre öppet mot bilvägen. Man får smyga sig in, några unga killar håller till där inne. Den kommer att blir riktigt bra, tycker Jonas, men han hoppas inte att det ska bli något smyg-suparställe för ungdomar. Han har sett lite sådana tecken redan.

När det gäller musik så lever Jonas Lyxzén enligt D.I.Y. (do it yourself) konceptet. Det innebär att banden släpper sina egna skivor, fixar sina egna spelningar, sätter upp sina egna turnéer och så vidare.

Han berättar att punken i Kina fortfarande ligger lite efter jämfört med resten av världen eftersom Kina var stängd för omvärlden under Maos regim. De första punkbanden i Kina uppstod  i mitten av 90-talet, men deras referensramar var väldigt snäva då, och mycket av musiken där är fortfarande på rätt låg nivå.

- Men med internet har det blivit lättare för folk i Kina att upptäcka ny musik och förstå till exempel underground rörelser som punk, och det kommer nya bättre band hela tiden.

Vi pratar om den tid då det fanns en Govindas: Hare Krishna-restaurang, och han knyter lite an de religiösa strömningarna som uppstod i hardcorescenen under 90-talet till ett band som heter Shelter. Så småningom dog hardcorescenens andliga influenser ut. Många fick upp ögonen för feminism, och då började man se Hare Krishna rörelsen på ett annat sätt, rörelsens hierarki gjordes synlig, och det blev viktigare för folk att engagera sig i frågor om jämlikhet och mänskliga rättigheter.

Jämfört med när veganrörelsen i Umeå uppstod i början av 90-talet så är det lätt idag att hitta ställen med veganmat i Umeå. De få militanta veganerna som var aktiva i Umeå under 90-talet hade inte något stort stöd bland vanliga veganer eller djurrättsaktivister.

- De militanta veganerna skapade visserligen en debatt i Sverige, men gjorde även så att man hela tiden var tvungen att förklara sig och försvara sig när man var vegan. De personer som var militanta veganer under 90 talet här i Umeå har sedan länge börjat äta kött igen.

Man ska inte vara för extrem, menar Jonas, då bränner man ut sig.

- Jag har sett så många komma och gå, och det brukar vara så att de som skriker högst är dom som faller först. Han tycker att t.e.x inte att straight edge eller veganismen är slutmålet, utan bara en bra grund för att kunna fortsätta utvecklas på som människa.

Det handlar om attityd, säger Jonas i förbigående när vi diskuterar kopplingarna mellan skatekultur, hardcore, veganism och straight edge. Straight Edge betyder egentligen att man avstår från droger, men många som är Straight Edge väljer att även att sluta äta kött, eller alla animaliska produkter.

Vill kunna välja

Angående maten så säger Jonas att folk i Kina inte delar upp mat i vegetariskt eller icke-vegetariskt som vi gör i Sverige. Mat är mat, helt enkelt, och man äter det man tycker är gott. När folk i Kina beställer mat på restauranger så tänker dom aldrig på om maträtten har kött i sig eller inte, medan här i Sverige är det ett enorm fokus på att det ska vara kött i vår mat, annars tror folk att dom inte kommer att bli mätta, eller få i sig alla näringsämnen.

- Det verkar som att folk tror att bara för att man lägger en lite köttbit på sin tallrik så får man automatisk i sig allt det man behöver, men så är det ju absolut inte.

Veganer är väldigt medvetna om vad dom äter, anser Jonas, och äter oftast en riktigt bra varierad kost.

När det gäller att påverka sin omgivning så anser Jonas att ett av dom bästa metoderna är med konsumentmakten.

- Det handlar om tillgång och efterfrågan, och ju fler äter som äter vegetariskt så blir det bättre, det blir mer vegetariska produkter och produceras mindre kött.

Erika Chotai, text och bild